Tomas Lacke: "Ibland går det bra och ibland går det åt helvete"

2022-06-03

Tomas Lacke har varit aktiv i konstsammanhang sedan 90-talet. De uttrycksfulla skulpturerna tillverkar han i svart stål och i hans portfolio återfinns både abstrakta och figurativa målningar, ofta i jordfärgade toner. Han är självlärd och genom att experimentera sig fram har han hittat ett unikt bildspråk.

För Tomas Lacke var det inte intresset för konst som lockade i första hand. Det har alltid varit skapandet i sig. 

– Jag går inte på gallerier och konstmuseum, om det inte är kollegor som vill ha sällskap. Jag vill bara utföra. Precis som man vill spela fotboll men inte titta på det. 

När Tomas var ung var inte utbudet av konstutbildningar lika stort som idag och för honom fanns det varken intresse eller ekonomi för att utbilda sig på Konstfack. 

– Om jag överhuvudtaget hade klarat intagningen. Jag är självlärd och har testat mig fram och använt allt jag fått tag i. I slutet av 90-talet började jag med akryl, då tog jag det jag hade råd med och målade på träskivor, plåtar, kläder och annat. Jag blandar gärna med olja och använder mycket bets i färgerna. I grunden är jag snickare så jag använder ofta mahogny- och teaktoner som man betsar möbler och virke med. Jag gillar dom färgtonerna och det funkar alldeles utmärkt till mitt konstnärskap också.

Det var under sent 1990-tal som allting började ta fart. Tomas hade målat en hel del och behövde tjäna pengar så han testade att sälja sina konstverk och upptäckte att det gick bra. Bara några år senare fick han ett samtal från en gallerist och tillsammans hängde de tavlor i hennes galleri.

Strax efter det utvecklades en hel verksamhet.

– Det var en lokal tatuerare i Åkersberga som hade en lokal ledig. Hans dröm var att kunna jobba friare, alltså inte med beställningsjobb. Så vi startade en ateljé och galleri i hans gamla lokal. Vi drog in konstnärer som fick hyra ateljéplatser och hade galleriväggar med utställningar. Det blev ett sorts kollektivt galleri där konstnärerna själva fick vara gallerister.

– Jag började med abstrakta tavlor men galleristerna ville gärna ha figurativt så jag fick anpassa mig. Men det är kul att blanda, annars tröttnar man. Det långa mottot har varit att det ska vara roligt.

När Tomas år 2014 fick frågan av en gallerist i Vaxholm om han ville ställa ut i hennes skulpturpark var det inget han kunde tacka nej till.

– Jag hade aldrig gjort något liknande och visste inte vad jag skulle hålla på med för material som skulle hålla utomhus. Så jag byggde en skulptur och tände eld på den. Den brann upp och jag fick panik. Då åkte jag ner till smeden och skar ut ett motiv i stål som jag svetsade på en stolpe. Först förstod hon inte riktigt motivet men sedan gjorde det succé.

Sedan dess har Tomas sålt till företag, kommuner och privatpersoner i och utanför Sverige.

– Jag inspireras hela tiden av vardagslivet. Skulpturerna är roliga för att du får jobba med naturen. Det får olika effekt om du ställer den i skärgårdsmiljö, dimma, sol eller skymning till exempel. Jag har gjort skulpturer som jag har styckat upp i olika bitar så att du kan se motivet från en vinkel bara. Ibland har jag även synkat skulpturerna med abstrakta tavlor som får figurera som bakgrund.

Nu har Tomas Lacke blivit ombedd av Österåkers kommun att skapa en prisskulptur som kommer delas ut som en årlig utmärkelse för viktiga prestationer inom kommunen.

– Det är fantastiskt och roligt att få fria tyglar, så får man se vad folk tycker sedan. Hur man tar kritik beror på vad man har för självkänsla. Tar man för illa upp blir det inget bra, då kanske man blir knäckt och slutar men får man konstruktiv kritik inser man att det kanske är något fel på det man gör och att man kanske ska lyssna på vad de säger. Håller man på tillräckligt länge förstår man att det måste finnas och att man kan använda det till något bra. Dålig kritik är bara att sopa bort och köra på.

Har du haft några viktiga milstolpar i ditt liv som konstnär?

– Det att jag fick en gallerist var en milstolpe. När man inte har någon utbildning vet man inte om man är accepterad eller om det man gör är bra, men då får man bekräftelse på att det man gör är okej. Utlandsförsäljningar var också en milstolpe och när kommunen köpte av mig som outbildad konstnär var stort. Det blir en slags acceptans från den äldre publiken också. I konstvärlden finns det inget regelverk som säger varför en tavla ska kosta tiotusen eller tio miljoner så när du når olika milstolpar får du bekräftelse på att det du gör är gångbart och fungerar. Jag målar för min egen skull men måste ha inkomsten för att kunna hålla på.

Tomas Lacke är representerad av flera gallerier men Galleri Melefors i Linköping är hans husgallerist och representerar de större kollektionerna i både skulptur och måleri. I sin egen ateljé i Åkersberga har han öppet hus på helgerna. Då har han öppet mellan 11-15, övriga tider går det bra att boka tid.

Vad är bra att tänka på om man vill jobba som konstnär?

– Det är alltid svårt att göra en bra tavla så det gäller att tävla mot sig själv hela tiden och utvecklas. Det är lätt att köra fast i ett spår och då är det bra att ha flera projekt igång samtidigt. Du utsätter dig själv för hård kritik, det är tufft psykiskt att hålla på med det här, så du måste tro på dig själv, eller i alla fall vara väldigt envis. Sedan måste man tycka att det är roligt, det måste finnas något som smakar gott som gör att man fortsätter.

– Det finns inget facit på hur en abstrakt tavla ska vara. Ibland går det bra, ibland går det åt helvete, ibland brinner grejerna upp. Man lär sig.

Se fler av Tomas Lackes verk här!

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på