Thomas Holms undflyende figurer befinner sig i en tvistad realism

2022-05-23

En otyglad rörelse flödar genom Thomas Holms målningar. Själv kallar han sitt måleri för figurativ actionpainting, något som väl fångar den latenta våldsamhet som vilar i verken. Figurerna är svåra att placera vad gäller kön och läggning men alla befinner de sig i rörelse, på språng, inte sällan med tygerna böljande efter sig.

Varje morgon tar Thomas Holm den korta promenaden över gräsmattan ner till sin ateljé. Där jobbar han från klockan nio på morgonen till sex på kvällen med att skapa sina stora målningar. Ofta är de upp till 2x2 meter och tekniken han använder sig av är akrylfärg, äggtempera och därefter olja med a la prima- och lasyrteknik.

– Jag har alltid fasta tider när jag sätter igång och jobbar. För mig är det framför allt lusten till det som gör det. Det är en upplevelse i sig och jag får måla precis vad jag vill. Jag kan inte förklara var allting kommer ifrån, det är något man inte riktigt kan ta på men jag har alltid fyra, fem målningar i gång och försöker få klart en målning varje vecka.

Det var redan i 20-års åldern som Thomas bestämde sig för att bli konstnär. När han var yngre ville han jobba med mode och under gymnasietiden jobbade han extra som springpojke på ett skrädderi. Läxorna fick han klämma in på Lidingötåget.

Han fick stipendium till London och Skottland där han fick chansen att upptäcka mer. Efter sömnadskurser och Tillskärarakademien kom han in på Beckmans modelinje. Han hamnade på Marco Polo och var med och gjorde damkollektioner på kvällarna och upptäckte samtidigt hur roligt det var att teckna. 

– Modevärlden var väldigt styrd och jag kände att hela vår idé kunde falla bara för att en kund skulle bestämma. Det var då jag kände att jag ville bli konstnär och få göra vad jag ville. 

År 1980 kom den ordentliga brytningen och Thomas började på Gerlesborgsskolan med två års modellstudier och fortsatte sedan till Den Kongelige Danske Kunstakademi där han gick mellan 1982-1989. Därpå följde ett år på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. 

– Att komma in på Konstakademien är ju ett kvitto i sig och sedan går du där i sex år. Det var en milstolpe för mig. Jag har egentligen aldrig varit orolig för framtiden. Kanske var det för att det var 50-60-tal och man hade möjlighet att göra de här olika sakerna och sedan har det ena efter det andra hänt. Jag har kommit in på skolorna och då kan man inte ta någon annan utbildning. Genom det har jag träffat så mycket folk som håller på med det.

Trots tidigare perioder åt det mer koncenptuella hållet målar Thomas nästan bara figurativt idag. 

– Jag tycker om när det händer någonting, att man både kan identifiera sig men samtidigt inte. Figurerna kan vara muskulösa eller jättetaniga och man vet inte alltid om det är en man eller en kvinna. Jag försöker få in någon dynamik, något våldsamt som jag inte någonsin kan ha sett. Det är inspirerande att titta på målningar från 1500-1600-tal, men dels är jag inte lika duktig som de är och dels vill jag ha något nytt att titta på som jag inte har sett förut. Någon sorts realism, att det är möjligt men lite tvistat och märkligt. 

Vad är det som gör målningarna speciella?

– Förhoppningsvis ser de inte ut exakt som andra målningar. Jag målar inte landskap och stilleben utan försöker blanda gammalt och nytt, det blir häftigare då. Jag vet själv inte riktigt vad det handlar om. 

Titlar som Partybanger deliveryzon och Blame it on the Ponyexpress har inte hamnat där av en slump. 

– Jag älskar titlar. Vissa bara kommer i huvudet under målningens gång och så måste jag skriva ner dem direkt innan de försvinner. Det ska inte vara beskrivande utan ska ge ytterligare en accent och ta det vidare. Ge en liten ingång till målningen, ackompanjera och ge en push. Ibland känner jag att jag nästan rodnar lite över titlarna men de är viktiga. De kommer medan jag målar och är en del av processen. 

– Jag har sett så mycket annan konst när jag har varit ute och rest och har känt att de målningarna bidrar till mitt liv. Det är fantastiskt att få se olika visioner som andra har haft, de kan vara galna ibland, men det är häftigt att se och fundera över vad en målning säger till en. En målning säger sällan bara en sak och jag blir lika förundrad där. 

Att Thomas Holm gjorde sitt livs val vid 20-års ålder är ingenting han ångrar. Och han har inga planer på att sluta. 

– Vissa tror att man bara dricker vin och målar lite, men som Matisse sa: ”Inspiration är för amatörer – jag går till jobbet”. Jag älskar att vara i ateljén och sätta igång att jobba på en ny duk. Jag har varit så lyckosam som har fått hålla på hela tiden. 

Se fler verk av Thomas Holm här!

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på