Linda Lundin målar stort och fritt: ”Det blir som en dans i skapandet”

2022-03-19

Linda Lundin hittade hem genom en kurs i fritt skapande. Nu målar hon stora, abstrakta målningar där ljuset och känslan står i fokus.

På stora dukar med svepande penseldrag ger Linda Lundin liv till miljöerna hon avbildar. Verken är abstrakta men inte sällan med figurativa inslag.

– Jag försöker alltid se det vackra och fina när jag är ute och går. Jag vill förmedla en positiv känsla i målningarna men man kan aldrig kontrollera hur de uppfattas. Det kan väcka saker hos betraktaren som man inte var beredd på och det är fantastiskt.

Konsten har varit det som gett Linda luft i lungorna och kärleken till skapandet har alltid varit närvarande.

– Mitt konstnärskap började i ett ständigt kluddande. I skolan hade vi en bra lärare som lät oss kludda när vi lyssnade på genomgångar, sedan var det telefonkluddet under den tiden då man hade fasta telefoner. Skissandet har liksom alltid funnits med.

Linda har tagit många kurser i måleri och trots att det inte går att säga exakt när intresset började bli mer seriöst så fanns det en kurs som gjorde särskilt stort avtryck.

– Först målade jag mycket i olja och gjorde avbildande målningar. Men så tog inspirationen slut och jag stod där med massor av halvfärdiga målningar. En tid efter det gick jag en kurs i fritt skapande och plötsligt var det som att jag kom hem; det var som att öppna en dammlucka av skapande. Målningarna som kom ut var mer abstrakta och hela hemmet blev fullt av dem.

Måleriet tog upp mycket tid och när barnen var små och gick och la sig åkte Clas Ohlson-lådan med färg och duk fram och hon målade hela kvällarna. Den första riktiga utställningen blev i Övik år 2008.

– Det var en jättestor grej att ställa ut min konst. Det var läskigt och jag vågade knappt själv besöka utställningen. Jag visste inte hur många tavlor man skulle ha med sig så jag tog dit många, inklusive en, den största, som jag egentligen inte ville sälja. Men det tog inte lång tid innan de ringde och sa att den hade blivit såld. Det var en väldigt speciell känsla.

Linda arbetar mest i akryl vilket är smidigt då hon gärna målar utomhus.

– Jag har en bra ateljé nu där jag har mycket utrymme och kan måla stort men jag älskar att sätta upp en duk mellan några träd eller att sätta mig på gatan någonstans när vi är på resa. Det är härligt att bara sitta vid ett café och fånga upp samtal eller dofter och inspireras av det. Jag försöker alltid lägga in någon detalj från platsen i målningen, trots att man inte ser exakt vilken plats det är. Men det blir min upplevelse, min känsla, från när jag är där.

Ibland startar hon med ett penseldrag och låter tavlan växa fram men oftast finns det en plan för hur det slutgiltiga resultatet ska bli.

– Bara för att det är mycket känslor när jag målar så tänker jag även tekniskt och har ett upplägg för hur slutresultatet ska se ut. Jag vill gärna att det ska slå an en positiv känsla, men också att man kan få stå länge och fundera. Titeln kompletterar ofta målningen, den kan vara ganska öppen så att man får lägga sin egen prägel i tolkningen. Tavlan är inte klar förrän man har någon som tittar på den.

Linda har en förkärlek för stora målningar och det är också det hon upplever att hon är särskilt bra på. Dukarna är ofta fem eller tio meter breda och hon minns tydligt första gången hon provade att måla stort.

– Jag var på ett låtskrivarcamp på Ulvön och med mig hade jag en 10x3 meter stor duk. När jag skulle måla så blev jag sjuk och fick feber. Trots att jag kände att jag inte orkade tog jag tiometersduken och satte upp den i hamnen. Sedan tog jag färg och bara skvätte ut och började måla jättestort. Efter ett tag försvann sjukdomskänslan helt. Så målade jag på under en veckas tid och duken blev helt fullsmockad med färg. Det var en fantastisk känsla. Det var så lätt och det kändes nästan som att det blev en dans av skapandet. Efter det så kände jag att det här är nog min grej, att måla stort.

Ett återkommande tema i Lindas målningar är just dans och flera verk föreställer ballerinor i rörelse.

– Det är lustigt för jag har gått hela livet och tänkt att jag inte kan dansa men ballerinorna för mig är symboliska. Det handlar om att våga och att få vara de vi är. Även om vi inte tycker att vi kan sjunga eller dansa så ser jag ändå på livet som en dans. När man inser att alla människor har sitt unika uttryck och att jag får skapa precis som jag vill och bara vara jag så blir det så mycket lättare. Det betyder inte att alla måste tycka om det jag gör men jag tror att när man tycker om någonting själv och ger sig in i en målning kommer det också att kännas att den får liv.

Den mest utmanande biten i konstnärskapet är för Linda inte själva skapandet utan det osynliga arbetet runt omkring.

– Det är viktigt att ha ett bra upplägg och en bra struktur, som på vilket annat jobb som helst. Så på morgonen går jag upp och ställer mig vid staffliet. Jag behöver också ta hand om min kropp och träna och ta pauser, annars blir det svårt att måla då det är påfrestande för kroppen.

Linda upplever att hon nästan alltid känner inspiration och kreativitet, men så i höstas kom en lång period då det plötsligt inte kom någonting.

– Jag gjorde precis som jag brukar och ställde mig där ändå och testade nya saker bara för att hitta in någonstans. Det ligger otroligt många timmars arbete bakom och man kan inte förvänta sig att man alltid har ett jätteflöde. Det går inte att sitta och vänta på att inspirationen ska komma.

Trots det är det viktigaste för Linda att känna att det är lustfyllt.

– Jag vill verkligen känna att det är roligt, det är nyckeln till skapandet för mig.

Se fler av Linda Lundins verk här!