2022-12-19
Ingabritt är född och uppvuxen på småländska höglandet och har bott här under större delen av sitt liv. Att återbruka och återanvända har genomsyrat hela hennes liv och framförallt hennes konstnärsskap.
I det stora gula huset med tre meter i tak och kakelugnar i husets olika rum bor Ingabritt tillsammans med sin man. På väggarna hänger tavlor, målerier och textilkonst som hon själv skapat. De bor i en prästgård som byggdes 1917 och intill huset finns en stor trädgård med ett växthus var Ingabritt spenderat många timmar av sitt liv att odla och ro om.
Ingabritt har alltid brytt sig om att återbruka och att "ta tillvara". Hon säger att hon på det sättet alltid varit omodern, och nu tar det emot att erkänna att hon nu blivit trendig – då återbruk och second hand är mer inne än någonsin. Hon är född på en bondgård och den kreativa resan började tidigt i form av att hon sydde och vävde.
På mitten av 70-talet gick Ingabritt över mer och mer till måleriet. Hon var med på den första jurybedömda utställningen 1981, på Länssalongen i Jönköping. Efter det har hon ställt ut på ett flertal utställningar under åren och jobbat med både textilier och målerier.
Det var på en av Konstfacks sommarkurser i Jönköping som Ingabritt träffade en kvinna som kom att bli hennes själsfrände. De var så goda vänner och tog fram skapandet hos varandra. Det gjorde att Ingabritt åkte till kvinnans hemland, nämligen Island. Här träffades dom för att skapa tillsammans. Ingabritt tog med sig olja som hon skulle måla med, men till sin stora förvåning så blev det akvarellen som fick hennes målningar att tala för landskapen som hon fick se på Island.
Nu är Ingabritt 78 år och ser tillbaka på allt hon har upplevt och det är först nu hon kan njuta av det. Hon beskriver det som att hon befunnit sig mitt uppe i allt och att hon ständigt tänkt på nästa projekt eller utsätllning och inte uppskatatt nuet i samma mån som hon gör nu.
Ingabritt har ställt ut på många utställningar och något hon minns som extra roligt är när hon tillsammans med några andra konstnärer ställde ut i Hörnebo Skiffergruva. Här fick man gå ner genom en gruvgång för att komma till ett stort schakt där det var allt från målerier, textilier, dans och musik. Ingabritt är äventyrlig och har älskat variationen som finns i konstnärsskapet. Hon är dessutom medlem i Höglandets Konstronda, som varje Kristi himmelfärdshelg arrangerar utställningar i varandras ateljeér. Ingabritt har deltagit i 25 stycken under de år som hon varit med.
Hon uppskattar att hon fått vara med om så mycket och att hon haft ett så händelserikt liv. Och hon har alltid vågat att prova nya saker och uppmanar andra till att våga prova sådant de inte gjort tidigare.
Ett projekt som pensionär har varit att brodera med ullgarn. Att måla med garn, varav fyra bilder kommit med på Liljevals vårsalong. Som pensionär har hon varit mycket barnvakt åt sina barnbarn då skapade Ingabritt ett projekt som hon kallar för en pensionärs dagbok.
Och under pandemin blev allting annorlunda. Livet blev så begränsat då hon och maken kunde inte ens gå och handla själva. Då började Ingabritt med ett till projekt hon kallar för en pensionärs pandemidagbok, i form av de broderade jeansen.
– I vävstolen finns en varp, till ryavävar. Med en massa batikfärgade tyger att väva av. Jag är tacksam för mitt liv men jag har inte slutat planera nya projekt, säger Ingabritt Hjärtberg.
Just nu är Ingabritt med på en utställning i Kalmar som heter Sydosten United. Här fick konstnärerna ställa ut verk med temat "Vilket verk hade du skickat till nationalmuseét?" Här bidrar Ingabritt med ett verk hon jobbat på med ryateknik i form av en stor tvådelad naturbild.
– Konsten är ett sätt att uttrycka sig, det är mitt sätt att leva, säger ingabritt Hjärtberg.
För att se mer av Ingabritt och hennes verk, klicka här!
Filippa Flood
Skribent