Livet har en skönhet, en skör skönhet. Människan i världen, det mänskliga är ett tema som väcker genklang hos konstnären och poeten Gunnel Arvidsson, liksom tidens rörelse i landskapet. “Jag är väldigt känslig för känslor jag uppfattar i olika sammanhang.” Nu ställer hon ut sitt arbete i Artportables Showroom. ”BARA TRÄD”, men även något annat!

Genom konsten fick Gunnel Arvidsson en väg att gå. Hon beskriver, hur sinnet störs av något, pockar på uppmärksamhet. “Det är något jag behöver få tag på, få grepp om, förstå. Vad är det jag ser?”, förklarar hon. Det här skapar insikt och förändring, en medvetenhet. Det bygger upp ett konstnärs-jag. Det är sällan hon på förhand har bestämt ett visst motiv men där finns ett känsloläge att utgå från, att följa och forma.

– Jag har hållit på med akvarell länge. Känsligheten och snabbheten, fingertoppskänslan, genomskinligheten, har jag tyckt om att lära känna. När jag började med pastell, fick jag ett helt nytt sätt att arbeta, med ytstruktur. Och jag upptäckte en fysisk dragning, tyngd. Livskraften tränger fram, genom färgen.

Vilka verk är det du ställer ut nu?

–   Vanliga träd, ovanliga träd: Trädet som jag uppfattade det i stunden. När jag sökte helheten i utställningen mindes jag begreppet Arbora Inversa, eller Det omvända trädet. Högt och lågt hör samman, och blandas. Rötterna sträcks mot himlen, kronan mot underjorden. Vi har ju ett talesätt “att ställa allt på huvudet”. Man ser saker på ett nytt sätt. I filosofisk mening handlar det om en omprövning av en själv.

Trädet har följt Gunnel länge. Hon beskriver hur det blir ”Tre i en kropp”. Rötter, stam, krona –även barken är spännande. Och hur ett träd är känsligt och starkt samtidigt. En slags bild av livet i sig. Här kommer även poesin in, en viktig kraft. Gunnel har gett ut flera diktsamlingar i akvarell och dikt och förbereder nu en femte. Det är samspelet i uttryck mellan dessa båda som är huvudfokus i hennes konstnärskap. En kombination som kräver varsamhet, så att inget uttryckssätt förminskas, utan båda lyfts.

Gunnel berättar att hon läste om de kinesiska tecknen för sol och träd, som tillsammans bildar ordet öster. Där kom en dikt till – BARA TRÄD:

 

Genom träden ser

jag solen gå upp

varje morgon

och stiga mot himlen.

 

Vad vill du förmedla med din konst?

– Det jag själv är känsligast för när jag tar till mig andras verk, är när det gör mig stilla. Jag vill att den som tar del av mitt arbete känner sig lite ny. Att en återklang i dig kommer som en känsla, ett seende, en tanke. Alla, var och en, har i sitt liv glädje och sorg. Man kan väl säga att jag är en allvarligt sinnad person, men jag har lätt också för att skratta. Två hävstänger i tillvaron.

 

Nu kan du ta del av Gunnel Arvidssons konst, och poesi, på Åsögatan 176 i Stockholm. Fler verk finns även att upptäcka i hennes portfolio.