Den svenskfödde Henrik Sjöström (som ibland går under namnet "el bastardo") är känd för att skapa verk som för in en vild energi in i de annars stilla gränserna av en fyrkantig duk, en papperslapp eller ett vitt kubgalleri. Informerat av graffiti och gatukonst har Sjöströms verk ofta en mosaisk kvalitet över sig – som genom färger och linjer sammanfogas ord för att representera komplexa uttalanden. Denna mosaikkvalitet genomsyrar likaväl hans abstrakta som figurativa verk. Olika plan, olika energiområden kommer samman, på ett sådant sätt att en målnings detaljer aldrig överväldigar gestalten av dess övergripande enhet.
Att främst arbeta med snabbtorkande akryl gör det möjligt för Sjöström att fatta snabba beslut och få dem att räknas för allt de är värda. Denna preferens kompletteras med användningen av andra medier, såsom sprayfärg och tuschpenna - som alla åberopar en affinitet för att skriva. Den skrivna, gatumässiga aspekten av Sjöströms verk ger hans bilder en ideogrammatisk betydelse. Istället för att bara visa något, kommenterar de också vad de skildrar. Om ämnet är graffitikonstens otillåtna nöje i samband med det krigshärjade Afghanistan, så återger Sjöström en av Afghanistans mest fulländade gatukonstnärer som en porös, skuggig figur, i förgrunden mot en vägg fläckad med vallmofärgat blod.
Kärnan i Sjöströms praktik ligger i hur han skickligt kan manövrera mellan det representativa och det icke-representativa, gatukonsten och den sköna konsten, på ett sådant sätt att varje läge informeras av det andra. Sjöströms mer neutraliserade, abstrakta komposition förstärks med en skiktad brådska, anspelande på den hastighet med vilken graffitiverk måste göras. På samma sätt har hans mer figurativa verk en ikonografisk kvalitet, inspirerad av den konsthistoriska porträtt-traditionen lika mycket som av de skiktade bokstäverna som är specifika för graffiti.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
The Swedish-born Henrik Sjöström (who sometimes goes by the name “el bastardo”) is known for creating works that bring a wilding energy into the otherwise staid confines of a square canvas, piece of paper, or white cube gallery. Informed by graffiti and street art, Sjöström’s work often has a mosaic quality about it—as through colours and lines were words conjoined to represent complex statements. This mosaic quality equally pervades his abstract and figurative works. Different planes, different areas of energy come into confluence, in such a manner that a painting’s details never overwhelms the gestalt of its overarching unity.
Working mainly with fast-drying acrylics enables Sjöström to make quick decisions, and to make them count for all they’re worth. This preference is supplemented by the use of other media, such as spray paint and pen-ink—all of which invoke an affinity for writing. The written, streetwise aspect of Sjöström’s work lends his images an ideogrammatic import. Rather than simply displaying something, they also comment on what they portray. If the subject is the illicit pleasure of graffiti art in the context of war-torn Afghanistan, then Sjöström renders one of Afghanistan’s most accomplished street artists as a porous, shadowy figure, foregrounded against a wall stained with poppy-coloured blood.
The crux of Sjöström’s practice lies in the way he can deftly maneuver between the representational and the non-representational, street art and fine art, doing so in such a manner that each mode is informed by the other. Sjöström’s more neutralized, abstract composition are fleshed out with a layered urgency, alluding to from the speed with which graffiti works must be made. Similarly, his more figurative pieces have an iconographic quality, informed by the art-historical tradition of portraiture as much as by the layered lettering specific to graffiti.
Att främst arbeta med snabbtorkande akryl gör det möjligt för Sjöström att fatta snabba beslut och få dem att räknas för allt de är värda. Denna preferens kompletteras med användningen av andra medier, såsom sprayfärg och tuschpenna - som alla åberopar en affinitet för att skriva. Den skrivna, gatumässiga aspekten av Sjöströms verk ger hans bilder en ideogrammatisk betydelse. Istället för att bara visa något, kommenterar de också vad de skildrar. Om ämnet är graffitikonstens otillåtna nöje i samband med det krigshärjade Afghanistan, så återger Sjöström en av Afghanistans mest fulländade gatukonstnärer som en porös, skuggig figur, i förgrunden mot en vägg fläckad med vallmofärgat blod.
Kärnan i Sjöströms praktik ligger i hur han skickligt kan manövrera mellan det representativa och det icke-representativa, gatukonsten och den sköna konsten, på ett sådant sätt att varje läge informeras av det andra. Sjöströms mer neutraliserade, abstrakta komposition förstärks med en skiktad brådska, anspelande på den hastighet med vilken graffitiverk måste göras. På samma sätt har hans mer figurativa verk en ikonografisk kvalitet, inspirerad av den konsthistoriska porträtt-traditionen lika mycket som av de skiktade bokstäverna som är specifika för graffiti.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
The Swedish-born Henrik Sjöström (who sometimes goes by the name “el bastardo”) is known for creating works that bring a wilding energy into the otherwise staid confines of a square canvas, piece of paper, or white cube gallery. Informed by graffiti and street art, Sjöström’s work often has a mosaic quality about it—as through colours and lines were words conjoined to represent complex statements. This mosaic quality equally pervades his abstract and figurative works. Different planes, different areas of energy come into confluence, in such a manner that a painting’s details never overwhelms the gestalt of its overarching unity.
Working mainly with fast-drying acrylics enables Sjöström to make quick decisions, and to make them count for all they’re worth. This preference is supplemented by the use of other media, such as spray paint and pen-ink—all of which invoke an affinity for writing. The written, streetwise aspect of Sjöström’s work lends his images an ideogrammatic import. Rather than simply displaying something, they also comment on what they portray. If the subject is the illicit pleasure of graffiti art in the context of war-torn Afghanistan, then Sjöström renders one of Afghanistan’s most accomplished street artists as a porous, shadowy figure, foregrounded against a wall stained with poppy-coloured blood.
The crux of Sjöström’s practice lies in the way he can deftly maneuver between the representational and the non-representational, street art and fine art, doing so in such a manner that each mode is informed by the other. Sjöström’s more neutralized, abstract composition are fleshed out with a layered urgency, alluding to from the speed with which graffiti works must be made. Similarly, his more figurative pieces have an iconographic quality, informed by the art-historical tradition of portraiture as much as by the layered lettering specific to graffiti.
Läs mer