Jag målar främst ödsliga motiv och försöker fånga något som både är dystert men vackert på samma gång. Jag vill få betraktaren att känna det vemod som man känner när man står framför ett gammalt hus i norra Värmland, där en familj en gång levde ett fint liv, där barn föddes, där människor dog, men som idag står helt förfallet och ensamt. Det antika hör ihop med akvarell på något sätt tycker jag.
Den mesta inspirationen kommer från just norra delarna av Värmland där jag delvis är uppvuxen och spenderade mycket tid som barn. Sen kommer mycket inspiration självklart från andra konstnärer, som Albin Liljestrand som är både en vän och en erkänd akvarellkonstnär i Värmland som faktiskt var den personen som fick mig att börja måla och självklart Lars Lerin som förmodligen är den största förebilden för oss alla akvarellkonstnärer.
Jag målar hastigt , det måste gå fort innan färgen torkar och detaljer är sällsynt i mitt måleri. Det är känsla som skapar mina bilder, inte min noggrannhet.
Jag har jobbat med reproduktion av konst sen 2010 i Karlstad på Combihörnan och det är därifrån jag hittade intresset för konsten. Ett intresse för konst har alltid funnits men det var inte förens på senare år som jag själv kände mig mogen att ta till penseln. "Det ser nästan ut som Lars Lerin" är en vanlig fras många akvarellkonstnärer får höra. En del tar det som en komplimang och en del tycker det är jobbigt att ständigt bli associerad med någon annans konst. Men när det gäller mig så är det inte så faller det naturligt, efter att ha jobbat med Lars bilder i över 11 år och fått betrakta hundratals av dem så är det inte så konstigt vart min inspiration till att måla kommer ifrån, samtidigt jobbar jag ständigt efter att försöka hitta en helt egen stil, men det är svårt att uppfinna hjulet.
Jag känner att måleriet och skapandet är ett livsvillkor för mig som jag inte klarar mig utan idag.
Utöver mitt målande spenderar jag en hel del tid i naturen vilket också reflekteras i mitt måleri med mycket landskap och natur. Jag övernattar, fiskar, besöker gamla hus och finner mig själv i både naturen och måleriet. Vi är lite bortskämda med naturen i Värmland.
Den mesta inspirationen kommer från just norra delarna av Värmland där jag delvis är uppvuxen och spenderade mycket tid som barn. Sen kommer mycket inspiration självklart från andra konstnärer, som Albin Liljestrand som är både en vän och en erkänd akvarellkonstnär i Värmland som faktiskt var den personen som fick mig att börja måla och självklart Lars Lerin som förmodligen är den största förebilden för oss alla akvarellkonstnärer.
Jag målar hastigt , det måste gå fort innan färgen torkar och detaljer är sällsynt i mitt måleri. Det är känsla som skapar mina bilder, inte min noggrannhet.
Jag har jobbat med reproduktion av konst sen 2010 i Karlstad på Combihörnan och det är därifrån jag hittade intresset för konsten. Ett intresse för konst har alltid funnits men det var inte förens på senare år som jag själv kände mig mogen att ta till penseln. "Det ser nästan ut som Lars Lerin" är en vanlig fras många akvarellkonstnärer får höra. En del tar det som en komplimang och en del tycker det är jobbigt att ständigt bli associerad med någon annans konst. Men när det gäller mig så är det inte så faller det naturligt, efter att ha jobbat med Lars bilder i över 11 år och fått betrakta hundratals av dem så är det inte så konstigt vart min inspiration till att måla kommer ifrån, samtidigt jobbar jag ständigt efter att försöka hitta en helt egen stil, men det är svårt att uppfinna hjulet.
Jag känner att måleriet och skapandet är ett livsvillkor för mig som jag inte klarar mig utan idag.
Utöver mitt målande spenderar jag en hel del tid i naturen vilket också reflekteras i mitt måleri med mycket landskap och natur. Jag övernattar, fiskar, besöker gamla hus och finner mig själv i både naturen och måleriet. Vi är lite bortskämda med naturen i Värmland.
Läs mer