
Konstnärsporträtt
Publicerad 3 oktober 2025
Gussy Löwenhielm - Mellan skugga och punchline
Gussy Löwenhielm är en kreativ eldsjäl som vägrar låta sig begränsas. Hans konstnärskap spänner över ståuppkomik, författarskap, illustrationer, sketcher, musik och fotografi - alltid med samma rastlösa energi. Det är en kreativitet som inte går att hejda, en tvångsmässig drift att ständigt skapa, oavsett uttrycksform.
Som yngst av fem syskon var han tvungen att hitta vägar att sticka ut för att höras. Vid tolv års ålder vann han en talangjakt med en egen skriven monolog, ett ögonblick som blev beviset på att hans skapande kunde bana väg för något större. Humorn blev hans första språk, men inte det enda. Med åren har han låtit uttrycken flöda åt alla håll: musiken som en kompromisslös urladdning, fotografin som en stilla betraktelse, texterna som en plats där både humor och allvar får plats.
”Alla uttrycksformer livnär sig på varandra,” säger han. Friheten i hans rockband Clark Nova påverkar hans sätt att stå på en standup-scen. Fotona, ofta tagna på väg till ett stand-up gig, bär spår av samma kontraster som hans humor - absurditeten vid sidan av vardagens gråhet. Fotoserien Entertainment föddes ur det oglamorösa showbiz-livet, och blev ett sätt att spegla paradoxen i att underhålla människor samtidigt som man själv letar efter mening.
Fotointresset tog fart i slutet av 1990-talet när han började experimentera med svartvita filmrullar. Gussy beskriver sin fotografiska stil som ”maximalistisk minimalism” - en enkelhet fylld med skarpa kontraster, räta vinklar, och en fascination för skuggor.
“Söderorts grå betongbyggnader är enormt fascinerande tycker jag. Kanske att det för tankarna till det DDR-Sverige jag växte upp i. Något jag kan sakna nu när allt är lättillgängligt,” säger Gussy. Han älskar det vardagligt grå, det tråkiga, det förbisedda. De stilla, folktomma bilderna rymmer en melankoli, men också en slags humor - ett lekfullt allvar som gör att betraktaren stannar upp och undrar vad som egentligen pågår i mellanrummet.
”Ju mer tillgängliga vi är, desto ensammare blir vi,” säger han, och hans bilder blir kommentarer till en samtid där kommunikationen sker överallt och ingenstans. I vakuumet mellan alla meddelanden och kanaler öppnar han en plats för stillhet. Skuggorna fascinerar honom, just för att de lämnar utrymme åt fantasin. Ofta är det slumpen som styr - en skugga i rätt ögonblick, en tvärnit med bilen, en kamera som snabbt fångar det som annars skulle försvinna.
För Gussy är humorn och fotografin två sidor av samma mynt. Humorn finns på så sätt alltid där, även i hans mest melankoliska verk. På stand-up scenen blir svärtan till punchlines, i fotografiet får den tala mer öppet. ”Humorn är ett sätt att överleva, men i bilderna kan jag stanna kvar i allvaret,” säger Gussy.
I hans böcker Jag är ensam om att känna att vi är två här och I väntan på nåt grått finns det en subtil humor och en melankolisk ton. ”Jag gillar den,” säger Gussy. ”På scenen blir samma skämt lite vitsigare. I bokform får allvaret större plats.”
Det finns en tydlig parallell mellan hans konstnärliga världar: samma skarpa kontraster, samma dragkamp mellan det ljusa och det mörka, mellan skrattet och tystnaden. Ibland vill han locka till skratt. Ibland vill han skapa ett verk som får betraktaren att dra en lättnadens suck när kompositionen landar. Andra gånger vill han framkalla en tår. Det viktiga är mötet - att bilden säger något bortom det uppenbara. Att väcka en känsla. Gärna flera.
Skapandet är för honom ett tillstånd snarare än ett arbete. Gussy beskriver det som både meditativt och tvångsmässigt. ”Jag skapar hela tiden. Alltså HELA tiden,” säger han. En ton i replokalen kan öppna en ström av idéer. Ett ord kan bli ett skämt, en skugga kan bli en bildserie. Det svåra är inte att få idéer, utan att välja bort dem. ”Jag målar, skriver eller fotar inte för att jag bestämt mig - utan för att jag inte kan låta bli.”
Gussy är just nu aktuel med hans första “Oroat”-kalendern och dag almanackan “Svenska Vitsord” som båda ges ut tillsammans med Pug Förlag. Han har även en vernissage på Ramhuset i Falun den 2/10 med anslutande standupföreställning efteråt. Sedan ska han vara med i en samlingsutställning på Artportable den 13 - 26 oktober. Vidare hänger hans tavlor på La Piazza i Djursholm och Vår Pizza på Kungsholmen. Dessutom hänger flera av hans Fredsdruvor på Fårösunds Fästning.
I framtiden drömmer han om en utställning på Fotografiska - kanske i kombination med musik eller standup. “Eller så är jag en jävel på harpa när det blir av. Förmodligen.”
”Konsten lär mig vem jag är,” säger han. ”Det handlar om att hitta balansen mellan det melankoliska och det humoristiska, mellan att skapa fritt och söka den perfekta bilden. Där någonstans, i kontrasten mellan skrattet och skuggan, hittar jag mig själv.”
Laddar...