Konstnärsporträtt

Publicerad 7 augusti 2025

Ett uppvaknande i rosa

Olofs väg in i konsten var allt annat än traditionell. Som ung var han rebellisk, körde motorcykel och gick sin egen väg, men valde till slut en akademisk bana och byggde upp ett liv som framgångsrik vd med pengar, status och ett husföretag. Men allt förändrades under en kurs i integrerat ledarskap. En kväll tömde kursledaren en burk rosa färg över en målning som Olof arbetat med i flera timmar och sa: “Your mind is still fucked up.” Den stunden blev en vändpunkt – ett inre skifte. Något öppnades. Han började måla fritt, utan ramar, och följde snart sitt sökande till en shaman i Peru, där en kaktusritual ledde till en överstimulerande upplevelse. Efter det fortsatte resan till Brasilien för en kurs i massage och kärlek. När han återvände till Sverige slog finanskrisen till. Allt rämnade: företaget, ekonomin, relationen. Han stod ensam, skuldsatt, och djupt nedbruten.

Into the wild

En vinterkväll på landet

När han mådde som sämst målade han ensam i en liten stuga på landet, utan vatten, i 30 graders kyla. “Det var ensamt och jävligt,” minns han. Den natten på utedasset blev en symbol för livets nollpunkt – en punkt där han visste att något måste förändras. Idag är han skuldfri, arbetar inte längre som konsult, och lever ett enklare liv på landet med sin partner. Han håller kurser i bildterapi och frigörande målning på www.GoAlive.se och försöker hitta sin egen väg – en som förenar det kreativa med det jordnära.

Färgernas inre språk

För Olof är färger inte bara visuella element, utan känslomässiga språk. “Starka färger som rött och orange är kraft och vrede. Grönt, rosa och vitt står för inre frid.” Även penseldragen – om de är mjuka eller vilda – speglar hans inre tillstånd. Allt är ett samspel mellan känsla och rörelse. Han använder ljus, skuggor och kontraster på ett intuitivt sätt – ofta utan att tänka. “Det bara händer,” säger han, och vissa effekter har han lärt sig med tiden. Den intuitiva processen är central. Han målar oftast utan en plan, låter tavlan tala tillbaka, förändras, och ibland ta över helt.

En målarvärld bortom vår

Olof beskriver sin stil som en blandning av dimensioner. “Jag målar från andra dimensioner och försöker blanda dem med vår verklighet.” Resultatet är ofta abstrakta landskap som bär på mystik, drömskhet och existentiell tyngd. “Ibland är det rena skiten. Ibland uppstår något väldigt vackert.” Naturen är hans tydligaste väg in i mystiken – en plats där han kan hitta frid mitt i ett samhälle fyllt av brus, AI och ständig prestation. För honom är naturen inte bara en inspiration utan också en kontrast till civilisationens krav.

Själsfränder

Mellan stillhet och kaos

Hans målningar rör sig ofta i gränslandet mellan stillhet och rörelse. Ibland målar han med pensel, ibland med trä eller kastar färg. “Jag har fyllt ballonger med färg och kastat dem – allt är möjligt.” Det viktiga är känslan, det intuitiva, och att inte måla för att sälja. “Då dör kreativiteten inombords.” Denna balans återkommer i hans livsfilosofi – mellan att vara den drivna, produktiva konsulten och den fria, kreativa konstnären. “Jag vet hur jag vill leva, men det är upp till mig att klara det.”

Konsten som helig frizon

Olof ser sitt skapande som en dialog med något större – en förbindelse med sin inre “indiandal” och ett försök att uttrycka den frid som vilar i naturen, tillsammans med livets smärta, sorg och vrede. Hans bästa verk kommer när han målar från denna plats, ofta helt intuitivt. “De säljer, men går inte beställa.” Han arbetar helst i olja, på stora dukar, med tekniken vått i vått. Där blandar han färgerna direkt på duken för att skapa djup och rörelse. Processen är inte bara kreativ, utan terapeutisk och andlig. “Jag hade gärna varit musiker, men kan inte spela eller sjunga. Så jag målar istället.”

En osäker framtid – och det är okej

När det kommer till framtiden har inte Olof någon konkret plan utan han vill bara måla. Han har just nu bara släppt taget och åker med. Han ställer ut några verk på Balders företagshotell i Stockholm och bygger en liten ateljé i Lädja utanför Växjö. Han deltar också i Bergveckan i Småland. Annars lever han i nuet – med en dröm om att fler ska se och uppskatta hans konst, men utan att pressa fram det. “Jag försöker lämna det där ratracet. Men det är svårt utan pengar. Jag har levt det livet – titlar, miljoner, båtar, yta – och jag har förlorat allt. Ångrat. Försökt igen. Gett upp igen.” Det han längtar efter är frid – mer tid i naturen, med barnbarn, med sig själv. Han ser på världen med både ömhet och uppgivenhet, men fortsätter måla. “Jag blir gärna en känd konstnär – men inte på bekostnad av min frihet.”