Madeleine Santiago – konsten som blev en livsväg

För Madeleine Santiago började allt med ett råd från en läkare. Året var 2012, och hon var sjukskriven för utmattningsdepression. Rekommendationen var enkel: gör något kreativt. Det blev starten på en resa som skulle förändra hennes liv i grunden.​

– Jag köpte färg och dukar och tänkte att måla kan väl inte vara så svårt. Det blev ett par ögon, en fjäril, ett försök på en blomma – en grårosa sörja. Så svårt! Men också så fantastiskt. Jag väckte en passion där och då.

Att måla blev för Madeleine inte bara en väg tillbaka, utan en väg framåt. Den ursprungliga terapin övergick snabbt i ett intensivt skapande. Fem år senare sa hon upp sig från sitt arbete och tog steget fullt ut – mot konsten som liv och yrke.​

Från vardag till färgexplosion

Madeleines konst är omisskännlig: starka färger, flödande känslor och motiv som talar direkt till hjärtat. Kvinnor i stora färgstarka klänningar är ett återkommande tema – ett uttryck för frihet, minnen från barndomens dans, och en kärlek till rörelse och form. Det finns något djupt personligt i varje verk, oavsett om det är ett porträtt, ett djurmotiv eller ett abstrakt experiment.​

– Jag målar från känsla, alltid. Det är där jag hittar närvaro. Det är där betraktaren ofta känner igen sig. Jag lämnar en liten bit av mig själv i varje målning.

Självlärd med stark röst

Trots att hon är självlärd har Madeleine snabbt skapat sig en självklar plats på den svenska konstscenen. Hon har ställt ut på slott, gallerier och i välbesökta konstrundor – och hennes verk syns regelbundet i TV-rutan. Ett särskilt minne är mötet med Pernilla Wahlgren.​

– Jag minns första gången jag lämnade över en målning till Pernilla och hela Wahlgrens Värld-teamet var där och filmade. Det kändes helt surrealistiskt. Sen dess har hon köpt flera målningar – och till och med gett en till Bianca. Det är sådana stunder man nyper sig i armen.

Madeleine beskriver sin stil som en blandning av traditionella tekniker och moderna uttryck – alltid med ett lekfullt öga och en varm hand. En distanskurs i måleri på ArtistLab och en porträttkurs via Studieförbundet har varit till hjälp, men det är den egna vägen som format hennes konstnärskap.​

– Jag älskar det lite naiva och charmiga. Perfektion är inte mitt mål – känslan är allt.

Att våga börja

För den som står där Madeleine själv stod 2012, med ett brustet inre men en längtan att skapa, har hon ett tydligt råd:​

– Våga! Börja i det lilla. Måla ur dig det du känner – för din egen skull. Jämför dig inte, lek med färgerna och känn vad de gör med dig. Det kan bli början på något du aldrig kunde ana.

Idag är Madeleine Santiago inte bara en konstnär – hon är ett levande bevis på hur skapandet kan hela, lyfta och förvandla. I varje målning finns ett spår av den resan – och en öppen inbjudan till dig som betraktare: att känna, att drömma, att våga.