Sofia Reshmi – konsten att tejpa fast ett ögonblick

Med varningstejp, Polaroider och direkta ord skapar Sofia Reshmi konst i ett mellanrum – där mänskliga möten skaver, önskningar kolliderar och känslor glider isär. I det där utrymmet mellan interaktion, motsägelse och distraktion hittar hon sin energi. Ett rum av laddad stillhet – som ibland bara varar ett ögonblick, men som hon lyckas tejpa fast, bokstavligt talat.

Hennes verk är färgstarka, högljudda och i ögonfallande – samtidigt råa, poetiska och skavande vackra. Det är konst som säger något direkt men lämnar mycket kvar att känna. En slags visuell diktradition med tejp som pensel, reklamens punchlines som språk, och filmens rytm i kompositionen.

Att hon aldrig gått på konstskola är ingen tillfällighet – det är ett medvetet val, rotat i en längtan efter frihet. Hon vill inte rätta sig efter normer eller teorier, utan följa det som känns. Det sitter i ryggraden efter många år i reklambranschen, där snabba beslut, stark visuell närvaro och tydliga budskap är avgörande – men också i hennes personliga erfarenhet av att navigera livet utan färdiga mallar.

"Jag vill inte tänka på vad som är rätt eller fel i kulturella sammanhang. Jag går på magkänslan – alltid."

Hennes signaturstil växte fram organiskt – ur en fascination för det direkta, det analoga och det ofiltrerade. Polaroiden, med sin oförutsägbarhet och omedelbara karaktär, fångar det som är just nu. Varningstejpen hittade hon i sin verkstad – de korta, ibland absurda, ibland allvarstyngda budskapen väckte något i henne. De blev en spegling av en tid då hon själv brottades med känslomässig distans och närhet – både i livet och i familjen.

Själva tejpandet är en process i faser – intuitiv, befriande och ibland frustrerande. Den råa gesten kommer först, sedan söker hon efter balansen. Texten är ofta svårast. Orden ska kännas spontana men ändå träffa rätt – visuellt och emotionellt. När det blir för tillrättalagt, när känslan försvinner, då tar hon en paus. Det viktigaste är att det ska vara tilltalande – men inte perfekt.

"Jag jobbar mycket med imperfektion. Allt behöver inte vara rakt, liksidigt och balanserat. Det blir så tråkigt då. Tejpen får vara en övning i oreda."

Hennes inspirationskällor är många, ofta oväntade. En italiensk läderratt, en lyktstolpe i Berlin med texten “Your husband is on Grinder”, en rörelse, en färg, ett minne. Det handlar inte om att samla på intryck, utan att filtrera – att särskilja vad som är meningsfullt från vad som bara är brus. Det är ett arbete i sig.

Sofia bor och verkar i både Berlin och på Falsterbonäset – två platser som påverkar hennes konst på olika sätt. I Berlin finns inga gränser, bara ny graffiti varje vecka och en pulserande frihet. I Falsterbo finns havet, naturen, stillheten – och ett mer konservativt klimat som hon gärna trotsar med sin konst.

"Jag försöker bortse från politiken och fokusera på magen. Känslan i platsen. Och Berlin är full av känsla."

Återkommande i hennes verk är temat om det dolda. Hon vet hur det är att leva med hemligheter – att inte kunna eller våga vara sann mot sig själv. Den erfarenheten har satt spår, och gett henne en särskild känslighet för allt som döljs, hålls tillbaka, kvävs i tystnad.

Framåt drömmer hon om utställningar i Berlin och Amsterdam, och är i färd med att utforska ett nytt koncept – att få Polaroiden att röra sig. Hon är öppen för samarbeten, nya format, nya uttryck – så länge det känns rätt i magen.

"I slutändan vill jag väcka ett WOW. Och sen få människor att titta närmre, och känna något de kanske inte visste fanns där."

Redo att hitta konst som känns?

Låt dig inspireras av konstnärer som skapar med hjärta, själ och berättelse. Utforska originalkonst direkt från konstnärer på  Artportable.com