Mellan färg och stillhet – Dana Ingessons inre landskap

Dana Ingessons konstnärskap bjuder in till ett stilla samtal – där färg, form och stämning tillsammans väver fram berättelser som saknar början och slut. Hennes målningar rör sig i ett poetiskt landskap, där det sagda ofta döljer sig mellan linjerna, och det osagda får ta plats. – Jag ser min konst som en berättelse i ständig rörelse, inspirerad av den japanska filosofin Wabi Sabi, där det ofullkomliga, tillfälliga och åldrade ses som något vackert, säger hon. I hennes verk får det sköra och tidlösa leva sida vid sida – som en påminnelse om att allting förändras, men aldrig riktigt försvinner.

En livslång resa i bild och känsla

Att uttrycka sig genom färg och form har alltid varit en självklar del av Dana Ingessons liv. Hennes konstnärliga väg har kantats av starka milstolpar – som att ställa ut på Louvren nära Mona Lisa, och att motta ett pris i Cannes av Marina Picasso. Men det som driver henne vidare är något ännu djupare. – Det är den inre längtan att fortsätta berätta som får mig att skapa.

Inspiration från vardagens sköra ögonblick

Dana hämtar sin inspiration från vardagen – både det lilla och det stora. – Glädje, sorg, små ögonblick, stora händelser. Ett fragment av en dag kan bära en hel berättelse. Oavsett om hon arbetar i akvarell, akryl eller olja, bär hennes verk samma poetiska andning – men det är akvarellen som ligger henne allra närmast. – Den är den svåraste och mest levande tekniken, säger hon.

Mellan det figurativa och det abstrakta

Dana låter intuitionen leda skapandet. Ibland räcker en enda linje – andra gånger växer målningen långsamt fram. Ett särskilt verktyg i hennes process är palettkniven. – Den är kraftfull men känslig, och hjälper mig att både forma linjer och utmana tekniken.

Plats för betraktarens egen berättelse

För Dana handlar konsten inte bara om vad hon själv uttrycker – utan om vad betraktaren får uppleva. – Jag dukar fram bordet, men lämnar utrymme för att var och en ska skapa sin egen berättelse. Hon hoppas att hennes verk kan ge en stunds stillhet, en känsla av ljus i det mörka.

Möten mellan konst och musik

Ett särskilt ögonblick i hennes karriär var när ett av hennes verk valdes ut till gitarristen Sam Desmets projekt Unity in Diversity, där målningen ackompanjerade en tolkning av Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet" – ett möte mellan bildkonst och musik, och en hedrande länk till en svensk ikon.

Ett landskap av minnen och stillhet

Konstkritikern Alexandra Konshakova har beskrivit Dana Ingessons målningar som "minnen av landskap snarare än avbildningar" – en formulering som Dana själv känner igen sig i. Hennes verk speglar ett inre landskap – färgat av nordisk natur, ljus och stillhet.

Konsten som livets poesi

För Dana är konsten mer än ett uttryck – den är ett sätt att leva, en plats där känslor får form och tankar får vila. I år väntar flera soloutställningar samt medverkan i den internationella akvarellutställningen Fabriano in Aquarello i Italien, där hon ännu en gång får representera Sverige på världsscenen.

Drömmen som bär vidare

Framtidsdrömmen är lika enkel som kraftfull. – Jag hoppas att konsten får bära mig vidare – över mörka vatten till ljusare strömmar.