"Att ge oron en form" – möt Christer Åberg, illustratör, journalist och författare

För vissa är konsten ett kall, för andra en slump. För Christer Åberg – illustratör, journalist, författare och musiker – är det snarare ett livslångt kretslopp. Med rötter i ett hem där både musik och bildkonst flödade genom generationerna, har berättandet alltid varit en självklar del av livet.

– Jag har nog alltid skrivit och ritat, så långt tillbaka jag kan minnas, berättar Christer. På 70- talet sökte jag både till Konstfack och Journalisthögskolan, men valde den senare. Och på den vägen är det.

Sedan dess har han rört sig fritt mellan uttrycksformerna – från journalistikens skarpa kontur till musikens känslolandskap och bildkonstens drömlika oro. För även om text och musik varit de främsta försörjningskanalerna, har bildskapandet alltid funnits där, som en underström. Det är i den oron som hans konstnärliga idéer tar form.

– Jag har nog aldrig varit särskilt intresserad av det rent dekorativa. Snarare tvärtom – jag dras till det demonstrativt övertydliga. Som Gerhard Nordström, Lars Hillersberg, Christer Temptander eller Jan Stenmark. Jag vill inte måla nåt som bara “passar till soffan”.

Konsten som oro – och handling

Det centrala begreppet i Christers konstnärskap är “oro” – inte som ett självändamål, utan som drivkraft. Bilderna är ofta uddiga, ibland otäcka, men alltid tankeväckande.

– Som vi lever idag är mardrömmarna tyvärr ett högst vaket tillstånd. Jag vill ge oron en konkretion – och kanske i förlängningen också en handlingsväg.

En dam på en utställning i Hammarby Sjöstad sammanfattade det kanske bäst, när hon utbrast: “Fy! De där skulle jag aldrig ha på väggen!” Ett omdöme Christer själv håller med om – och nästan verkar stolt över.

När text möter bild – och PowerPoint blir pensel

Även om han arbetat i många digitala program, är det PowerPoint som blivit något av ett oväntat favoritverktyg i skapandet.

– Det kanske är ett arv från åren som kriskommunikationskonsult, men PowerPoint erbjuder idag i princip samma funktioner som andra program. Sen målar jag ofta vidare med akryl och tusch ovanpå det digitala.

Kombinationen av bild och text är en viktig del av uttrycket. Ibland får de stå sida vid sida, ibland växer de ihop till en gemensam berättelse. Det finns en tydlig dragning till det rimmade och hårt bundna, som en sorts motvikt till det fritt associativa bildspråket.

Retrospektiv med framtidsblick

Christers senaste utställning blev till som en retrospektiv – inte för att summera ett avslutat verk, utan snarare för att synliggöra en konstnärlig röst som löpt parallellt med andra karriärer.

– Jag har ju inte varit så produktiv bildmässigt genom åren, jämfört med text och musik. Det behövdes nästan en retrospektiv för att få ihop till en utställning.

Nu väntar nya projekt – bland annat ett musikaliskt samarbete som utforskar 70-talsamericana på svenska. Men lusten att fortsätta skapa i flera uttryck lever kvar. På frågan om vad han vill säga till unga konstnärer svarar han med både skärpa och glimt i ögat:

– Följ inga råd. Och lyssna till dina inre rovdjur – och se de som finns omkring dig. Hindra dem. Vi är alla bättre än så.

Just nu visas Christer Åbergs verk på restaurangen Yono Sabo på Luntmakargatan 42 – en plats där konsten möter vardagen i ögonhöjd. Utställningen består främst av verk ur serien Våra inre rovdjur, som enligt konstnären själv gestaltar "de där som får oss att bete oss mot vårt bättre vetande."

Att se dem i en ny kontext väcker blandade känslor.

– Fåfängan får sig naturligtvis en boost av att se verken så här i en mer offentlig miljö.

Men utställningen bär också ett allvarligare syfte: all försäljning går oavkortat till Ukrainas försvar.

– Jag hoppas att jag säljer en del, för precis som den utställning jag hade på Konsthallen i höstas så går all försäljning, oavkortat till Ukrainas försvar.

Rovdjuren får synas – men kanske också tyglas.