Stian Kjørsvik gåtfulla verk förmedlar kraft och värme

2022-04-20

Stian Kjørsvik skapar direkt och intuitivt och de digitala verken är abstrakta och expressiva. Det viktiga för honom är inte resultatet utan processen som tar honom dit. 

Det var för några år sedan som Stian Kjørsvik fick en aha-upplevelse. Då hade han hållit på med konst och teckning hela livet men det var först nu han fick upp ögonen för abstrakt expressionism. Han fastnade direkt och kände att han var tvungen att utforska mer.

– Jag började skapa varje dag, hela dagarna, det var som om någonting öppnade sig för mig. 

Det händer att han målar på canvas med olja eller akryl men helst jobbar han digitalt. Då får han fram frihetskänslan han vill åt.

– Skapandeprocessen är hundra procent spontan. På ett sätt känner jag mig nästan helt frånvarande när jag gör mina bilder men samtidigt är det som att sinnena förstärks och jag blir mer sensorisk. Det är en växelverkan mellan en total öppenhet och någon slags styrning. Det är väldigt spännande och givande.

För att få chansen att utveckla sitt skapande började han på en konstutbildning på Nydalen kunstskole i Oslo där han nu går sista terminen. 

– Det är en väldigt bra grund, de går igenom mycket grundläggande saker och fokus ligger på att man ska hitta sin egen uttrycksform och följa den. Utbildningen är väldigt praktisk och individuellt anpassad. 

Inspirationen hämtar han från filosofi, religion, alkemi och esoterism. 

– Att måla är ett sätt för mig att bearbeta saker på. Jag är inte så upptagen av hur resultatet ska bli eller att det ska se ut på ett visst sätt. Skapandet är ett verktyg för mig att förstärka och jobba med inre processer och teman. 

Det är först i slutet av processen som han vet vad verket handlar om.

– Jag vet väldigt lite från början. Det är en upptäckt jag gör i slutet och det är då titlarna tillkommer. Titlarna är vilktiga för verket och fungerar som nycklar för att få tag i det djupare i bilderna. De kan vara en direkt beskrivning av vad bilden är eller en referens till något annat. Vissa kan också verka som en grund bara för mig eller så kan de vara en ironi eller motsättning så man får tänka lite. Jag vill skapa bilder som du kan se på en stund och få ut något av att betrakta dem. Då kan en titel vara en hint eller ett tips om vad för slags tema det rör sig om.

Bilderna är kraftfulla, varma och suggestiva och kommer direkt från själen.  

– Jag börjar med en helt vit duk, sedan går jag på intuition och känsla. Jag tar färgen som känns mest intressant och gör något som känns riktigt. 

Några förebilder är William de Kooning, Pollock och flera av de stora, nyare konstnärerna. Albert Oehlen är en av dem. 

– Jag får mycket inspiration från honom. Det som är i hans bilder är en väldig frihet, det är viktigt att det är fritt och öppet. Han är inte rädd för att göra saker som är oprofessionella eller konstiga utan han gör det som behövs för att förmedla den känsla och det uttryck han vill ha. Det handlar inte om att det ska vara säljbart utan om att uttrycka själen. 

Teknikerna har Stian med sig i måleriet men de är inte det primära.

– Jag använder dem men jag kämpar också emot lite. Jag ser dem lite som billiga tricks och vill prova hur långt jag kan gå utan att använda ett sådant trick. Om bakgrunden och förgrunden till exempel går i ett skulle jag kunna göra bakgrunden kallare, men då känns det som att jag tänker mer på att det ska se bra ut än på att jobba med det jag har. 

Måleriet ser han som något som är härligt att hålla på med och han hoppas att han kan inspirera andra till att skapa. 

– När jag sätter mig ner och ska måla en bild så känns det alltid som att jag ska göra något jag inte kan. Det är egentligen bra för ju starkare den känslan är desto mer blir det som att jag fjärmar mig från situationen rent psykiskt. Då känner jag mig friare att testa efter som jag inte kan ta ansvar för det jag skapar. 

Hur vet du när du är klar med ett verk?

– Det är en konstig känsla. När jag är klar är det som att allting faller på plats och jag förstår något i bilden. När bilden inte längre är tvådelad utan är en, när den är helt sig själv, då är den komplett.

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på