Solveig Christina Rosendal vill förmedla en fridfull tillflykt

2022-01-27

Det långa konstuppehållet i Solveig Christina Rosendals liv var en växande tyst sorg. En dag hittade hennes barn en oavslutad tavla som länge stått förvarad i källaren. Hon hade aldrig berättat om den stora kärleken till konst, men efter det fick Solveig Christina Rosendal hela tiden höra att hon verkligen borde börja måla igen. Många hyllade konstverk senare, har hon sina barn att tacka.

Solveig Christina Rosendals konst, musik och texter lever i nära symbios med varandra och har sitt ursprung i glädjen över vad hon själv beskriver som livets stora gåvor. Hon ser på det som en djup frid med själva medvetandet om att hennes liv inte är en slump.

– Slumpen styr inte mitt liv, men däremot är det en drivkraft bakom mina penseldrag. Dessa gåvor fyller mig så att jag aldrig tar slut på kreativitet eller energi. Oavsett vilka prövningar och vedermödor som kommer och går, är alla upplevelser guld värda. Allt jag gör skapas i stor tacksamhet över att jag aldrig är ensam och att mitt liv är värdefullt oavsett vad som väntar.

Redan från ung ålder var konstnären Solveig Christina Rosendal väl utrustad med mycket fantasi, kreativitet och hade en ledande roll i vänkretsen på gatan där hon bodde. Där skapade hon berättelser och pjäser som hon spelade upp för vännerna, inspirerat av hennes förhållande till omvärlden. I början ägnade hon lite tid åt att rita och måla. Hon tyckte det var tråkigt och undvek det eftersom hennes vänner gjorde regler för hur en teckning och målning skulle se ut. Det var först i grundskolan när hon fick konstuppdrag som skulle genomföras där hennes säregna individualism belönades med positiv feedback och intresset vaknade på riktigt. Ända sedan dess har hon varit väldigt medveten om att det aldrig kommer vara någon annan än hon själv som bestämmer hur det konstnärliga uttrycket ska förmedlas.

– Det sitter i mänsklighetens dna att skapa och påverka varandra genom våra individuella talanger vi fått som gåvor. Vi är olika i hur vi använder våra kreativa krafter och det gör förhoppningsvis världen till en finare plats. Det finns dock ett visst ansvar i hur man väljer att använda sin skaparanda. Inte alla gör det, men jag väljer att alltid försöka förmedla min konst, poesi och musik som en hälsosam och naturlig del av min identitet och livsstil.

Själva idén om hur Solveig Christina Rosendal ska måla kommer oftast till henne som en tydlig bild i huvudet precis när hon vaknat eller i samband med att hon komponerar musik eller skriver poesi. I första hand ligger hon ofta i sängen och jobbar med de tekniska lösningarna med slutna ögon. Sedan arkiveras bilden i hennes minne där den mognar, tills tavlan äntligen ser dagens ljus, nästan som ett ofött barn som ska förlösas. 

– Jag har ofta flera arbetsprocesser som pågår i hjärtat och huvudet samtidigt och dessa slåss om förstarätten att komma ut. De första timmarna är avgörande om bilden kommer ut i samma form som det jag har inuti och jag hamnar ofta i en stilla kamp mot mig själv. Sedan går jag in i fas två där flexibilitet är viktigt och där låter jag penseln och det undermedvetna överraska mig. Den sista fasen är avslappnad, full av glädje och tacksamhet och jag jobbar ofta i timmar. Det är nu motivet kommunicerar tillbaka till mig och jag låter mig betjänas. Jag ger aldrig en bild förrän bilden först berört den innersta delen av mig själv, först då är det klart för omvärlden.


Har du haft några viktiga milstolpar i ditt liv som konstnär?
– Under många år när mina barn växte upp hade jag ett långt konstuppehåll. Jag fokuserade på jobb och familjeliv. Det var egentligen inget val jag gjorde utan jag lät det snarare ske omedvetet och det övergick i en tyst sorg som växte. En dag lekte mina barn kurragömma i källaren och hittade en oavslutad tavla som stått förvarad där länge. I förvåning kom de på det och efterlyste artisten. Jag hade aldrig berättat för dem om min stora kärlek till konst. Från den dagen fick jag hela tiden höra från mina barn att jag var tvungen att måla igen. Jag har dem att tacka för att PILGRIM "Last Mountain" hittades i min källare och till slut blev färdig. Detta ledde till en viktig utställning och e
n musikalisk upplevelse i min hemstad storstua på Gjøvik gård. Det skulle komma att bli en start för min fortsatta verksamhet som aktiv konstnär.

Vilka är dina största förebilder?
– Jag har aldrig haft en speciell förebild som varit viktigare än en annan. Jag låter mig beröras av det färdiga konstverket oavsett vem konstnären är, ålder eller status. Den goda idén kan komma från vem som helst och öppnar mitt perspektiv på att allt är tillåtet och att alla tekniker fritt kan utvecklas vidare i nya riktningar.

”FLY HIGH” målades 2021 och beskriver en resa så hård och omöjligt att man måste ha vingar för att genomföra den. Att bli en stark örn i sitt eget liv är ofta en uppgörelse med destruktiva krafter som t.ex. hindrar oss från att leva. 

– En annan inre livsresa som jag kanske aldrig helt avslutar är ”PILGRIM”, ett stort verk som kommer att bestå av många bilder, alla i storlek 46x55cm. Uttrycket tar betraktaren till en äventyrlig värld på okända stigar, över de högsta bergen och ner i de djupaste dalarna. Utan att finna frälsning på vägen hittar en rastlös liten man aldrig hem. Varje bild berättar om val och stora faror men först och främst om hopp och frälsning. 

Den döende sällsynta blomman som växte i främmande jord och som trädgårdsmästare sparade till egen trädgård. Där växer den i sin egen jord och sprider sin doft ut till oss genom min musik poesi, sång och konst.

Vilka tekniker använder du i ditt måleri och varför föredrar du dessa?
– Jag har olika konstuttryck i både figurativ och abstrakt riktning och njuter av variationerna och motsatserna. När kroppen är trött eller jag upplever en period av stress är det abstrakt teknik som känns mest naturligt. Då får jag mer spelrum för att använda temperament, progression och rörelse. Den figurativa tekniken kräver mer tid, analys, tålamod och viljestyrka. Jag använder vatten och akryl, samt olika medier som sand och sten, ull och trä, lim och skum, kombinerat med en avlastningsteknik som jag själv har utvecklat. 

Vilka känslor eller stämningar tycker du är viktiga att få fram i dina verk?
– Mina verk har både ljus och mörker i sig. Hemligheter och uppenbarelse, ensamhet och gemenskap, en början och ett slut. Men också slutligen evigheten, som omfattar alla våra känslor och läker oss. Jag hoppas kunna förmedla den atmosfären av en fridfull tillflykt på olika sätt till betraktaren.

Utställningar 2022: Gjøvik Norge 4-7 maj. - Showroom Stockholm v39-v40. - Galleri Randen Norge.

Solveig Christina Rosendal ställer ut i Artportables shoowroom i höst.

Se fler av Solveig Christinas verk här!

Marlon Appelgren

Hitta din originalkonst på