Ralph Holmström gestaltar existensens villkor och vad det innebär att vara människa

2022-03-04

Ralph Holmström beskriver måleriet som en manisk parallellrörelse som följt honom genom livet. Han är verksam som bildkonstnär och författare och i hans konstnärskap går ord och bild hand i hand.

Som barn fick Ralph papper och penna av sina föräldrar för att hålla sig vaken på kvällar då de var bortbjudna på sena fester. Flera år senare var det han som ritade vid köksbordet när hans egna barn gått och lagt sig. Skapandet har alltid varit en del av Ralph Holmströms liv.  

– Konst, musik, litteratur – allt gestaltar en slags allmänmänsklighet. Poängen med litteratur är identifikation, man känner igen sig. För vilken situation som helst finns det alltid någon som har reflekterat över samma sak. Oberoende av emballaget är det alltid samma existentiella frågor som konsten ställer, indirekt eller implicit. Allt handlar om människans behov av mening och sammanhang.

Ralphs intresse för konst ledde in honom på en utbildning i grafisk design och formgivning samt studier i humaniora. På universitetet läste han historia, filosofi och religion och har alltid varit intresserad av existensfilosofi och olika livsåskådningar. Skrivandet och måleriet har hela tiden varit närvarande och påverkat varandra. 

– De kompletterar varandra och förutsätter varandra. När vi drömmer ser vissa människor bilder framför sig medan andra tänker det i ord. Men när du sätter ord på något skapar det bilder som visar sig vara komplementära. Vi betecknar och klassificerar verkligheten vilket är ofrånkomligt och så uppstår en korrespondens mellan tanke, bild och språk. 

Under tio års tid jobbade Ralph som Art Director. Så fort det fanns tid över satt han och tecknade. Från de åren fick han med sig många verktyg för att kommunicera en idé i bild. 

– Mitt målande är ett sätt att gestalta en idé, en tanke, i form av metaforer. Jag utgår alltid ifrån en tankemässig förlaga som knyter an till någonting som jag vill ge en visuell form. Med hjälp av färger och teckningar försöker jag materialisera tanken och uppnå någon sorts verkshöjd. De eviga frågorna blir mer abstrakta i bildlig mening men de utgör grunden för mitt måleri.

Ralphs målningar för tankarna till livet, existensen och tiden som obarmhärtigt går framåt. Han bryter ner det figurativa och låter det utgöra ett tillstånd, en känsla, som blandar sig med mer abstrakta, impressionistiska inslag. 

– Jag har samlat på mig en massa lod som hänger ner från taket i olika höjd som jag använder som symboler i mina målningar. De blir estetiska perspektivmarkörer i sig. Känslan jag vill åt är melankolisk; jag vill antyda existensens tyngd och tidens måttlöshet. 

– När man pratar om konst glider man osökt in på sakernas tillstånd. Bilden är för mig ett sätt att delta i samtalet men på ett mer intuitivt sätt. I konsten sammanförs objekt och subjekt och blir en helhet. Man kan aldrig lämna själen hemma utan allt hänger ihop. För målaren är penseln en förlängning av kroppen, det är med den han erövrar duken. Jag vill göra ett inlägg i någonting men utan att det blir plakatkonst. Måleriet är konnotativt och det är som alltid betraktaren som tolkar och gör det till sitt eget. I slutändan handlar det om livstydning. Konsten är en smältdegel av intryck och avtryck. Som Picasso sa, konsten är en lögn som får oss att se sanningen. Där förnuftet slutar tar konsten vid. 

Se fler av Ralph Holmströms verk här!

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på