2022-05-06
Lena Wik arbetar med textilkonst. Verken är färgrika och hon färgar själv tygerna som utgör hennes palett. Hällristningar och fossiler är återkommande motiv som genom sina grafiska former berättar en uråldrig historia.
Lena har ställt ut otaliga gånger i Sverige och även runt om i Europa. Till sina tyger hämtar hon inspiration från naturen och fastnar särskilt för det som är förbrukat och förfallet.
– Jag hämtar inte motiv egentligen men känslor. Sådant som är nött och gammalt tycker jag om, rostiga föremål och sådant man kan se i naturen som det är struktur på. Det är viktigt att det är struktur i tygerna som jag gör också. Sen är det hela livet som ger inspiration såklart, sådant jag fastnar för.
Hon bor på en ö i Blekinge som saknar broförbindelse, för att komma dit måste man åka färja.
– Det blir väldigt bra sammanhållning. Har man en bro sitter alla i sina bilar på väg hit och ifrån men åker man färja så träffar man människor där, det blir en mötesplats.
På ön bor 550 åretruntboende och bland dem ett 30-tal som ägnar sig åt konst och tillsammans jobbar de för kulturen på ön. Sedan 2001 har de anordnat en konstrunda som går av stapeln sista helgen i augusti då det brukar komma mellan 1500-2000 personer.
– Det är inspirerande att ha så mycket skapande människor runt sig, jag skulle inte kunna tänka mig att bo någon annan stans. Det är väldigt vackert med havet runt omkring, stränder, klippor och skog. När jag flyttade hit år 2001 köpte jag hund och gick mycket vid havet. Jag hade en lång period då jag hade inspirerades av det i mina bilder, också i färgerna. Men sedan kommer något nytt i livet och då blir det något annat. Jag har plötsligt upptäckt att jag älskar orange. Det är väldigt nytt för mig.
Tygerna färgar, bleker och trycker Lena själv.
– Jag har alltid tyckt om tyger, hur de känns att ta på, strukturer i ytan. Jag hade samlat på mig tyger under många år men det började inte förrän jag följde med min mamma på en kurs i lappteknik. Där fick jag veta mer om Art Quilt och kände att det här är kanske något för mig. Jag försökte göra något av min tygsamling med det blev inte alls bra. Sedan började jag färga tyg själv och experimentera med olika metoder, både att färga, trycka på tyget och måla på det. Då öppnades det en ny värld.
Verken består av tre lager tyg som hon syr samman på maskin.
– Jag för tyget helt fritt i symaskinen och kan växla mellan runda och mera geometriska former allt eftersom jag syr. Det är något som skapar struktur, ger djup och binder samman bilden. Enskilda tygbitar kan flyta in i varandra, eller det kan se ut så. När du målar kan du måla över om du inte är nöjd, men det kan du inte med de här textila bilderna. Har du väl satt dem där så sitter de där, då kan du inte ändra på det.
Processen är långsam och det krävs att man har framförhållning, det måste bli rätt från början. Till sin hjälp har Lena en designvägg där hon kan testa saker.
– Jag har en skiva med en filt som jag kan nåla upp tyger på. Ofta börjar det med att jag går in i mitt tygskåp och botaniserar och plockar ut tyger. Så börjar jag hänga upp en tygbit och byter och flyttar om tills jag tycker att det stämmer. Jag slänger aldrig några tygbitar. Alla småbitar och remsor hamnar i en låda. I den hittar jag alltid det sista lilla som gör bilden klar. Den processen tar mest tid, när jag sedan ska sätta ihop det är det mer en teknisk grej.
För Lena är det viktigt att få uttrycka sig i en skapandeprocess.
– Det är något som berör ens innersta på något sätt, att lägga mycket energi och kraft i någonting som någon annan kan njuta av och fantisera kring, samtidigt är det roligt med själva arbetet. Världen vore mycket fattigare utan konst. Vi har haft konst så länge människan har funnits.
Textilkonst är inte lika vanligt i Sverige som i resten av Europa men Lena tycker sig se en förändring.
– I Sverige är det ofta väverier och gobelänger. Jag har känt att textilkonst inte är så intressant som målad konst men jag upplever att det börjar ändra sig lite. Jag blev kontaktad av ett galleri i New York som ville ställa ut min konst tills de fick veta att det var tyg, då ändrade de sig. Men jag märker allt eftersom att det blir mer och mer accepterat så det är väl en process.
Nästa utställning blir på konstrundan i Blekinge sista helgen i maj.
– Vi är tre från ön som blivit antagna i år så vi ställer ut på Johannishus Gods. Där är fantastisk omgivning och natur.
Se fler av Lena Wiks verk här!
Matilda Wirström
Skribent