2022-03-11
Det var när Margareta arbetade på auktionshall som idén först väcktes. Då de fick in mycket speglar och ramar som behövde lagas började hon snegla på en utbildning till förgyllare. När auktionshallen lades ner tog hon tillfället i akt och sökte in på Hantverkscentrum i Tibro. Där tillbringade hon 60 veckor och var sedan färdig förgyllare.
– Jag började fundera på om jag kunde göra något annat än det traditionella. Jag blåste ur några ägg och förgyllde dem för att hänga i ett påskris. Det blev många positiva reaktioner på det och flera stycken som ville köpa. Så då kände jag att om jag kan göra det här med ägg kanske jag kan göra det med något annat.
Margareta bor på en gård utanför Mjölby och då ett av fåren på gården dog tog hon tillfället i akt.
– Jag undrade hur det skulle bli om jag la metall på och så förgyllde jag huvudet. Sedan fortsatte jag av bara farten. Jag gjorde en stövel, påsar, grenar och läderföremål och fick en beställning på djurhorn som jag monterade i en ram. Ofta får jag bara syn på någonting och så börjar jag fundera på om man kan lägga metall på det.
I sitt skapande använder hon sig av de gamla teknikerna som har använts i urminnes tider.
– Man använder i princip både samma material och tekniker som morerna gjorde nere i Spanien runt 1000-talet. Lim av djurhud, krita och lera vilket är det som fortfarande fungerar bäst. Metallen man använder är i mycket tunna ark. Guldarken är så tunna så har man ungefär lika mycket guld som en tiokrona kan man förgylla en hel ponny.
Guldet som används går inte att hantera med händerna, tar man i det blir det till damm. Genom att arbeta med pensel går det att applicera men det är många steg som krävs för att få till en yta tillräckligt hård för att förgylla.
– Först lägger jag ett shellack som är gjort på löss och är ett jättegammalt material. Det är för att täta grundmaterialet. Är det ett mjukt föremål jag jobbar med följer jag upp det genom att pensla på kritmassa för att det ska bli så hårt att det går att lägga på metallen sedan. Det kan jag behöva göra i flera lager beroende på vilken metall jag ska lägga. Efter det lägger på ett speciellt lim och därefter metallarken.
Är det oädla metaller fortsätter Margareta med bomull eller dukar för att få till en blank yta men är det guld eller silver krävs det, efter kritgrunden, också en lergrund som hon väter för att därefter lägga på guld. Efter det jobbar hon med en polersten för att få det blankt. Det gäller att ha både tålamod och precision då det kan ta dagar eller veckor att få färdigt ett föremål.
– Jag vill gärna att folk ska reagera och undra vad det är egentligen. Många tycker det är häftigt att det är riktiga föremål jag jobbar med medan andra tycker att det kan vara hemskt med djurdelarna. Ju märkligare sak det är desto enklare är det att få folk att stanna och tala om vad man har gjort.
Margareta vill tänja på gränserna vad gäller både uttryck och material.
– Samtidigt känns det viktigt att värna om gamla hantverk och traditioner. Jag vill hålla kunskapen vid liv, säger hon.
Se fler av Margareta Hamrer Alfs verk här!
Matilda Wirström
Skribent