Jason Andersson låter konsten förkroppsliga det ordlösa

2022-01-25

Jason Andersson betraktar upplevelsen av sin konst som en syntes mellan sitt och betraktarens perspektiv, där en ny känsla uppstår i varje möte. Han jobbar tematiskt, gärna utifrån ord eller meningar. I sin studio i Nacka har han ständigt flera verk på gång.

Jason Andersson är konstnär och fotograf. Han har medverkat i flera utställningar och fotograferar bland annat stilleben, konstutställningar och personporträtt. I sitt måleri arbetar han med olja och oljepastell och genom att låta färgerna och ljuset spela med varandra jobbar han fram olika stämningar. 

– Som fotograf är man väldigt medveten om ljuset. Det är något jag har tagit med mig. Jag börjar alltid med att skissa olika tankar och idéer och då tänker jag mycket på hur ljuset ska falla och var jag vill att skuggorna ska vara.

Målningarna är figurativa men inte exakta. Många föreställer kyrkor eller vindlande trappor och det finns även en del porträtt.

– Jag avbildar inte verkligheten utan gör en tolkning av den. Genom det vill jag att betraktaren ska uppleva och känna någonting. När jag var ung använde jag mycket oljepasteller, jag ristade fram teckningar i stället för att rita. Då var det fantasivärldar och rymdskepp. Sedan tog intresset för att fotografera över. När måleriet vaknade igen fanns ingen återvändo. I mitt fortsatta skapande har färg fått ett allt större utrymme och måleriet blev mitt nya språk. Nu börjar jag gå tillbaka till rötterna. Jag utforskar rum och vad jag kan skapa för rumslighet och känsla.

Jason dyker in i teman på olika sätt och utforskar med både måleri och skulptur. Flera målningar föreställer kyrkot men också andra byggnader samt trappor och valv.

– Jag har sakta rört mig från utsidan till insidan. Jag har en oljeskiss gjord med oljekritor där jag har ristat in en kyrka i genomskärning. Man ser utsidan men också vad som händer på insidan, det är som en fantasivärld där inne. Vi upplever rummet på olika sätt beroende på om vi är på utsidan eller insidan och det tycker jag är spännande. 

Förkroppsligande är ett ord som är centralt i Jason Anderssons måleri. 

– Enligt mig ska konst påverka och få betraktaren att känna något. Vad det sedan är du känner beror på vilka associationer du bär med dig. Kanske upplever du obehag, igenkänning eller hopp? Förkroppsligandet innebär att jag hittar någonting som faktiskt beskriver det du som betraktare känner vid det tillfället och oavsett vad så ska du kunna ta till dig känslorna. Konsten får oss att inse att någonting som inte går att ta på kan kännas och upplevas. 

I målningen ”Riktningar” går en trappa genom bilden och längst ner anas ett mörker. Jason Andersson leker med skuggorna och ljuset mot betongfärgen. 

– Jag vill fånga känslan man kan ha när man går ner i en källare. Alla har associationer till att gå nerför, jag försöker förkroppsliga den känslan.

Ett annat exempel är en skulpturidé i papper som han har jobbat på. Det är åtta valv i ett sicksackmönster. I vinklarna skapas rum. Beroende på vad man bär med sig kan man uppleva det som en plats att vara i fred på eller en lekplats där man kan gömma sig. Betraktaren adderar hela tiden sitt eget. 

Att vrida och vända på konst och perspektiv är något som Jason Andersson gärna ägnar sig åt. 

– Jag har funderat på hur man till exempel skulle uppfatta konsten om man i stället hade en utställning mitt ute i skogen, blir känslorna annorlunda i en annan miljö? Hur kan färgen påverka känslan och vad är det som påverkar valen vi gör? Hur hade det varit om vi hamnat på trappavsatsen på riktigt – hade vi gått upp, ner eller rakt fram? Förändras känslan om det är en stor målning eller en liten? Jag provade att göra två likadana tavlor men i olika färg och storlek för att se på vilket sätt de kändes annorlunda. I en liten så blir detaljerna oviktiga. Där fick jag använda mig av kniv och småpenslar. I den stora använde jag grova penslar med svepande drag. För att komma fram till samma känsla behöver man jobba på varierande sätt och använda sig av olika tekniker. 

Jason Andersson trivs bäst när han har många saker i gång samtidigt. I sin studio i Nacka jobbar han ofta på flera konstverk åt gången. 

– När jag känner att energin försvinner i ett arbete kan jag på så sätt fortsätta med ett annat. Jag vill att man ska kunna vila i en tavla. Inte fastna i teknik utan faktiskt landa i konstverket.

För Jason Andersson är det viktigt att konsten kommunicerar och når människor. 

– Konst ska kännas. Man ska gå ifrån ett verk och känna någonting. Jag vill att man ska få nya tankar och idéer om sin verklighet. När jag har målat en tavla eller fotat en bild så har jag ju en tanke som jag matat in i bilden, sen kommer varje enskild betraktare att lägga till sina egna tankar och berättelser. Så konsten får ett eget liv. Det är spännande när det utrymmet finns. Det är samma idé som när jag som liten skapade fantasivärldar - man kan gå in i dem och ta med sig något från dem tillbaka in i verkligheten.

Vecka 8 och 9 hänger Jason Anderssons verk i Artportables Showroom. Välkommen!

Se fler av Jason Anderssons verk här!

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på