Herluf Skjerning Larsens målningar rör sig som till musik

2022-06-09

För Herluf Skjerning Larsen går musik och konst hand i hand. När han bara var 14 år gammal började han arbeta på den Konglige Porcelænsfabrik, sedan följde sju år på Konstakademien i Köpenhamn. Han har även utbildat sig inom klassisk gitarr och violin, något som lämnar spår i måleriet. 

Herluf Skjerning Larsen är en mångsidig konstnär. Måleri och musik har följt honom genom livet och är det som upptar hans tid. Han har undervisat i bild i skolan, illustrerat böcker och utbildat sig till grafisk formgivare. I sina målningar växlar han mellan olja och akryl. Färgerna rör sig som till musik och föga förvånande syns ofta spelmän och människor i rörelse framför storslagna naturvyer.

– När jag spelar tillsammans med andra och det går bra är det som att vi är omgivna av cellofan. Det är den känslan jag har när vi har en konsert. Jag uttrycker det i mina bilder, det jag känner när jag spelar. 

Från att ha spelat klassisk gitarr började Herluf vid 27-års ålder lära sig spela fiol, något som har påverkat hans konstnärskap mycket.

– Jag tänkte att jag var för gammal för att studera violin men den bildvärld jag har kommer ifrån när jag började spela. Musik är en del av konsten. 

Herluf har ofta en tydlig idé om vad han vill måla. Han har landskapet, formen, men när han väl börjar växer bilden allt eftersom. 

– Mina målningar är väldigt figurativa men när det kommer till bakgrunden och allt runt omkring är processen abstrakt. De innehåller en viss symbolism med mycket natur, djur, fåglar och berg. Fåglar är en symbol för spirituell frihet. Ibland målar jag även broar mellan bergen där jag låter det hända mycket, jag kan måla små, små människor på klipporna. Naturen har en sådan kraft. Vi är så små i naturen och det är hemsk att se vad vi gör mot den. Du ser inga djur göra så mycket dåligt som människorna, så som vi hanterar världen. 

Redan som barn fick Herluf uppmärksamhet för sina teckningar. Han växte upp i Ebeltoft på Jylland och flyttade senare till Sjælland. Hans mor gick bort när han var 16 år och fadern flyttade till en annan stad. Med en äldre syster som redan var gift var han något av en ensamvarg. 

Herluf började jobba på den Konglige Porcelænsfabrik och har sedan dess både utbildat sig till och jobbat som konstpedagog. Han har illustratrerat böcker och är även utbildad grafisk formgivare. Hela tiden har han haft konsten som inkomstkälla. 

– Det är nästan som att jag drömmer när jag målar, som meditation, men jag är väldigt säker på vad jag gör.

Vilka stämningar vill du få fram i din konst?

– Det är viktigt för mig att måla en viss känsla. Man kan måla väldigt naturtrogna portätt som ser ut som ett foto men de kan bli kalla, utan känsla. Det är svårt att förklara vad jag känner när jag står och målar. Jag tror att man måste se målningarna när de är klara och titta på dem - då kanske man kan tala om det. 

Nu bor Herluf på Bornholm sedan många år tillbaka. Han spelar folkmusik i en grupp och fram till pensionen undervisade han i måleri. Nu kan han ägna sig enbart åt sitt eget skapande.

– Jag förstår inte varför så många konstnärer är depressiva. Många är så negativa, men det är inte min inspiration. Humor är väldigt nödvändigt och viktigt för mig och för mina målningar. Inom hinduismen pratar de om "prana", livsengergi. Jag är inte religiös men jag har en känsla för någon form av spiritualitet. Någon sa att där religionen upphör, där börjar det spirituella. 

Herluf har just deltagit i Bornholms konstrunda där 63 konstnärer öppnade upp sina ateljéer för allmänheten. Framöver är det bara mer måleri och musik som gäller. 

– Jag är 71 år och jag målar fortfarande. Det är konstigt att tänka på att man blir äldre. Jag har ett väldigt härligt liv och jag har inte lust att det ska ta slut. 

Se fler av Herluf Skjerning Larsens verk här!

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på