Harriet Aurell lär kvinnor bygga robotar
2022-10-13
Hur skulle världen ha sett ut om hälften av alla uppfinnare var kvinnor? Det frågade sig Harriet Aurell när hon som ung insåg att nästan alla var män. Sedan dess har hennes mål varit att med stor skaparglädje lära ut teknik till så många tjejer som möjligt.
Centralt på Söder i Stockholm, några trappsteg under markhöjd, har Harriet Aurell sin ateljé. Fönstret vetter ut mot trottoaren och hyllorna längs väggarna är fulla av prylar, batterier, borrmaskiner och kugghjul. På bordet står flera små robotar i olika färger och former. Här har Harriet Aurell lärt upp otaliga kvinnor inom teknik och erbjudit utrymme och möjlighet att konstruera egna skapelser.
– Uppfinnare inom teknik är män, det är därför tekniken ser ut som den gör. Då tänkte jag hur skulle världen se ut om hälften av uppfinnarna var kvinnor? Helt andra saker hade tagits fram. Så jag kände att då ska jag ta på mig att utbilda så många kvinnor jag kan till att bli uppfinnare och tekniskt kunniga, säger Harriet Aurell.
Efter en utbildning inom konstvetenskap, litteratur och filosofi läste Harriet vidare inom instrumentteknik där hon fick lära sig mer om industriinstrument. Det hon upplevde saknades var den praktiska biten, att själv få konstruera saker, något som tjejer generellt har mindre erfarenhet av.
– Pojkarna får ofta rätt stöd från omgivningen. Det finns alltid någon farbror som har ett garage intill där han vill lära upp små ungar, och det är sällan tjejer, det är ofta grabbar.
Harriet började hålla egna workshops och kurser, från början vände hon sig till kvinnliga konstnärer.
– Då visade det sig att den tekniken som var riktad till män, den var inte alls intressant för kvinnor, så det jag satte som målsättning var att göra teknik intressant för kvinnor med hjälp av deras bakgrund och saker som man har tyckt varit roligt i livet. Det behöver inte vara seriöst och man behöver inte skryta med det, utan man kan nöja sig med sådant som är enkelt och roligt, bara man lär sig om teknik.
På kurserna fick deltagarna göra rörliga saker med mekaniska och elektroniska lösningar. Genom de spännande saker som växte fram spred sig intresset för kurserna och under åren har det fortsatt komma nyfikna personer som vill lära sig mer. Trots att kurserna främst är för kvinnor är män ockå välkomna.
– Vi utgår från kvinnors leksaker och kvinnors erfarenheter och vad de tycker är skojigt så får mannen hänga med på det. Det brukar vara väldigt trevliga personer. Om man har en leklust är det här ett bra sätt att lära sig på.
Kreativiteten i verkstaden är stor och här finns mängder av material och olika tekniska lösningar. Harriet visar ett får där ögonen tänds varje gång det blir klappat och roboten Barbro som tar sig fram på fyra långa barbieben. En inbyggd sensor gör att hon backar om hon är på väg att gå in i väggen.
Inspirationen kan Harriet få från en lustig rörelse eller ett barn som har haft något särskilt det vill skapa.
– Det är sällan jag vet från början vad jag ska göra. Jag börjar på någonting och sen föder det idéer som jag kan gå vidare med.
– Jag kom på att det skulle bli en Egobooztmaskin för de som känner sig osedda. Då blir de tittade på och lite klappade på och så spelas en melodi för dem, för det är en speldosa i. Så det var inte alls någonting jag tänkt från början, men det blev ju lite skojigt när man satte ihop allting.
Genom programmeringsplattformen Arduino får kursdeltagarna sina skapelser att röra sig. Med hjälp av den går det att koppla ihop sensorer och få dem att reagera på det man önskar. Harriet har haft flertalet kurser för barn under åren med många uppdrag i skolor där alla barn får lära sig att bygga skakrobotar av återbruksmaterial.
"Pojkarna blir glada över att de får hålla på med pyssel och pynt och göra vackra saker och tjejerna blir glada över att de får använda batterier och motorer och sådant de inte får använda i vanliga fall."
– Det brukar bli oerhört kreativa och vackra robotar. Pojkarna blir glada över att de får hålla på med pyssel och pynt och göra vackra saker och tjejerna blir glada över att de får använda batterier och motorer och sådant de inte får använda i vanliga fall.
Tillsammans med Inga Lill Stjerndahl har Harriet utvecklat KomTek, Kommunal Entreprenörs- och Teknikskola, en eftermiddagsverksamhet där flickor och pojkar får komma och skapa med teknik.
– Det visade sig att barn som var hemmasittare trivdes jättebra i verksamheten. Så småningom kunde de själva bli handledare och verkligen känna att de hade en kompetens som de andra kunde beundra. Det ger väldigt mycket positiv feedback för ett barn att hålla på med teknik för då syns det vad man kan, och man ser det själv, inte minst.
I sommar fyller Harriet 80 år. Utanför fönstret till ateljén går barnen från skolan intill förbi och vinkar, de har alla fått bygga egna robotar med Harriet och ibland kommer de in för att pyssla med något. Nätverket är stort och kunskaperna Harriet har samlat på sig under livet vill hon fortsätta att dela med sig av. Kanske blir det i en mindre ateljé i huset där hon bor.
– Det är svårt att lägga av helt. Det finns så mycket som är skojigt och man blir ju själv överraskad när man kommer på någonting. Det behöver inte vara så vackra saker, det räcker med att de är galna.
Besök Harriet Aurells portfolio här!
Matilda Wirström
Skribent
Hitta din originalkonst på
