Göran Valdemar Lacksell har skapat en skulpturpark utanför Enköping

2022-10-25

I skogen utanför Enköping står draperade, avhuggna träd. En bit bort syns stolar uppställda i en cirkel och hundratals figuriner är ihopsatta till ett stort klot. Röda betongbollar växer upp ur marken, som något okänt påväg att pressa sig upp ur jordytan. 

– Jag hade en tanke om att det finns så mycket i marken, under marken, som man inte vet om och som ploppar upp. Vissa har kommit upp halvt och vissa helt och hållet. Sen gör de sig väldigt bra med den gröna omgivningen, säger Göran Valdemar Lacksell. 

Göran Valdemar Lacksell har varit verksam konstnär hela livet. På Konstfack utbildade han sig inom bildpedagogik och har sedan dess jobbat som bild- och designlärare. För några år sedan började han ställa ut skulpturer på sitt stora markområde utanför Enköping. Skogen i området är gammal och ingen produktiv skogsmark, något som fick Göran att se kreativa möjligheter. 

– I området var det mycket gran som dött av granbarksborrar. När jag avverkade de här granarna sågade jag av dem cirka 3 meter ovanför markytan, sedan klädde jag in dem och armerade dem med tyg och betong, de är som draperade. Det blev som de döda granarnas andar. 

Skogsområdet består av cirka 30 000 kvadratmeter och Göran har döpt det till Kråkendalsparken efter ett torp som fanns på området fram till 1904 och som ofta omnämndes under hans uppväxt. Parken vilar på en lång historia och här finns lämningar ända sedan folkvandringstiden, något som Göran Valdemar Lacksell gärna använder sig av i sitt skapande. 

– Många gånger gör jag skulpturer som är knutna till historien men i modern tappning. Varje plats har sin historia, oberoende av om det är skog eller stad, det är fascinerande.

I en liknande formation som de döda granarnas andar står höga pelare uppställda, färgglada den här gången. 

– Här fick jag inspiration från den gamla historiska tiden. Folk har bott här för 1500 år sedan, säkert hade de möten och samtal med varandra. Jag tänkte att när man står med de där rören är det precis som att de har en dialog. En modern tappning av ett rådslag. 

Vad använder du dig av för tekniker?

– Det är en utmaning. Man måste använda sig av tekniker som tål att stå ute året om. Det blir mycket betong och metall av olika slag, en del plastmaterial också. 

Vilken är din drivkraft?

– Jag har alltid varit kreativ. Man kan ju uttrycka sig på många olika sätt men jag har väl berikats med att kunna uttrycka mig i bild och form. När jag håller på är tid och rum borta, då är det bara det som gäller. Att vara i kreativiteten trivs jag väldigt mycket med, att skapa själv är viktigt för alla människor.

Vad är det mest utmanande?

– Det är nog placering, det är knepigt. Tanken är att skulpturerna blir som en överraskning i skogsmarken och det är väldigt svårt att placera dem så att de inte konkurrerar med varandra. Är det inte bra måste man tänka och prova sig fram, om det går att flytta sakerna, de är så stora. Jag försöker skapa rum som de finns i, sedan har jag gräsklippta stigar mellan skulpturerna. 

I skulpturparken har Göran haft guidade visningar för grupper och i september hölls en vandringsgudstjänst mellan skulpturerna av en präst i området.

– När de stod vid skulpturerna så förstärkte texterna skulpturerna och skulpturerna förstärkte texterna.

Göran har även haft besök av en gästkonstnär som ställde ut och målet är att fler besökare ska kunna besöka parken och ta del av de guidade visningarna. 

Hur ser framtiden ut?

– Jag håller på med många saker samtidigt. Man håller på och sedan fastnar man och så måste man begrunda och tänka, göra något annat. Jag jobbar bland annat med vit betong och gör stora, lite mystiska, blommor. Nu gör jag något på täppan, den gamla åkerplätten som torpet hade och som ännu finns kvar. Den ska belysa odlarglädjen som de hade förr i tiden. Det blir en form av 50-100 blommor av något slag. 

Se fler verk av Göran Valdemar Lacksell här!

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på