2022-03-18
Det var på 70-talet som Ricard Hagerman högg tag i sin farfars kamera för första gången och började hålla till i mörkrummet på högstadieskolan. Sedan dess har han inte släppt taget.
Många foton har det blivit genom åren. Ricard Hargerman har gått från analogt till digitalt och genom arbeten som bildbehandlare och senare tryckpresschef har han alltid jobbat med bilder.
– Jag har jobbat digitalt med fotografiska bilder i stort sett så länge det har funnits. Dels med andras bilder och gjort konstutställningar och konstkataloger, dels har jag alltid tagit bilder för mig själv.
Ricards foton skildrar vidsträckta vidder, nakna horistonter och människor i rörelse. Genom ett särpräglat bildspråk levandegörs fotona och han liknar dem vid separata serierutor som var och en berättar en historia. I bilderna återfinns både överraskningsmoment och associationer; som haikudikter i fotoformat. Ofta får man titta flera gånger för att upptäcka vad som göms i bilden.
– Jag tillhör dem som gillar att titta på semesterbilder och foton från ställen där man inte har varit. För mig är det ungefär som att titta på kartor och fundera på hur det är att åka till olika platser på jorden.
Ricard planerar inte sina bilder i förväg utan när han får syn på ett bra motiv så skapas idéen där och då och utvecklas vidare i redigeringen.
– Efter att jag gjort bilden med Mona Lisa på stan tänkte jag att det skulle bli en serie. Jag letade aktivt efter scener där jag kunde smyga in henne men det blev inget och under tiden jag höll på så missade jag andra bra motiv. Jag har ju bara fotat sen 1975 så det dröjer väl ett tag till innan jag klarar av det, skrattar han.
Ödmjukheten inför hantverket är påtaglig och han strävar hela tiden efter att utvecklas.
– Man lär sig alltid någonting nytt, framför allt när man har kameran med sig och andra fotointresserade pratar med en. Trots att jag är väldigt väl insatt kan man lära sig att upptäcka saker och ting. Fotografi är att försöka se saker. Så länge man är nyfiken är det inga problem.
Varför är foto en viktigt del av ditt liv?
– Jag tycker om att berätta historier. Jag kan inte måla alls, kan knappt dra ett rakt streck, men med foto kan jag göra bilder som är bra utan att det ska ligga ett motoriskt hinder i vägen. Det handlar visserligen också om brist på träning. 40 års fotograferande och 20 minuters försök att teckna ger ju såklart olika resultat. Men det är berättelsen som är det viktiga, inte vilket medium jag använder.
Vad är det mest utmanande?
– Det finns en viss utmaning i det tekniska och man måste upp till en viss teknisk nivå för att kunna ta bilden. Det svåraste är att trycka på slutaren. Det gör så stor skillnad för bilden när man trycker av, hur man riktar kameran, exponerar och sätter fokus. Allt påverkar vad man kan göra sedan. Fotografen Ansel Adams har ett helt teoribygge kring hur man exponerar för att få så bra negativ att jobba med som möjligt när man ska ta fram bilden. Han menar att det är en kreativ process att välja motiv, sedan ett tekniskt moment när man trycker på knappen och tar hänsyn till exponering och ljus, sedan kreativt igen när man tar fram bilden.
För Ricard Hagerman är det en självklarhet att redigera bilderna i Photoshop.
– Det finns många som tycker att Photoshop är trams och att man då kan göra vad som helst. Ja, är man duktig så kan man det. Men så länge det har funnits fotografi har man redigerat, det finns ingen som visar negativet rakt av. Redan på 30-talet debatterades det om huruvida man redigerade för mycket. Men det finns en skillnad vad gäller dokumentärt, journalistiskt foto och det är inte det är jag sysslar med. Ett bra foto kommer till sin rätt när man har så bra kamerateknik som möjligt och så bra Photoshopteknik som möjligt. Det är den slutgiltiga bilden som är det viktiga.
Vad är ett bra fotografi för dig?
– Konst som avbildar någonting ska inte vara en representation av det den avbildar utan bilderna är vad de är och ska vara bra i sig själva. Till exempel kan dokumentärfoto förmedla någonting väldigt starkt men en bild på ett träd är inte ett träd utan det är just en bild av ett träd. På samma sätt som att ett stycke av Mozart inte är en bäck som porlar utan bara en drill på ett piano. Bilden ska berätta en historia i sig själv som andra kan tolka och det är upp till var och en att läsa in vilken historia de vill. Ju fler historier man kan hitta desto bättre. Jag försöker inte berätta enbart en historia genom bilderna utan jag försöker få betraktarer att själva berätta historien.
Se fler av Ricard Hagermans verk här!
Matilda Wirström
Skribent