Victoria Curling Eriksson gjorde det som många bara drömmer om – bytte helt bana i livet. I sina målningar tolkar hon naturen från uppväxtens Bath, England, med buskar och kullar, men också Sveriges relativt platta landskap.
– Jag fascineras över hur naturen kan se annorlunda ut från dag till dag.

Från forskarvärlden till konstvärlden, hur kommer det sig?
– Jag arbetade med att kvalitetssäkra läkemedel och jag reste väldigt mycket. När jag flyttade till Sverige från England kände jag att jag ville göra något mer kreativt. Att arbeta med medicinska tester är väldigt intressant och man lär sig mycket men jag började känna att jag ville göra något mer kreativt. Jag är tacksam över de möjligheterna jag fått genom mitt gamla jobb, men idag jag älskar jag att ha min egen ateljé i min trädgård. Jag var 30 år när jag började utbilda mig på Munka Ljungby Folkhögskola, inom konst då.

Läs mer om Victoria här.

Vilken grej, hur funkade den stora förändringen?
– Jag målade mycket när jag var yngre men upplevde aldrig att jag var tillräckligt bra så jag beslutade mig för att studera bioteknologi på universitetet eftersom jag trodde att det skulle ge en tryggare framtid. Men behovet av att göra något kreativt blev tydligare och tydligare ju äldre jag blev.

– När jag började studera konst pratade jag knapp svenska överhuvudtaget vilket gjorde det väldigt svårt i början, det var en utmaning både med språket och med konsten. Jag bestämde mig för att det här kommer jag att klara men jag som var van vid disciplin i mitt yrke fann det lite svårt till en början att släppa kontrollen, att gå ner i tempo. Jag är så glad och nöjd att jag faktiskt klarade det.

Hur skulle du själv beskriva din konst?
– Jag har haft en resa men nu har jag hittat min stil. Innan målade jag mycket med budskap och design, nu är det mer modernt och abstrakt, abstrakta landskap.

Se mer av Victorias konst här.

Var hittar du din inspiration?
– Jag har två labradorer som jag är ute väldigt mycket med. Vi går ofta till stranden men också i skogen. Jag fascineras över hur naturen kan se annorlunda ut från dag till dag. De sista åren har jag inspirerats väldigt mycket av vädret och årstider. Under vintern blir det mycket grått och vitt och mer lugna färger. När våren kommer är det ett helt annat ljus och jag använder mycket grönt. Jag snöar lätt in på en färg och har jag flera målningar på gång, då har alla den färgen.

Hur ser din skapandeprocess ut?
– Den kan vara väldigt lång men den kan också vara väldigt kort. Jag bygger upp ett lager på tavlorna, det kan vara tunna lager som jag skapar av olika färger, sen börjar jag om, och så håller det på. Det är en process för mig. Jag målar mycket med kniv, inte alls mycket med pensel och nu har jag börjat måla på oljepapper eftersom det går snabbare än att måla på duk. Det fungerar som ett bra komplement till att måla på canvas.

– Jag målar direkt, jag fotograferar inte för att sen gå hem och måla av dem, utan jag är ute och tar intryck och går sen hem och målar.

Varför blev det just olja?
– Jag tycker om strukturen som oljan har, den är djupare än akrylen och jag tycker om att den torkar långsamt, eftersom jag gillar att man hela tiden kan jobba och fortsätta att förändra, som jag sa innan, jag vill att det ska bli en process. Akryl använder jag nästan bara när jag har workshops för då måste det gå snabbt.

Victoria finns på Instagram – här.

Workshops, spännande – Berätta!
– Jag tycker mycket om att spela tennis och fyra år i rad nu, har jag varit med under tennisveckan i Båstad. Spelarna som är topp tio i turneringen får måla när de inte spelar tennis, de ser det som en avkoppling. Jag kommer att vara med nästa år också, men då med padel-spelare. Det är häftigt att få vara med under tennisveckan på det sättet, att få kombinera min hobby, mitt intresse – med kreativa projekt.

– Mina döttrar spelar fotboll och under en turnering som de var med i tog jag alla 196 barnens fotavtryck. De bildade sen ett träd – barnens namn blev stammen och fotavtrycken blev kronan och grenarna. Den är väldigt uppskattad och barnen tycker om att leta efter sitt eget namn. Det trycktes på en aluminium-platta och finns i det nya klubbhuset.

Jag vet att du har din ateljé hemma och att du har ett eget galleri där, hur kommer det sig?
– Det stämmer. Mellan ateljé och hus fanns en gång som vi gjort om till galleri, det är fantastiskt ljus där. Men ju mer jag ställer ut, desto mer känner jag att jag vill göra det utanför hemmet, jag kan känna att det blir lite för personligt att vara hemma, jag tycker om att ha lite distans men samtidigt är det roligt när folk ringer och vill komma förbi studion.

Besök gärna Victoria på Facebook.

Berätta om en utställning som betytt lite extra för dig!
– Jag tycker att det är jobbigt att själv sälja mina egna verk, jag ser hellre att en gallerist gör det. Det där har funkat väldigt bra under den utställningen jag hade i somras – på R&R i Spritfabriken, Ödåkra. Helsingborg. Det är en fantastisk lokal och det är som en dröm att komma in där. För mig är det viktigt att trivas och att jobba med personer man trivs med, något jag verkligen gör där. Jag hade 25 tavlor med och jag känner mig superglad över att jag fick den chansen. Det funkade så bra att jag fortfarande har målningar hängande där, det är superroligt!

Hur ser resten av 2018 ut?
– Jag och två andra konstnärer har startat en grupp eftersom vi tycker att det är väldigt viktigt att få feedback , diskutera idéer, och att kunna ställa ut tillsammans. Nu är vi sex stycken som är med och nästa år kommer vi att ställa ut tillsammans. Eftersom vi alla har olika stilar kommer vi att ha en röd tråd, ett tema, genom hela utställningen, det blir spännande. Jag kommer även att fortsätta att ställa ut med Kullakonstnärerna, konstföreningen som jag är med i.