Art Directorn och konstnären Therése Kyhle Björling skapar kollage som hyllar gångna tider. I sina så kallade ”moments” vill hon hylla ögonblick och personer som påverkat henne, och hennes jakt på originaltidningar från världens hörn gör skapandet till ett mångsidigt arbete. Nu ställer hon ut i vårt showroom. 

Therése, hur började den här konstresan för dig?

Jag har alltid målat och illustrerat och jag har haft konstdrömmar men det är under de senaste 1,5 åren som det blivit på riktigt. Nu har jag gått in för det och blivit mer fokuserad. Jag hittade ett sätt att arbeta som fredade mina båda världar; kollage och mixed media. Jag älskar gamla tidningar, deras typografi och bildspråk samt hur bilderna får ta plats. Jag har länge samlat på gamla tidningar eftersom jag känner att det blir en brygga mellan mina två världar som Art Director och konstnär.

Hur har din roll som Art Director påverkat din konst?

Båda arbetsformerna är väldigt kreativa men det handlar om två helt olika sätt att arbeta. Som Art Director har jag ett annat perspektiv i skapandet. Man tänker på tone of voice, och vem man riktar sig till som företag. När det gäller konsten utgår jag bara från mig mig själv i ett fritt skapande. 

”Det finns så mycket historia i det ögonblicket.” 

Hur väljer du vilka tidningsurklipp du ska använda? 

 Hela konstresan börjar när jag letar efter magasin som jag kan beställa hem, ofta från andra länder som USA, Storbritannien och Italien. Jag beställer, väntar och väntar tills jag till slut får hålla den gamla fina tidningen i handen. Det finns så mycket historia i det ögonblicket. Den parallell som sedan följer när jag river sönder denna unika tidning som jag fått leta så länge efter känns rätt häftig. Vissa tidningar är dyra, andra kostar två kronor på Stadsmissionen. Jag betraktar det inte som att förstöra utan som att skapa något nytt och speciellt av det. 

Kan du berätta mer om vilka material du arbetar med och hur du planerar verken? 

När jag gör mina kollage arbetar jag med gamla tidningsurklipp tillsammans med akrylfärg, sprayfärg, kolkritor och bläck. Verket får sedan en ytfinish med hjälp av matt spraylack. Jag planerar aldrig innan hur verket ska se ut utan det sker intuitivt i stunden, jag går på känsla. Jag vill helst inte förbereda för mycket utan låter det vara fritt skapande. På det sättet kan jag skilja detta arbete från min yrkesroll som Art Director. För mig handlar konsten om känsla och frihet och att vara här och nu.  

”Alla konstverk kallar jag för mina ”moments” för det finns alltid en personlig koppling till varför jag valt dem.”

Hur går du tillväga för att skapa verken?

Tidningen rivs sönder, alstras in, målas och skrapas. Färgerna väljer jag slumpmässigt, det som jag tycker känns som kontraster och som står ut. Det kan bli häftigt eller katastrof. Vissa verk skapar sig nästan själva medan andra behöver lång tid. Det är otroligt spännande! 

Jag blir själv förvånad att det blir så mycket färg i mina verk. Jag har oftast svarta kläder, men tavlorna sprakar i olika färger. Alla konstverk kallar jag för mina ”moments” för det finns alltid en personlig koppling till varför jag valt dem. Det är roligt när man ställer ut och står och pratar om konsten och folk berättar om sina egna moments med just det motivet. Jag har gjort ett verk med Ingemar Johansson och det är många som vill prata om den matchen. Man delar moments fastän man har olika ingångar, det blir spännande möten! Det blir en talking piece för man lägger in egna betydelser i verket. 

Är det alltid personer som visas i dina moments? 

Nej alla verk innehåller inte personer. Jag gör även tavlor med bostadsannonser från 50-talet. Bostadsmarknaden är ett hett ämne nu och det är intressant att se parallellerna mellan dagens marknad och då en villa i Segeltorp gick för 80 000 kronor. Jag tycker också om att använda gamla annonser, till exempel för senap och liknande, då de symboliserar en förgången tid som man kan idealisera. 

Jag har gjort en jättetavla om månlandningen 1969 och den ger mig styrka! ”Om de kunde gå på månen, då kan jag klara det här” brukar jag tänka. Jag hade turen att lyckas få tag på en utgåva av NY Times från den historiska dagen, samt specialutgåvan från Life Magazine om samma ämne.

Från vilka tidsepoker letar du moments?

Den äldsta tidningen som jag har är från första världskriget, runt 1914, en tidning från England med värvnings-annonser. Genom tidningarna får man en helt annan insyn i det samhälle som existerade då och man kan verkligen uppmärksamma den vinklade journalistiken som läsarna matades med. 

Många tidningar som finns tillgängliga är från 1950-60-tal. Det finns många människor som gjort avtryck under dessa årtionden och mycket material finns bevarat. I vissa av mina verk har jag använt klipp från 70-tal men jag använder inga nya tidningar, och allt måste vara original. 1978 är det senaste året som jag använt klipp från. 

”Jag känner mig som Pippi Långstrump, som en sakletare.” 

Är det några speciella teman du försöker hålla dig till när du letar efter nya moments att skapa? 

Jag söker teman som spänner mellan då och nu. Jag har mängder med moments i huvudet som jag ännu inte hittat material till. Det är en spännande del i det här, att få längta och hoppas att man kan komma över materialet för att skapa sitt verk. Jag känner mig som Pippi Långstrump, som en sakletare. 

Har du några önskemoments som du väntar på att få skapa?

Absolut, jag vill så gärna göra en med Bonnie & Clyde men det är svårt att komma över, allt är samlarobjekt. Ett Beatles-kollage är också på önskelistan men där gäller samma sak, materialet är populärt och priserna höga. ABBA är ett annat moment som väntar på att få bli till.