Cirklarna har en central plats i Maria Schads konst. De har en väsentlig plats i geometrin och tekniken. Maria är en geometriker, som tycker om att arbeta med rörelse och former. Det är också viktigt att hennes konst tilltalar intellektet, men samtidigt lämnar det öppet för betraktaren att tolka fritt.
– Eftersom jag är abstrakt konkret i mitt tänkande passar det bra att utgå ifrån cirkeln, den mest grundläggande av alla geometriska former.

 

När Maria Schad var liten arbetade hennes pappa som glasblåsare, något som då fascinerade henne. En dag slutade han dock att jobba på glasbruket, pang, boom, bara sådär. Anledningen var att flera av hans kollegor hade fått TBC. Familjen fick då flytta ut på landet och lämnade ett nybyggt funkishus – något som inte uppskattades av Marias mamma, så när Maria skulle börja i skolan, då flyttade hela gänget tillbaka in till stan. Redan då, vid sju års ålder, tyckte Maria att form och färg var spännande. Hon kunde länge granska byggnader, möbler och design och var alltid nyfiken på hur de var gjorda.

– Jag utbildade mig senare till arkitekt. Hela tiden har målandet och skapandet funnits med, parallellt. Jag kommer ihåg att när jag gick i tredje klass, då höll jag målarkurser för de andra barnen i vår trädgård. Dessutom hade jag en mycket bra bildlärare, eller lärare i teckning som det hette då, i realskolan. Han uppmuntrade mig att fortsätta skapa. Jag kunde sitta kvar i skolan till sent på kvällarna. Min mamma fick ringa och be vaktmästarn att skicka hem mig.

 

”Artist – javisst”

 

Målarkurser för barn – av barn, det låter ju toppen?

– Jag var lite udda när vi flyttade tillbaka in till stan ifrån landet. Livet på landet hade gett stor frihet och många möjligheter att skapa, allt från kojor till skulpturer och målningar. Jag blev en lekledare för barnen i stan. När vi lekte konstnärer la jag ut stora ark på gräset och  med färg, som jag själv blandade fick barnen komma loss med penslar i bästa Jackson Pollok -stil ! För mig var det där livet. Jag hade ofta konstutställningar och sålde mina teckningar för 25 öre styck. Det kom många erbjudanden om att få köpa det jag målade. Det tyckte jag såklart var jätteroligt.

Hur skulle du beskriva den konst du gör nu? Cirkeln dyker ofta upp?

– Jag tycker om rörelse. Det är en stor del av mitt liv. Jag tycker om idrott, dans och akrobatik. Livet är som en cirkel! Jordklotet med sina naturkatastrofer och all annan rörelse av politisk karaktär lämnar mig inte oberörd. Jag har gjort en renodling  i mitt bildspråk, eftersom vi har många bildintryck som faller över oss. Jag bestämde tidigt att jag ville jobba på ett intellektuellt och meditativt sätt. Eftersom jag är abstrakt konkret i mitt tänkande passar det bra i synnerhet  med cirkeln.

 

Väggskulptur, metallring mot målad Mdf-board.

Läs mer om Maria Schad på Svenska Konstnärer.

Men cirkeln är inte alltid hel?

– Man kan bryta upp cirkeln, för att kunna skapa  dynamik eller avbrott i rörelsen. Det är ungefär som i ett musikstycke – man adderar den ena sekvensen till den andra.

Hur går det till när du skapar?

– Jag är väldigt rationell och konstruktiv. Det måste man vara för att kunna jobba som jag gör. Jag måste tänka till innan eftersom ytorna måste vara rena. För mig är det viktigt att betraktaren får ta till sig budskapet här och nu. Men samtidigt ska det tilltala intellektet.

 

Maria mot relief i betong och stål – Emanuelskolan i Sjöbo.

 

Du jobbar en hel del med plexiglas – hur kommer det sig?
– Jag började med det 2007.  Då kom en ny tryckeriteknik för plexiglas. Även där lämnar jag ytor rena, då kan skuggan ge effekt. En förnyad eller en fördröjd effekt. Allt beror på hur ljuset faller in Med materialet kan man skapa konstverk som är väldig föränderliga.

Vad inspireras du av?

– Jag tycker mycket om konkret konst. Det ska var avskalat. Jag själv är någonstans mellan abstrakt och konkret. Lars Kleen är en konstnär som jag tycker mycket om. Han och Richard Serra har betytt mycket för mig. Jag gillar det grova och det maskulina men som samtidigt är mjukt och tilltalar intellektet.

 

”Åskbox” – inspirerad av det politiska klimatet i Trelleborg under uppväxten.

 

Berätta om när du ställde ut i Paris!

– Jag fick ett stipendium av Kungliga Akademin. Det var ett ateljéstipendium för Cité Internationale des Arts. Jag ställde ut i ett galleri med fönster ut mot Seine. Det var så fint när ljuset föll in och det var så roligt att det kom så mycket folk.  Det gav väldigt bra resultat och besökarna  har senare kommit och hälsat på mig i Höör. Människor som jag träffade där och som just där och då, i Paris, inte kunde handla, kom till Skåne. Jag har fortfarande kontakter nere i Paris.

Blir det Paris i år också – eller hur ser 2018 ut för dig?

– Nej, just nu ligger fokuset på att färdigställa min ateljé som jag har byggt under två års tid. Jag håller på att flytta in och har börjat ställa iordning. Det finns flera målningar som jag har haft stående mot väggen, som jag nu tar fram. Nu känner jag lust att måla vidare på dessa. Jag har inte satt några datum för att ställa ut. Målet är dock att innan året 2018 når sitt slut skall det bli en Ateljéutställning!

Du missar väl inte att besöka Marias hemsida – klicka här.

 

Målad relief som finns i kommunhuset i Höör.