”Mr Nobody” – ett artistnamn som Peter Eugén är känd under i konstkretsar, både i Europa och USA. Stillheten i de norrländska skogarna har sedan länge förbytts mot att ha hela världen som arbetsplats nu när kändiseliten står på kö. Jimi Hendrix, Mick Jagger och Jack Nicholson är några av profilerna som hittills blivit förevigade i akryl. Den svenska publiken kan närmast se fram emot att ta del av Peter Eugéns verk på Ekerums Konsthall på Öland och sedan på Galleri Renee i Östersund.

Rom, Paris och Las Vegas… Utställningslistan kan snart göras lika lång som avlånga landet Sverige. Under 2019, när Peter Eugén enligt egen utsago meddelat att han ska ta det ”lite lugnt” med resorna, består än så länge av 9 st utställningar. Under mars och april deltar han på Edsvik Konsthalls nationella Akvarellsalong och på en samlingsutställning på Ekerums Konsthall… Till alla svenskars stora glädje så är 2019 ett år då Peter verkligen prioriterar Sverige. Eller vad sägs om:

  • EKERUMS KONSTHALL / Öland Swe Påskutställning 2019
  • EDSVIK KONSTHALL Jury-Rated Watercolor Salon 27/3-18/4 2019
  • KustKonst Hamrångebygden Påskutställning 2019
  • Galleri Renee / Östersund Solo Exh .Swe 27/4 – 19/5 2019
  • Galleri T / Stockholm Solo Exh Swe 17/5 – 23/5 2019
  • Galleri Granen / Sundsvall Solo Exh .Swe 1/6 – 16/6 2019
  • Galleri / kulturstugan Wira Bruk. Österåker 27/7 – 2/8 2019
  • Galleri Lillhammar / Göteborg Swe Solo exh 23/8 – 4/9 2019
  • Affordable Art Stockholm 10-13/10 2019

Konstnär Peter Eugén – även kallad “Mr Nobody”.

Peter Eugén har rötter i lappländska Dorotea, men uppväxten skedde till största del i Sundsvall. Kärleken till Norrland och inspiration från naturen, stillheten och hundratals fisketurer är något som knappast går att ta miste på när Peter visar upp sina mjuka alster, gärna innehållandes minst ett stänk av spegelblankt vatten. Rogivande och harmoniskt är ord som omedelbart kommer till betraktaren – och som Peter Eugén gärna identifierar sig med…

…Men det finns minst en annan, totalt motsatt bild av Peter Eugén. Den där landskapsmålaren iklär sig en mantel av flärd, rytmik och vilda ansiktsuttryck. Utanför Sveriges gränser är Peter nämligen minst lika känd för sin popkonst. John Lennon, Jimi Hendrix och Slash är några av legenderna som förevigats, bland annat tack vare Peters porträttmåleri och popkonst:

– Det är något speciellt med ögon… De ger ett uttryck, en glödande blick eller lyfter fram en färgstark personlighet… Eller allt detta på samma gång.
– Många konstnärer försöker sig på att måla porträtt och använder då en fotorealistisk teknik för att få fram en trovärdig bild. Jag tycker de går miste om den större dimensionen och förlorar samtidigt känslan av att befinna sig i ögonblicket.

Att det skulle bli popkonst var länge ett oskrivet kapitel i Peter Eugéns livsbok. Men att det i någon form skulle bli konstnär av honom satt i generna:

– ­Jag minns att jag var 5-6 år gammal när jag upptäckte att min farfar, Sven Eugén, var konstnär. Ofta var jag i hans ateljé och beundrade de landskap och byggnader som han målade. Jag fastnade tidigt för både färger och lukter, och trivdes minst sagt bra i ateljémiljön. Jag kom ihåg att jag tänkte tanken”det här är ett riktigt jobb”. Eftersom jag ville skapa saker var det här ett yrke jag verkligen kunde tänka mig.
– ”En incident”, eller vad man ska kalla det, skedde i femte klass då vi anmälde oss till en Sverigeomfattande utställning som anordnades av Världsnaturfonden. Varje klass fick tävla med en målning, och jag minns att jag tog med mig klassens bidrag hem för att göra vissa ändringar och förbättringar. Det slutade med att vi vann tävlingen och 50 000 kronor till klasskassan.

Men sedan dröjde det innan dina målningar gjorde väsen av sig igen?

– Ja, det tog väl ungefär 13-14 år innan jag på allvar vågade mig ut och visa upp mina målningar. När jag var 21 år gammal så började jag gå runt till olika restauranger och kaféer i Sundsvall och frågade om min konst kunde få pryda deras väggar.
– Det är viktigt att man börjar i liten skala. Att stövla in på de stora gallerierna, det första man gör, går helt enkelt inte. Därför fick det bli den hårda vägen, som också lönade sig. Min konst började sälja, jag fick självförtroende och minns även att det skrevs artiklar om mig och min konst i Sundsvalls Tidning, och andra lokaltidningar. Det var minst sagt inspirerande.

Under dessa år försörjde sig Peter genom olika jobb på hotell. Något han verkligen trivdes med. Arbetet kunde kombineras med småutställningar och var givande på många sätt. Men kvar inom honom fanns den underliggande känslan av att livet hade mer att erbjuda.

Håll dig uppdaterad på Peter Eugéns konstnärskap – på Instagram och/eller på Facebook.

Så småningom blev det flytt till Stockholm och under två år sov han på soffan hos sin storebror. Mest rörde sig Peter på Södermalm där hans favoritkafé låg…

– Jag minns att jag ofta satt på ett fik på söder där jag i blyerts tecknade porträtt av kändisar. Efter en tid fick jag hänga upp porträtten på fikets väggar, och alla 20 porträtt sålde slut på en helg. Där och då väcktes intresset för pop art.

Blyertsen byttes ut mot akrylfärg som har perfekta egenskaper för Peters måleri. Den första stora utställningen ägde naturligtvis även den rum på Södermalm, närmare bestämt på Mosebacke (Södra Teatern) under sensommaren 2013.

– Jag träffade VD:n för Södra Teatern och han berättade att han hade sett mina tavlor och var imponerad. ”Dig ska vi ställa ut, har du tavlor redo för september” frågade han. Absolut, svarade jag, och påbörjade det som skulle bli den mest intensiva tremånadersperioden i mitt liv. Jag jobbade på hotellet och gick sedan hem och målade både natt och dag. Det blev med andra ord jobb 24 timmar om dygnet i 90 dagar… Men det var det värt.
– Utställningen blev väldigt lyckad och blev även startskottet på min resa kan man säga. Efter det började saker verkligen att hända.

Var det vid denna tid som du antog artistnamnet ”Mr Nobody”?

– Ja, det var vid en intervju som reportern ställde frågan ”vem är egentligen Peter Eugén”. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag sa ”I am just nobody”… Så du är “Mr Nobody”, frågade reportern… Och det är ett namn som följt med mig sedan dess, och som också spridit sig till både London och Los Angeles.

Ja, berätta om genombrottet du fick utomlands!

– Ganska snabbt efter utställningen på Mossebacke träffade jag en agent från London som hjälpte mig på många sätt och vis. Vi arbetade tillsammans under några år och han såg till att jag fick ställa ut på många platser, både i London och i Stockholm.
– 2014 fick jag också chansen att ställa ut i Hamburg, vilket var väldigt roligt. Under samma period kom jag även i kontakt med ett galleri i Linköping. Han ville att jag skulle prova på att alternera mellan olika tekniker.

Vad innebar det mer konkret?

– Att jag skulle börja måla mer i akvarell… Det kändes nytt och väldigt spännande. Både min sambo och vänner har länge tjatat på mig att jag borde börja måla naturmotiv igen. Jag började på noll men lärde mig det nya mediumet snabbt och hämtade stor inspiration från den Lars Lerin-hajp som just då rådde. Vilket var första gången jag hörde talas om honom.

Och det blev succé?

– Haha, ja mer eller mindre. I slutet av 2014 ställde jag ut, både akvareller och akrylmålningar, i Linköping. Folk blev nog först lite förvirrade av att se två olika stilar och jag fick höra från några människor att jag ”skulle få svårt med identiteten”. Jag ser det snarare som att det gör mig unik.
– Den utställningen ledde vidare till att jag fick chansen att visa upp min konst på många konstmässor runt om i Sverige, samt olika auktioner.
– Så småningom blev det även utlandet, bland annat i Hong Kong där jag då var den ende svenska konstnären som blev antagen till en jurybedömd utställning som hade 50 000 ansökande konstnärer.

Vad roligt! Det låter som ditt konstnärskap hamnade i den välkända ”snöbollseffekten”?

– Ja, det kan man nog säga. Under 2017 hände minst lika mycket och dessutom började många kändisar att höra av sig, då de hade sett mina tidigare verk, och ville beställa porträtt på sig själva och på mina rockstjärnor. Det blev köbildning, vilket då nästan kändes surrealistiskt på ett sätt.

– Jag var även med i konsttidningen ”Art Habens”, med en 24 sidor lång intervju. Den längsta artikel som den tidningen någonsin gjort.

– Och jag kom även in på “Gallery at the Corner” i Chelsea och “Brick Lane Gallery” i London i samma veva, vilket länge hade varit en dröm.

Se fler målningar och läs mer om Peter Eugén (Mr Nobody) på hans hemsida.

Peter Eugén är idag en välkänd och hett eftertraktad porträttmålare. Men minst lika populära är hans landskapsmålningar, ofta inspirerade av naturen runt sommarstället i Ramsele i Ångermanland som varit i familjen Eugéns ägo i mer än 50 års tid.

– Jag spenderade alla mina barndoms somrar på vårt landställe, och det är den plats på jorden som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det är mitt smultronställe och där får jag allt en människa behöver i form av harmoni och inspiration. Alla kanske inte vet att mina målningar, innehållandes näckrosor och som blivit kända över hela världen, är inspirerade av den närliggande Vallsjön.
– Idag bor jag ute på Ingarö, strax utanför Stockholm. Naturmässigt och fridfullt är det så nära Norrland man kan komma när man fortfarande har storstadens närhet. Tystheten och ensamheten är två livsnödvändiga ingredienser för mig.

Din popkonst känns spontant som en stor kontrast till ditt naturmåleri. Vad kan du berätta om den?

– Jag är väldigt musikintresserad, och barndomens idoler heter Rolling Stones, Kiss och Bruce Springsteen. Därför blev det också naturligt att jag målade dem. Många fler rockikoner skulle ju naturligtvis följa därefter…
– Porträttmåleriet kom igång ordentligt för några år sedan. Idag är det stor efterfrågan och många inom kändisvärlden som kontaktar mig. För att nämna några namn så är Sean Connery, Phil Collins och Bruce Springsteen några av dem som jag målat porträtt åt.

Jag hör att du upplevt så mycket att Art Habens knappast hade svårt att fylla 24 tidningssidor med dig… Vad kan du berätta om din mer ”politiska” konst?

– I Sverige är jag nog mest ihågkommen för min målning ”Payback time”, innehållandes Olof Palme med pistol. Den skapade många diskussioner och tidningsrubriker, inte minst när hotellet där den hängde beslutade sig för att plocka ner målningen eftersom de ansåg att den inte passade i en offentlig miljö. Aftonbladet snappade upp detta och rubriken blev ”konstnär tvingades plocka ner målning”… Något som dock i sista stund stoppades av hotelldirektören.
– För mig personligen blev detta värdefullt eftersom det blev kraftig diskussion om det inträffade. Konsten flyttar gränser, får människor att reflektera och föder nya idéer.
– Inför valet 2016 i USA gjorde jag en tavla där jag målade clownnäsor på Hillary Clinton och Donald Trump. Den gav upphov till många diskussioner och blev rejält upp-hajpad under denna period, då många gallerier hörde av sig och ville visa upp målningen hos sig. Till sist hamnade den på ett galleri och fick ett utgångspris på nästan en halv miljon kronor. Den lite mindre roliga delen var att flera människor från den amerikanska södern hörde av sig med rena hot om att de skulle riva ner- och bränna upp målningen. Därför fick vi vidta vissa säkerhetsåtgärder som att plocka ner och låsa in målningen.

Trots stora framgångar, inte minst i England och USA, längtar du ofta tillbaka till din hemmaplan. Under 2019 ställer du främst ut på olika platser runt om i Sverige. Berätta.

– Ja, undantaget är den pågående mars/aprilutställning som just nu pågår på Galleri Nobel i Oslo… Men i övrigt blir det många utställningar på svensk mark. Fram till den 18:e april kan exempelvis stockholmarna se min konst på Edsvik Konsthalls jurybedömda samlingsutställning.
– Under påsken kommer jag att ställa ut mina målningar på Ekerums Konsthall på Öland samt på den populära utställningen KustKonst vid Axmar i Gästrikland. Ett par veckor senare styr kosan mot Östersund där jag har en soloutställning på Galleri Renee, 27/4-19/5.
– Under maj och juni väntar sedan, i tur och ordning, soloutställningar på Galleri T i Gamla Stan i Stockholm 17/5-23/5, och sedan på Galleri Granen i Sundsvall 1/6-16/6.

Det kan man väl kalla ett hektiskt schema. Finns det tid över för något mer?

– Haha, ja det hoppas jag verkligen. Sensommarens och höstens schema är inte helt spikat än, men klart är att jag kommer ha en utställning på Galleri Wira Bruk i Österåker i slutet av juli och sedan en separatutställning på Galleri Lillhammar i Göteborg under augusti månad. Och jag kommer i vanlig ordning även att visa upp min konst på Affordable Art i Stockholm i oktober.
– Sedan har många hört av sig och anmält intresse om att de vill gå akvarellkurs hos mig. Så just nu håller jag på att titta på en lösning för att kunna hålla dessa kurser hemma, i min ateljé, hos mig. Drömmen på sikt är att ha egna större lokaler, där jag får plats med minst 10 personer per kurstillfälle. När det blir verklighet får vi se…

Se fler målningar och läs mer om Peter Eugén (Mr Nobody) på hans hemsida.

Håll dig uppdaterad på Peter Eugéns konstnärskap – på Instagram och/eller på Facebook.