Samtidigt som sonen kom till världen för snart 18 år sedan föddes även Anette Arkbrings konstnärskarriär. För henne har konsten fungerat som terapi och avkoppling, och blommor, natur och landskap är något som ligger henne varmt om hjärtat.

 

När tog du tag i ditt intresse och valde att satsa på ditt skapande?

– Jag har alltid varit en kreativ själ, sedan barnsben. Det har varit allt från novellskrivande till att sy lapptäcken och andra hantverk, som till exempel silversmide. Att skriva och att med ord kunna beskriva olika sinnesstämningar, miljöer och händelser har alltid roat mig, vilket under åren mer övergått till att försöka återge det genom mina målningar. Musik har också varit en viktig del i livet, och jag har knåpat ihop en del texter och melodier som jag spelat på gitarr och piano. Teckna och måla har funnits med hela tiden som en röd tråd, och efter att vi fått vår son och jag var mammaledig så anmälde jag mig till en akvarellkurs en kväll i veckan, och där blev jag kvar i tre terminer.

Hur skulle du beskriva känslan att måla?

– Att måla är som att skapa nya världar, där man har fritt spelrum att forma det till vad man vill. Man har oändliga möjligheter, som dessutom aldrig tar slut.

”Det karga, vilda”.

Var hittar du din inspiration?

– Mina motiv varierar i perioder. Ibland är det natur och landskap, ibland interiörer och mycket kommer ur fantasin. Jag målar ofta färgstarkt, men dras emellanåt till en dovare färgskala. Det är viktigt för mig att det finns en slags själ i bilden och i målandet, och det är väl det som jag eftersträvar att förmedla.

Hur ser dina ”skapar dagar” ut?

– När jag är ledig går jag upp tidigt och sätter på en kanna kaffe. Sedan börjar jag klura på motivet, och om det inte dyker upp något i huvudet så bläddrar jag i tidningar eller googlar tills jag ser något intressant. Oftast skissar jag, men det kommer också spontant. Det är inte sällan som det man tänkt från början efter hand blir något helt annat, ibland mycket bättre. Det hamnar även mycket i papperskorgen, eller läggs undan till ett annat tillfälle. Jag målar i mitt kök, från tidig morgon till solen börjar kika in genom fönstret. Jag målar sällan på kvällstid, men under den mörka årstiden måste man ju måla med belysning.

Visst är det så att dina penslar, färger och målningar ligger framme hela tiden – hur kommer det sig?

– Förr plockade jag fram alltihop när jag fick lust att måla och satte mig där det fanns plats. Ibland hände det att jag blev sittande med ett tomt vitt ark utan att några idéer poppade upp, och jag fick stoppa tillbaka allt i skåp och lådor igen.
När jag år 2012 förlorade min yngre bror och även min mor under 1,5 månads tid, blev målandet som någonting läkande i sorgearbetet. Jag målade oerhört mycket under denna perioden, och ett, tu, tre så hade jag tagit hela köket i besittning med mina saker och pinaler, och på den vägen är det.

”Majolikakannan”.

”Splash”.

Hur ofta blir du nöjd direkt med det du målar?

– Ofta lägger jag påbörjade målningar åt sidan för att sedan komma tillbaka till dem igen med nya ögon. Ibland har jag fått kommentarer som ”tänk på proportionerna!”, men för mig är det mindre viktigt. Jag försöker inte återskapa något realistiskt eller verkligt, och om jag målat en människa med minimal överkropp och en gigantisk underkropp, så är det för att jag vill att det ska vara lite galet, och är nog lite rädd för det perfekta. Det skapar reaktioner och frågeställningar, och då har jag lyckats att beröra på något sätt, kan jag känna.

Kan du förklara tankarna du vill förmedla?

– Jag vill att betraktaren ska uppleva en känsla i mina målningar som de kan relatera till, vare sig det är glädje, lycka, vemod eller sorg.

”Den gistna ekan”.

Läs mer om Anette och hennes konst här.

Varför väljer du att sätta namn på målningarna?

– För mig är det en del i arbetet med att få målningen helt klar, och jag tycker det är roligt att klura ut något som passar det jag målat. Men det är inte alltid jag namnger dem, det kan också vara en nackdel. Betraktaren ser ju målningen utifrån sitt perspektiv med sina ögon, men än så länge har jag bara fått positiva reaktioner på det.

Finns det någon utställning som betytt extra mycket för dig?

– Jag har ställt ut tre gånger hittills. För det första är jag jätteglad att jag fått chansen att göra det. När jag började måla hade jag aldrig räknat med det. Men det är den första utställningen som betytt mest. Då hade jag 30 målningar med, och 15 stycken av dessa blev sålda direkt under vernissagen! Jag gick som på fluffiga, gräddvita moln. Det var nervöst till en början, eftersom man blottar sig själv på ett sätt. Folk frågar gärna och vill veta hur man kommer fram till olika motiv och om vilka tekniker man använt och så vidare, det är en rolig del med att ställa ut.

”Slingrande luktärt”.

”Var så god och sitt!”.

Hur ser konstnärshösten ut?

– Än så länge har jag inga utställningar planerade, men man vet aldrig. Det är alltid roligt att ha något spännande att se fram emot, och att ha ett datum då allt ska vara klart för att hängas upp på andra väggar under några veckor. Sedan hoppas jag att det blir en lång och härlig höst och att kylan håller sig borta ännu ett tag.

Se mer av konsten på Anettes Instagram.

Anette har sin ateljé i köket – något som hon älskar.