Värmlandskonstnären John Lundqvist gjorde sig känd när han av en slump upptäckte att han kunde byta ut oljedukarna mot trasmattor. Sedan dess har både motiven och konstnärsskapet växt sig större.

– Till slut kommer du på det du behöver göra, säger John Lundqvist.

 

Du måste få många frågor när människor ser din konst för första gången?

– Ja, om människor inte tidigare känner till vad jag gör blir de först mållösa och fattar inte riktigt. En del tror att jag vävt mattorna själv. Då får jag förklara att jag köper vita mattor – jag köper trä och bygger en träram, därefter spänner jag upp mattan i ett lagom spänt läge med häftpistol och målar på den. Mattorna är spännande att titta på, det ser ut ungefär som pixlar i ett fotografi på nära håll.

Hittar du de flesta motiven runt Forshaga där du bor?

– Ibland är det naturmotiv häromkring, men inte bara. Trasmattornas storlek passar till en viss typ av motiv – jag målar exempelvis gärna hästar och andra motiv med stora former. En stor form i bilden gör väldigt mycket med perspektivet och därför passar hästarnas stora, runda former. Båtar tycker jag också är spännande just nu. Jag vill inte ha klassiska fina segelbåtar, utan fartyg som väller ut över en. Jag vill måla det som är rått och skrämmade – som vattendjup och skuggor – sedan kan det finnas någonting mer typiskt vackert vid sidan av.

Hästar

Berätta hur du gick från akvarellmåleri och klassiska oljedukar till att måla på trasmattor.

– År 2012 hade jag anmält mig till en utställning här i Värmland och ville göra något som var lite speciellt. Vid något tillfälle gjorde kaffe i köket, råkade tappa koppen på mattan och gick ut med mattan och slängde den där. Jag tänkte inte så mycket på det, men så tyckte jag att jag såg något i det som hamnat på mattan. Eftersom mattan var av bomull så tänkte jag att jag kunde fortsätta att måla på den. Det var så det började.

– När jag visade upp hur det blev och märkte reaktionerna förstod jag hur bra det var. Jag arbetade då med vattenbaserad målarfärg som blev väldigt tungt – sedan har jag fått för pröva mig fram för att utveckla tekniken.

Du är en mångsidig konstnär. Hur skolade du dig?

– Jag var ganska duktig på att teckna när jag var liten samtidigt som min barndom var rätt bråkig. Farsan var också konstnär med allt det innebar med sprit och kvinnor. I detta blev mitt eget tecknande en trygghet och min grej. Sedan höll jag på mycket med musik och spelade i band.

– Jag sökte till Kyrkeruds folkhögskola när jag var tjugotvå och gick på konstskola i två år. Då fick jag höra att jag hade talang. Jag hade tidigare varit på målarkurs hos Lars Lerin utan att veta vem han var och jag hade kunnat rida på min pappas kontakter. Men i och med skolan tog det fart och jag förstod att det var något för mig.

– Samtidigt var det mer farsans grej att vara konstnär. När han gick bort blev det på sätt och vis min tur att bli konstnär. För tio år sedan köpte jag hus och fick atelje. Sedan kom det där med mattorna och Landet Runt kom hit och spelade in TV. Då blev jag lite kändis över en natt.

Någonstans i Sverige, akvarell

Vad är drivkraften idag?

– Att följa sin väg och att få göra det man gör. Gemensamt för konstnärer är nog en inre drivkraft och ett kall som vi måste få ut. Det spelar ingen roll hur det går till – om du låser in dig i ett rum eller vad du nu måste göra – men du måste få ut det på något sätt. Farsan sa att jag har guld i händerna och jag tycker att det är jävligt gött att få syssla med det jag gör. Det är roligt men frustrerande också. Det tar mycket tid. Ibland vill man jobba mycket men då kommer det saker emellan. Man kan inte altid styra över det.

– Jag kommer hela tiden på nya saker. Jag har till exempel byggt en gitarr i plåt som låter betydligt bättre än den man köper i affären. Att vara tillfredsställd ligger också i den feedback man får. Det är roligare när folk gillar det man gör. Skapandet är en pågående process och man blir aldrig full-lärd.

Du har ställt ut mycket i Värmland och det kommer tusentals människor och ser din konst på Lustenrundan. Var satsar du på att synas framöver?

– Jag har ställt ut en hel del i Värmland och Lustenrundan är rolig inte minst eftersom min konst gör sig bra i naturmiljö. Vid något tillfälle framöver vore det kul att visa upp det jag gör i Stockholm eller Göteborg.

Se mer av John Lundqvists konst 

John Lundqvists konst på Facebook