Islands karga landskap, Ellen Keys vackra Strand vid Vättern och Svalbard när ljuset återvänder efter vintersolståndet. Den ödsliga naturen inspirerar Iréne Viberg till att ge sig ut och måla i akvarell. Hon mår som bäst ute i naturen och då är det som att tiden står stilla.

– De bilder som är tillkomna på plats får en större spänning och friskhet än de som målas under mer ordnade förhållanden.

Tänk att få ha naturen som sin ateljé. Att uppleva årstidernas skiftningar och olika ljus, känna atmosfären och lugnet i orörda marker. Iréne Viberg har en ateljé hemma men den fungerar mest som ett ställe att förvara konsten på. Får hon välja sitter hon ute i naturen och målar akvarell.

– Jag fascineras av natur och landskap, gärna ödsliga och karga. Jag vill fånga landskapets färgskala, linjer och ljusspel vid olika årstider, säger hon om sitt arbete.

Hur kommer det sig att du föredrar att sitta ute i naturen?

– De bilder som är tillkomna på plats får en större spänning och friskhet än de som målas under mer ordnade förhållanden. Det är en spännande utmaning att med penseln skildra den upplevelse man har. Inget ovidkommande stör och man kan koncentrera sig fullt ut på den bild man skapar och väder och vind blir medskapande. Det syns om bilden är målad i sol och värme eller en fuktig kall dag. Man blir mindre detaljrik utomhus och drar större drag med penseln vilket ger atmosfär.

Här kan du se mer av Irénes konst.

 

Du har rest mycket, berätta om några resor du har gjort!

– Island, som jag många gånger besökt, är speciellt lockande, storslaget och mångskiftande med snabba ljus- och väderförändringar. Den orörda naturen, puttrande källor, lavafält, is och eld, vilda forsar och mäktiga vattenfall ger en känsla av att man befinner sig i tidernas begynnelse, i sagans land.

– Jag älskar öar för dess möten mellan himmel, hav och land. Det har blivit många sådana resor. Färöarna, Lofoten, Öland, Gotland, Bornholm och naturligtvis öarna i Blekinges skärgård bjuder på vackra motiv. En närliggande favoritplats är Torhamns udde som jag ofta besöker. På Svalbard har jag målat i mars när ljuset återkom över fjälltopparna efter det långa vintermörkret. Jag har även fått möjligheten att sitta och måla på Ellen Keys Strand och i den vackra miljön i San Michele, i Axel Munthes villa på Anacapri.

Brukar du resa ensam?

–  Det varierar. Jag åker ibland ensam men även på resor och målarutflykter med vänner, och på arrangerade resor. Numera följer min man gärna med. Han läser och jag målar. Jag har en akvarellväska som alltid står packad, redo att ta med ut på målartur.

Hur går det till när du hittar en plats du vill måla på?

– Vi åker runt med bilen och plötsligt dyker det upp en plats som jag vill stanna på. Ibland hindrar trafiken och då är det bara att åka vidare, men när jag kan slå mig ner mig ner för att måla stannar tiden. Att måla på resor ger en starkare upplevelse av landskapet. I behagligt väder är det meditativt, i blåst och kyla kan det bli en impressionistisk snabb tolkning. Det är lätt att glömma bort att äta, man är så i nuet.

Iréne arbetar i stort sett bara utomhus och på plats, här i Vassijaure.

Kontakta gärna Iréne om du har några frågor!

Du arbetar i endast i akvarell, hur kommer det sig?

– Akvarellen är suverän som ett redskap att fånga ögonblicket, att förmedla ljus och skugga. Jag tycker den har en berättande egenskap, en folkviseton. Pigment och vatten kan skildra vemodet i ett skymningslandskap, såväl som glädjen och sommarstämningen i en blomsteräng eller fårhage. Akvarellen skildrar det betraktaren själv vill läsa in. Färgerna är både lydiga medarbetare och egensinniga motståndare som tycks bli mer svårbemästrade om man försöker tämja dem. Rätt mängd vatten, pigment och bra torkväder är en fördel. Jag experimenterar med olika sätt att angripa motiven. Ibland smyger färgerna snällt in i varandra, ibland får det bli lager på lager. Det blir sällan exakt som planerat. Men detta hör till akvarellens överraskning och tjusning. Akvarell har i sig själv en stor lyskraft som jag tycker saknas i andra tekniker.

Hur visar du upp din konst?

– Jag har ställt ut på jurybedömda utställningar; Nordisk akvarell i Danmark, Sverige, Norge och på Island tillsammans med många nordiska deltagare, på Edsviks akvarellsalonger och Blekingar. Jag har även varit inbjuden till separat- och samlingsutställningar runt om i Sverige. Se Irénes konst här.

Hur skulle du beskriva din konst?

– Jag har inget speciellt budskap med mina bilder och målar de motiv jag fastnar för, gärna landskap. Jag vill förmedla en känsla av harmoni eller spänning till betraktaren och inte vara för exakt eller detaljrik. Ibland känner besökare igen platser i mina bilder, även sådana platser jag inte har besökt. Känslan för natur och storslagna landskap tror jag är gemensam för många konstbesökare. Jag har en ganska mustig färgskala och målar både traditionellt och experimenterande. Ofta är besökare intresserade av akvarell och målar själva. Då vill de gärna diskutera teknik och material. Jag vill inte fastna i samma sorts bildskapande hela tiden och försöker hitta nya motivkretsar. Ibland tänker jag att man borde skildra det vemod som finns i  avfolkningsbygder med öde hus och förfallna ladugårdar innan de försvinner. Hur levde de människor som en gång bott där?

Iréne har tidigare arbetat som lärare och undervisade i bland annat svenska och bild. Hon har målat så länge hon kan komma ihåg, men det var under 90-talet som kärleken till akvarell slog till på riktigt.

Vad var det som lockade då?

– Det var den spännande tekniken kombinerat med lättheten att ta med sig materialet ut. Det enda man behöver är papper och färg av hög kvalitet. I början när jag gick på kurser och när jag målade själv kändes det väldigt lätt. Nu har jag lämnat det lätta bakom mig, det blir svårare och svårare hela tiden.  Ibland kan man sitta länge och måla bild efter bild utan att bli nöjd och ibland sitter det direkt. Då blir det som ett lyckorus.

Du har gått flera kurser, men du håller även i kurser, berätta!

– Jag har haft kurser  i Ronneby och i Kristianopel. Jag har även arrangerat en akvarellkurs på Island. Då arbetade jag ihop med en isländsk konstnär och deltagare kom från Sverige, Norge och Island. Vi målade både i ateljé och på vackra platser i omgivningarna kring Akureyri. Otroligt nog regnade det inte på hela veckan. Allt var mycket uppskattat och jag har fortfarande kontakt med några av deltagarna som har återkommit till kurser på hemmaplan.

Så här kan det se ut när Iréne ställer ut sin konst i Kristianopel.

Det var nyligen konstrunda i Blekinge, vad mer händer för dig i år?

– Jag kommer att ha min sommarateljé i Kristianopel öppen för besökare när jag är där och annars efter överenskommelse. Väggarna är fyllda av mina akvareller med motiv från närliggande platser som Höga Sand, Torhamns udde och Östra kustvägen, även med bilder från resor. Det blir även en utställning på ett galleri på Torkö och deltagande i några lokala arrangemang. I höst ger jag en helgkurs i akvarell i Kristianopel. Då ska vi ge oss i kast med naturen omkring oss.

– I sommar planerar jag ingen långresa utan tänker ägna mig åt motiven på hemmaplan. Det blir nog några avstickare till Österlen och Öland också. Alvaret med dess låga horisont och färgspelet mellan himmel och hav lockar, liksom Skånes böljande åkrar med mogna sädesfält.

Iréne på plats i Dovrefjällen.

Läs mer om Iréne Viberg här.