Tobbe Malms konstnärskap hämtar kraft i känslor och en inneboende berättarglädje. Den uppmärksammade konstnären kombinerar reflektioner av vår tid med ett unikt seende som går tillbaka till uppväxten och gruvnäringens Norberg. Han skapar genom sina känslor och hittar uttryck i sin konst på ett sätt som bidrar till nyfikenhet.

– Jag reflekterar mycket över det som händer i samhället.

Ostrukturerat och block med minnesanteckningar liggandes överallt – så beskriver Tobbe själv sitt arbete. Men att det i slutändan blir någonting otroligt häftigt och annorlunda råder det ingen tvekan om. Efter skissande, idéer och tankar som flyger fritt söker han efter material innan det är dags att skapa sin magi.

– Att skapa i verkstaden är för mig den bästa delen av processen. Jag går mycket på känsla, jobbar fysiskt, använder hela kroppen, böjer mitt järn och svetsar samman. Jag gillar att vara fysisk och fullt närvarande i mitt arbete. Det är viktigt att få vara ensam, stänga dörren, sätta på musik och stänga ute världen där utanför. När det är färdigt är det inte lika viktigt längre. Processen i verkstaden är ett sätt för mig att bearbeta och kanalisera det som jag reflekterar över.

Tobbe bor och har sin verkstad på Bærums Verk som ligger utanför Oslo. Det är ett gammalt järnbruk med arbetarbostäder som numera är ateljéer, butiker och gallerier. Här har han sin verksamhet i ett av husen tillsammans med vänner och använder platsen även som ett mentalt verktyg till skapandet av sin konst.

– Jag bor mitt i området och har fem meter till jobbet. Precis utanför huset rinner en vacker älv. Det är en väldigt stillsam miljö och kanske den viktigaste platsen för mitt skapande.

Tobbe finner vacker natur, upplevelser, musik och möten med människor inspirerande – men även sådant i världen som kan vara mindre vackert. Politik och orättvisor är två exempel som sätter igång hans tankeprocess och därigenom kan han skapa sina fantastiska verk. Det blir ett sätt att uttrycka sina tankar om samhället och världen.

– Det är häftigt med gamla ting. Det kan vara ett föremål som representerar en tid i människans liv, något som varit viktigt i ett sammanhang, men som inte är det längre. Jag har exempelvis jobbat mycket med mässingsljusstakar som element i mina skulpturer. De är väldigt vackra och människan har lagt ner mycket tid och kunskap för att skapa en produktionsapparat för att gjuta i mässing. Nu är det inte estetiskt tilltalande för gemene man längre och man kan köpa dem för en billig peng. Men de bär på en viktig historia och det är fascinerande att se dem i nya sammanhang.

–Mitt konstnärliga uppvaknade kom på allvar i samband med en lång resa i Sydamerika. Mina barn hade flyttat ut, jag levde ensam och när tsunami-katastrofen inträffade insåg jag att livet är skört jag kände behov av att förändra mitt liv och vara mer närvarande i min vardag. Jag lärde mig att dansa tango, köpte motorcykel och drog ut på en lång resa. Första stoppet blev Boenos Aires och sen vidare till Chile, Påskön, Peru bl.a.

Under resan fanns tid för reflektioner vilket la grunden till de konstnärskap Tobbe jobbar med i dag. Det blev en inspirerande resa för kropp och själ som även kom att hamna i kärlekens tecken. Det var nämligen här som Tobbe träffade sin nuvarande sambo.

– Jag flyttade till Norge 2008. Det var där som jag bestämde mig för att helhjärtat satsa på smide. Men till en början var det var få som förstod sig på mina verk. Jag hade alltid sålt bra i Sverige tidigare och varit med på många utställningar. Det tog lång tid innan jag förstod vad det handlade om. Konstsmidet försvann i Norge på 30-talet och har i dag ingen naturlig plats i gallerier, hus och hem. Järnsmide i Norge är starkt knutit till ”hyttan” och bruksföremål. Jag är bosatt och driver min verksamhet i en av Norges rikaste länsdelar, vilket är en stor kontrast från min arbetarbakgrund.

Tobbe är född och uppvuxen i Norberg, i hjärtat av Bergslagen. Det har bedrivits järn- och gruvindustri där sen urminnes tider och han beskriver Norberg som ett klassiskt arbetar-samhälle. När han flyttade till Norge insåg han allteftersom att uppväxtmiljön där har präglat honom starkt och är i dag kanske den starkaste inspirationskällan i hans konstnärskap. Han sökte sig tillbaka till sin uppväxtplats, gick runt i de gamla industriområdena där han ofta lekte som barn och minnesbilderna blev till berättelser och uttryck i hans nya konstnärskap.

– Det var en miljö som var ganska så brutal. Vi bodde nära gruvdistriktet, tågen med flytande stål gick 100 meter utanför vårt köksfönster och porslinet skaka på matbordet när man sprängde under mark. Den här miljön hade ju präglat mig mer än vad jag tidigare hade förstått. Jag upptäckte min by och mig själv på nytt; såg på min uppväxt med nya ögon. Allt som tidigare hade varit självklart blev nu exklusivt. Jag började känna en stor stolthet över vad människorna i Norberg har åstadkommit. Folk som verkligen har krökt rygg för att bygga landet, det kände jag en sådan vördnad över.

Med tiden utvecklades järnsmidet till att handla mer om konstnärligt arbete där de gamla smides-teknikerna kombinerades med återvunnet material.

Se mer av Tobbes konst här.

– Jag såg det vackra i sakers förfall, ting som går i upplösning, slutet på en epok och började tänka filosofiskt på livet och döden, och att döden alltid är början på livet och tvärt om. Jag började att skapa skulpturala föremål utifrån sådant som jag hittade i det förfallna industrilandskapet i Norberg. Slängda och glömda ting fick nytt liv i nya sammanhang, jag ville genom tingens sammanhang och de skulpturala uttrycket berätta nya historier.

Och så kom dagen som skulle komma att förändra livet för många. Den 22 juli år 2011 skedde det fruktansvärda attentatet på Utöya och världen var i chock. Tobbe blev starkt berörd av det som hänt men kände samtidigt värme och hopp över hur folket reagerade på attentatet.

Följ Tobbe på Instagram.

– Jag är en känslostyrd människa och behöver aldrig ta lång tid på mig för att fatta beslut. Efter 22 juli kände vi alla en maktlöshet och man ville bidra. Det var en väldigt svår och ogripbar situation. Det som det norska folket gjorde med roståget, när de täckte gator och torg med rosor, det blev för mig otroligt starkt och vackert. Jag bestämde mig för att slänga iväg en förfrågan på Facebook till mina kollegor runt om i världen och frågade om de ville smida varsin ros till minne av de omkomna i dådet.

Tobbes fina uppmaning fick genast ett stort gensvar från smeder som ville vara med och visa sin respekt och sitt stöd. Världen över smiddes det rosor som skickades till Norge, vilket media både nationellt och internationellt uppmärksammade. Tobbe ville göra något mer värdefullt av sitt projekt och skapade därför en arbetsgrupp.

– Vi tog projektet, som vi kallar Järnrosen Minnesmonumentet, vidare genom att låta anhöriga till offren för 22 juli komma och smida rosor. Det här projektet har blivit väldigt speciellt och viktigt. Hittills har 150 anhöriga kommit och smitt. Fram till nu har vi fått in 900 rosor från hela världen. Tanken har hela tiden varit att bygga en skulptur av alla rosor och sen skänka monumentet till Oslo kommun. Sedan 2014 har vi samarbetat med Den nasjonale støttegruppen etter 22 juli, både vad gäller placering och utformning.

Läs mer om Jernrosen här.

Tobbe finns på Facebook.

De första rosorna lades utanför Oslo Domkyrka och skapade ett vackert stöd för folket. Mängden rosor växte och till slut var det långa ros-tåg som täckte både gator och torg i Norge. Projektet har fått stöd både politiskt och ekonomiskt från Oslo kommun och under september 2019 ska monumentet stå klar för invigning utanför Domkyrkan i Oslo. Jernrosen minnemonument kommer finnas för att minnas, sörja och finna hopp på den plats där de första rosorna placerades.

Parallellt med rosprojektet jobbar Tobbe med material till en kommande utställning i hans hembygd Norberg. För de som vill ta chansen att se arbetet med Jernrosorna så håller Tobbe verkstaden på Bærums Verk öppen under våren och sommaren.

Se mer här.

Tobbe Malm ägnar sig även åt fotografi. Besök hans hemsida.