Konst är en slags poesi – det menar Gunnel Nirving Lönnroth som med sin både abstrakta och mer konkreta, men alltid livfulla konst, hela tiden letar sig framåt, ständigt på jakt efter nya utmaningar.
– Seendet, ljus och kontraster, skillnader i natur, mellan människor och tingen är grundläggande i mitt bildskapande.

Du har det kreativa i släkten, när började du själv måla?

– Min morfar var smed till yrket. I efterhand har jag hittat teckningar som han gjort, det var egentligen ingen som kände till dem. Jag tror att det konstnärliga finns i släkten, något slags sinne för färg och form. Det handlar väldigt mycket om att se. Jag har alltid älskat just färg och form. Sen tjugoårs åldern har jag gått i olika kurser i måleri men mitt yrke har hela tiden varit huvudsaken. Jag är psykoterapeut och socionom. Sedan åtta år tillbaka är har konsten och måleriet tagit över och jag har kontinuerligt utbildat mig i måleri först på ArtCollege och sedan på Lindholmens konstskola där jag gått i fem år.

Hur skulle du beskriva ditt konstnärskap och din konst?

– Färgen är i fokus i det jag gör. Målning och mitt bildskapande handlar för mig om att gå in med sig själv i ett lekområde med ett stort allvar som sällskap. Processerna påminner om mitt yrkesliv, hur man jobbar med människor. Ett svar leder till en annan fråga och det jag målar kan leda till nästa sak.

– Jag får ofta frågan; vad målar du? Det jag gör är inte alltid jättekonkret. För mig är konst som poesi, det är väldigt svårt att beskriva. Det man gör med en bild är väldigt personligt, att återge det jag ser omkring mig och överföra det till en bild är min tolkning av natur, människor och tingen. Att målningen i sig är målet inte att avbilda.

Läs mer om Gunnel här.

Varför är måleriet så viktigt för dig?

– Måleriet är ett uttryckssätt, ett sätt att beskriva det som inte är så uppenbart. Jag får inspiration av allt jag ser och minns både medvetet och omedvetet, ett ständigt flöde av inre och yttre bilder som jag på olika vis transformerar till målningar och bilder på duk och papper. Seendet, ljus och kontraster, skillnader i natur, mellan människor och tingen är grundläggande i mitt bildskapande.

Hur arbetar du?

– Jag skissar litegrann, men en målning kan snabbt bli till, men även byggas upp under veckor beroende på materialet och torktider. Jag försöker någorlunda regelbundet att teckna vid sidan av. Under sommaren har Bohusläns klippor varit i fokus, vilka har inspirerat mig att gå in i dess former och mäktiga strukturer i olika försök att återskapa dessa på duk med hjälp av målarfärg. Där hade jag en grundskiss som jag sen varierar. Det kan bli något helt annat än vad jag tänkt från början.

Ser du målandet som en avkoppling från ditt yrke?

– Nej. Det behöver jag inte. Jag målar för att det är något jag känner mig driven att göra. Att skapa och måla är en drivkraft för mig.

Du hoppar mellan teknikerna, berätta!

– Jag målar främst i olja men även i akryl; ibland i kombination med kol och krita. Jag målar både på duk och då främst olja, men även på tjocka papper med akrylfärg. Olika material och utforskandet med hjälp av dessa är en utmaning som leder mig vidare. Jag gillar svärta liksom alla andra färger, färgen är som sagt i fokus i det jag gör.

Se mer av Gunnels konst här.

Var hittar du din inspiration?

– Jag tittar mycket på andras konst. Jag kanske inte målar som dem men det påverkar mig fortfarande. Jag tycker performance-artister är intressant. Att åka på konstutställningar såsom Lousiana i Danmark och Venedigbiennalen är väldigt inspirerande men även att åka till de små gallerierna och utställningarna nära där jag rör mig. Varje vecka i fem år nu har jag som sagt gått på Lindholmens Konstskola. Där har jag fått mycket inspiration och kunskap i konst och konstvetenskap. I sommar har jag som sagt varit på kurs på Gerlesborgs målarskola och där finns Arne Isacsson och George Suttner i väggarna.

Hur ser din ateljé ut?

– Jag har en liten stuga på landstället på en ö utanför Strömstad där jag sitter och målar. När jag är i Göteborg är jag med i en ateljéförening – Galleri Wadman. Där målar jag och man kan även ställa ut där. Att få vara i samma miljö som andra konstnärer är väldigt inspirerande. När jag målade stora målningar målade jag rätt yvigt. Då blev det lätt söligt. Nu försöker jag att ha mer ordning än vad jag hade då. Jag tror att det är som när man lagar mat, i början följer man receptet och då blir det lätt stökigt när man inte riktigt kan. När man sen kan blir det inte alls lika stökigt. Nu vet jag var jag vill ha grejerna och hur jag ska jobba. Det tar lång tid att lära sig materialet.

Hur tycker du att det är att ställa ut?

– I våras ansökte jag till Hallands Konstförenings Vårsalong, som är jurybedömd. Utställningsplatsen var i Hallands kulturhisotiska museum i Varberg. Jag kom med och hade tre målningar med. Det är alltid jättenervöst att vara på plats men känner man att man kan stå för det man gjort då behöver man inte vara det. Jag tycker att samtalen som uppstår kan bli väldigt roliga och intressanta. Jag brukar vinkla tillbaka och fråga; vad tänker du och ser du i målningen, när jag får en fråga.

Hur ser hösten och vintern ut?

– 22 september kommer jag att ha vernissage på Galleri Engleson i Göteborg. Det kommer att vara jag och en målarkollega. Det ser jag framemot.