Elisabeth Lindell Noren har levt med konsten hela livet och nu vill hon fokusera fullt ut på skapandet. Nu arbetar hon med att hitta nya former samtidigt som hon fortsätter med sökandet efter färgkombinationer som går hand i hand. 

Elisabeth tycker om att uttrycka sig med grova former och arbetar med lager-på-lagerteknik. Hon har alltid intresserat sig för att experimentera med strukturer och har tidigare arbetat med att måla in gamla trasor av linnetyg i verken samt använt spatlar och diverse verktyg för att skapa ytor. 

Hon har alltid varit väldigt styrd av färger och att hitta de rätta färgkombinationerna. Det ligger mycket tanke bakom att få färgerna att gå hand i hand och detta tankesätt styr Elisabeth i hennes planerande. Hon beskriver sig själv som kolorist men då och då vill hon också experimentera med svartvit konst. Hon återvänder dock alltid till det färgstarka.  

”Ju mer säker man blir på vad man gör, desto mer kan man släppa efter och tänka friare”

Elisabeth beskriver sin skaparprocess som en blandning av kontroll och frispel. Hon arbetar spontant och fritt med handen men det ligger också mycket tanke bakom. Kontrollen handlar om prestation och logik, känslan at det måste bli någonting av det hon har framför sig på duken. ”Jag vill kombinera kontroll med spontanitet och experimenterande. Det kan vara en av de svårare delarna med konstnärsskapet, att hitta balans däremellan. Ju mer säker man blir på vad man gör, desto mer kan man släppa efter och tänka friare”, menar Elisabeth. 

Idag arbetar Elsabeth mycket med att hitta ett mer figurativt formspråk och nya vägar där hon kan gå in i måleriet. Hon fokuserar på att ställa ut i Stockholmsområdet och att fullkomligt gå in för skapandet och låta konsten ta plats i vardagen. 

Just nu dras hon till motiv med båtar och stenar. Båtarnas symbolik har intresserat henne, de kan föra oss till nya platser och ta oss över hav vi annars inte kunnat korsa. Att hitta sin väg är ett återkommande tema i Elisabeths konst och med hjälp av linjer och penseldrag målas ett nät av livsvägar upp i verken. 

Elisabeth beskrivet ett stort behov att få komma ut i naturen. ”Jag älskar puls och stadsmiljö med alla dess intryck men jag behöver också lugnet och kopplingen till naturen”, berättar hon. Hon vandrar mycket och ibland kan hon vara ute fem dagar i sträck. ”Då går man meditativt medan man pratar och studerar naturen. Vi var i Chamonix på en tuff vandring, men arbetade oss sakta upp. Det blir en meditativ lunk”, säger hon. ”Man tittar på utsikten men också mycket ner på marken så då ser man många vackra stenar”. Det kan mycket väl vara genom dessa vandringar som intresset för stenarna i hennes motiv väckts. Stenar har så många olika egenskaper. Färgerna och strukturerna skiftar stenar emellan och yttre påverkan som vatten kan drastiskt förändra stenens utseende.  

”Det verkar som det centrala i mitt liv handlar om möten mellan olika världar, kulturer, färger och material”

Elisabeth beskriver att hon ser sitt måleri i ”gränslandet” och att hon trivs bra att vara i mellanrummet mellan fantasi och verklighet, där kreativiteten och nyfikenheten gror. ”Mellanrummet kallas det rum som inte syns med blotta ögat men som kan vara livsviktigt för människor”, säger Elisabeth. ”Där har jag varit på många sätt i mitt privatliv och yrkesliv som samtalsterapeut. Det verkar som det centrala i mitt liv handlar om möten, mellan olika världar, kulturer, färger och material”.

Här ställer Elisabeth ut:

6 nov: PostNords konstutställning i Solna (Elisabeth blev kontaktad genom Artportable)

7-10 nov: HG galleri Gamla Stan, Stockholm 

November: Artportable showroom