Caroline Roberts är nyligen hemkommen från Frankrike efter en stipendievistelse i svenskstaden, Grez-sur-Loing, som arrangerades av ”Svenska Tecknare”. Fokus framöver ligger på att fortsätta utveckla och förfina sitt eget uttryck. Målandet ser hon som en urkoppling av hjärnan, samtidigt som hon inte vill romantisera skapandeprocessen.

– För mig är det ett jobb, ofta ganska krävande även om det är lustfyllt.

Om en människa har 60 000 tankar i huvudet på ett dygn, har Caroline Roberts förmodligen flera hundra tusen. Det snurrar lite mycket ibland, men det tackar hon för. När hon målar handlar det om att få ut det som poppar upp i tankarna och när hon målar tillåter hon sig själv att misslyckas och att prova sig fram.

– Jag målar eftersom världen runt omkring då blir så mycket mer begriplig. Färgerna förklarar funderingar och frigör känslor – måleriet får en mening och vill säga något. En berättelse tar då form, ibland självklar, ibland dold bakom oljefärg och ibland med humor på fullaste allvar. Min inspiration kommer från vardagens möten och händelser blandat med egna tankar.

Hur går det till när du skapar dina målningar?

– Ibland gör jag en idéskiss. Men det är sällan jag gör klar bilden i skisstadiet. Jag känner att jag blir låst då. Då blir jag helt plötsligt illustratören. När jag målar vill jag tillåta mig själv att vara friare. När jag har fått ur mig en bild vill jag gå vidare. Är jag inte nöjd ser jag den målningen som en brygga, ett startskott. Något som leder vidare till något annat.

FOTO: Melina Reid

Vad vill du uppnå med din konst?

– Jag hoppas att någon tycker om det jag gör och att det väcker tankar, känslor och funderingar hos betraktaren. På det sättet kanske jag förändrar något men det ligger utanför min kontroll. Jag har ett ständigt behov av att göra världen och mina egna tankar begripliga, sen är det en bonus att jag kan hjälpa andra att göra världen till en mer begriplig plats och att jag träffar rätt i andra personers tankeprocess.

Hur skulle du beskriva din konst?

– Ibland målar jag för att jag gillar färger och kombinationer. Då kan det bli en fiktiv blomma, mer naturalistiskt fint. Ibland försöker jag mer att jobba med en känsla – det kan vara min egen eller den som kommer fram under processen i arbetet med färgerna på duken. Känslan jag förmedlar beror väldigt mycket på hur jag känner den dagen. Ibland är det jag som förmedlar, ibland är det målandet som förmedlar till mig.

Du är även illustratör – hur mycket skiljer det sig från att måla?

– När jag målar är det mer ostyrt. När jag illustrerar gör jag det till en kund och jobbar ofta med deadlines och tydliga riktlinjer. Måleriet är ju friare – antingen är det målningen eller jag som bestämmer när det är klart.

”Låt Stå”.

Skulle du säga att det är en avkoppling att måla?

– Jag skulle säga att det är en urkoppling av hjärnan. Jag har många tankar och idéer som vill ut. När jag målar får dessa komma ut. Ibland blir det bra och ibland mindre bra. Jag är inte så rädd om mina målningar. Säljs de inte är det okej att måla över dem. Att måla skulle jag säga, är inte så romantiskt. Det är ett jobb för mig. Jag tycker även om själva processen som det innebär att blanda och mixa färger, det är inte alltid slutresultatet som är det viktiga.

Du målar ofta människor, hur kommer det sig?

– Det har blivit så. Jag tror det är lättare att förmedla en känsla med en människa i bilden… Men det är så jag tycker just nu och för den sakens skull låser jag mig inte fast vid att det måste vara så. Det är en av sakerna som gör livet som konstnär så spännande.

Läs mer om Caroline Roberts på hennes hemsida.

”Ut ur skuggan”.

Organiserat kaos brukar man säga, hur ser det ut i din ateljé?

– Jag tycker att det får vara lite rörigt när jag målar. Det får vara lite kaos. Det är betydligt rörigare när jag målar än när jag illustrerar. När jag illustrerar måste jag ha ordning eftersom jag jobbar mot en deadline i de flesta fall. När jag målar kryper jag på golvet, ibland sitter jag – ibland står jag.

Hur viktigt är det för dig att ställa ut?

Jag har blivit lugnare i min vilja att ställa ut, och därigenom fått mer arbetsro och tid att jobba med mitt egna uttryck. Men det är klart – att ställa ut är en del av att nå ut med detta uttryck och även ett sätt att få feedback på det man gör. Jag känner att måleriet börjar bli mer viktigt på ett personligt plan.

”Invecklat”.

Hur ser konstnärsåret 2019 ut?

– En av höjdpunkterna under 2018 var när jag ställde ut, tillsammans med Cecilia Björnekull, på Galleri Svea under december månad. Dessförinnan visade jag upp mina målningar på Edsviks Art Fair under slutet av sommaren. 2019 kommer bli, som jag tidigare berättade, ett lugnare år på utställningsfronten. Men…

– Jag kommer att vara med i på Galleri Sjöhästens Sommarsalong i Nyköping 25:e maj till 8:e juni. Dessutom ställer jag ut på Mor Olivia-gården i Ronneby, 1:a till 25:e augusti… Mer information om denna utställning finns på Mor Olivia-gårdens hemsida.

– Annars är jag nyligen hemkommen från Frankrike efter en stipendievistelse i svenskstaden, Grez-sur-Loing, som arrangerades av ”Svenska Tecknare”. En upplevelse som fyllde sinnet med både glädje och inspiration.

Kontakta gärna Caroline – gör det här.

Läs mer om Caroline Roberts på Bättre Konsts konstguide.

”Ordning och kaos”.