Olle Brandqvists verk innehåller spår av en uråldrig historia som många kan relatera till. Med sina figurer i tenn och sten, tycks han vilja framföra en själslig filosofi om människans relation till Gud och naturen.

– Jag skapar människor, berg, träd och skog med mina tennskulpturer. Först kom naturen sen kom människan in som ensam och sen utvecklade jag det till att skildra människor i grupp. Precis som i skapelsen där naturen är först och sen kommer människan in i det hela.

Gällande själva processen tror Brandqvist att arbetet med sten och tenn har gjort honom till något av en perfektionist. 

– När jag jobbar så är det en skulptur åt gången, och det händer att det kan ta flera år tills jag blir klar. Offentliga skulpturer som är stora tar ofta mycket lång tid. Det är tekniskt och skickligt, perfektionism tillhör sättet att jobba. Sen emellanåt gör jag en akvarellmålning.

Processen ter sig väldigt olika beroende på om det är en tennskulptur eller en stenskulptur som han arbetar med.  

– Jag börjar med en tanke, som sen utvecklas medan jag håller på. När det gäller sten så har materialet betydelse, för sten kan se ut på olika sätt med olika färger. När jag polerar fram huvudet eller människan, så får själva materialet en karaktär som kommer fram först efter slipandet och polerandet. Med stenskulpturer utgår jag från materialet och hugger bort det som inte ska vara med. När jag jobbar med tenn bygger jag upp skulpturen från grunden och modellerar fram den.

Vad är då en människa…

I dagsläget kan det kännas som att vår kollektiva känsla av samhörighet sakta men säkert ebbar ut i och med Covid-19. Ingen vet riktigt hur länge allt det här kommer att pågå och denna ovisshet är en källa till ångest och frustration bland många. 

Brandqvist själv verkar dock inte särskilt berörd av det hela. Enligt honom finns det så mycket som man inte vet, och “det funkar bra att inte veta allt”. Han vill trycka på värdet av sin kristna tro, samtidigt som han använder sin konst som ett medel till att förstärka det som tycks ha gått förlorat i pandemin.

– Det är svårt att samlas i den här tiden och mina tennskulpturer skildrar ofta människor som söker sig till varandra. Jag tänker att Guds skapelser är så fantastiska. Det finns något väldigt fint med stenmaterialet. Det var någon som frågade, när jag jobbade på ett verk ute på stan: “hur gammal är den här stenen?” Jag svarade: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”, och då fanns ännu ingen människa, men då fanns den här stenen. Så gammal är den.

Gruppen

Brandqvist tycker att naturen och människan är en och samma. Stenen må ha uppstått tidigare men alla är enligt honom Guds skapelser – en idé som förenar människor med naturen och med varandra. 

– Jag har gjort en stenskulptur som heter Känn ingen oro och tappa inte modet. Den är av diabas, en sten som blir gråaktig när man hugger i den, men blir svart och blank efter slipning och polering. Då jag var ute och jobbade på den mitt i vintern, kom plötsligt en regnbåge som var så fantastisk att jag stannade upp och tittade på den. Då upplevde jag tilltalet “känn ingen oro och tappa inte modet” ur Joh.14:27 i bibeln.

Se mer av Olle Brandqvists konst här.