Annika Gaimers balett- och sagoinspirerade verk visas just nu upp i Artportables Showroomfönster. Vi pratade med Annika om hennes meriter som kostymdesigner, konstnärligt mod och inspirerande resor.



Hur ser processen ut när du skapar ett verk? 
– Jag börjar se bilder! Resor har många gånger inspirerat mig och varit katalysatorer för mitt skapande.
Jag var i Istanbul och var nere i Basilikacisternen, och efter att jag hade varit där så kände jag en enorm dragningskraft till att måla det motivet.
– Jag har också varit i Villa San Michele på Capri och bott där med ett tiotal kulturarbetare i tre veckor. Varje dag gick jag en två kilometer lång promenadväg som var kantad av ornamenterade grindar och stängsel. Promenaden ledde fram till ett stup. När jag kom hem så gjorde jag flera målningar med liknande grindar. Jag har tagit många bilder som sedan blivit målningar.
– Jag skriver ner tankar och antecknar mina idéer när jag är i ett speciellt sinnestillstånd. När jag läser dessa anteckningar så kan saker som jag glömt bort dyka upp igen.


Finns det återkommande element i din konst?
– Jag älskar dans och har hjälpt till när Cullberg-baletten var på TV. Jag jobbade som kostymassistent och lagade deras kläder när de gick sönder. Jag har älskat balett sedan jag var liten och det finns kvar som ett tydligt element i min konst.
Ballerinan är återkommande och sedan brukar också en liten tjej dyka upp i mina tavlor som liknar flickan ifrån Kattresan.
Kontraster av olika slag dyker upp överallt i mina verk – konstraster emellan det sköra och vackra, och det lite mytiska och mörka. Ett exempel på detta är mina kråkor och mina ballerinor.


Finns det någonting i livet som har haft extra stor betydelse  för din konstnärliga resa?
– Det finns vissa punkter i livet som gör att man hamnar där man hamnar. Jag älskade TV-teatern, som jag tittade väldigt mycket på.
När jag var yngre så jobbade jag som sekreterare på en textilgrossfirma, och under denna period väcktes min inspiration för textila uttryckssätt. Den stora tygavdelning  gav mig mångfaldig inspiration som lade grunden till mitt intresse. Här fick jag utlopp för min kreativitet och det blev vändpunkten i mitt skapande.


Hur har du utvecklats sedan du började med din konst?
 
– På många sätt! Jag höll på och ritade och målade redan i skolan. Jag bestämde mig senare för att ta tag i hela den här konstnärliga resan. Det var också då som jag utvecklade den skulpturala aspekten av mitt konstnärskap.
– Jag har nog haft det svårt att bedöma om det är tillräckligt bra, självkritiken har funnits där hela tiden. Lite kaxigare har jag blivit, men jag känner mig inte som någon som kan säga, ”Hej jag är konstnär!”. Kostymdesigner kan jag säga att jag är, jag har ju varit anställd kostymdesigner, men konstnärskap är mycket mer utlämnande. Som person har jag alltid tyckt om att jobba i team och med olika grupparbeten, det är nog därför det tagit sådan tid för mig att börja skapa och visa upp min egen konst.