Konstnären Thomas Ruuth är djupt förankrad i sin samtid. Hans digitala kollagebilder är explosiva i sin uttrycksform samtidigt som de väcker funderingar om vår värld och tid. ”Det måste finnas en skrovlig yta annars blir det livlöst” säger Thomas om den digitalt framställda konsten som han skapar.

 

Vad har du för bakgrund? Hur kom konst in i ditt liv?

– Jag har jobbat som grafisk formgivare i många år men har alltid haft ett intresse för konst och kultur. Jag har en eld som brinner inom mig som jag behövt få ut, därav mitt konstskapande.

 

Kan du minnas några tidiga influenser till ditt konstnärskap? Andra konstnärer eller bara företeelser i ditt liv om inspirerat dig?

– Tidiga influenser var Andy Warhol, David Hockney och Keith Haring men japansk kultur har också haft en stor påverkan. Jag har varit i Japan tre gånger och inspirerats.

– Man kan säga att den konst jag gillar är den typen av konst som är explosiv. Som Berthold Brecht sa “Man får aldrig bli tråkig i konst”. Om man bara fokuserar på vad andra vill ha blir det aldrig bra.

 

 

Fotografering är en integrerad del av dina verk. Hur ser du på fotografi som konst och dess ställning idag?

– Fotografi är för mig verkligen en konstform. Fotografiet som medium har idag blivit en hybrid av att vara konst och ett rent avbildande medium. I och med att kamerorna blir mer avancerade kommer fler möjligheter.

– För mig är kameran viktig eftersom det är avgörande för mig att mina verk innehåller bilder jag har tagit själv – det blir mer äkta då!

 

Hur går din skapandeprocess till?

– Processen börjar alltid med en känsla eller tanke. Sedan börjar jag skissa! När det väl sätter igång är det nästan som att pennan får eget liv.

 

 

Hur ser du på begreppet digital konst och finns något bättre eller sämre sätt att uppleva digital konst?

– Det måste finnas en skrovlig yta annars blir det livlöst! Mycket digital konst är så platt och ser bara ut som datorspel. Man måste hålla en fin balans så att man kan hålla sig i den ‘vita zonen’ – där vill jag befinna mig med det jag gör.

– Samtidigt måste man vara ödmjuk när man sysslar med bildkonst. Man blir aldrig klar, man utvecklas hela tiden – vägen, att utvecklas, är målet.

 

Motiven finner Thomas i det som händer runt omkring oss i den stora världen och han vill väcka tankar med sina konstverk.

– Med mina verk vill jag förmedla att folk ska tänka själva! Vi lever i en avgörande tid och det är vad som inspirerar mig. Jag hoppas att vi snart kan ställa om till en mindre vräkig livsstil.

I verket Pandora förmedlar Thomas den isolering och ensamhet en världsepidemi innebär för människor. Så här går det ofta till för Thomas – konsten tar avstamp i ett samtida fenomen och sedan fungerar hans digitala kollage som en kontemplativ kommentar.

 

 

Tidigare har Thomas ställt ut på Hornsgatspuckeln och var representerad på flera gallerier under 90-talet. Nu är han redo att ta sig an en ny epok i sitt konstnärskap och syns i Artportables showroom i slutet av juni och början av juli.