Karolina “Pistolina” Wojcik visar vägen till geometrisk magi genom graffiti

2022-01-27

Malmöbaserade artisten, illustratören och dj:n Karolina Wojcik är besatt av att signalera tvetydiga budskap genom hennes stilrena grafiska linjer. I hennes verk blandas det friskt mellan typografi och djärva färger på ett lekfullt och kontrasterande sätt där svensk slang och förbannelseord stöpts in i vackra former snarare är faktiska meningar. De halvt dolda budskapen hon alstrar fram grundar sig i sensmoralen att ingenting får kännas för självklart. Inte minst är hennes relation till geometri allt annat än uppenbar och systematisk skolad. Trots att hennes pappa länge arbetat somvmatematiskt skolad dataprogrammerare känner hon sig ständigt tvungen att trolla bort det systematiserade vetandet för att istället få till en säregen mix av vetenskap och filosofi. Två ämnen som de flesta gärna håller isär för enkelhetens skull.

– Min bror och pappas uppfattningar bygger, som för så många andra, på den typiska klyschan av vad matematik enbart är. Man kan lugnt konstatera att de båda är typer som för det mesta tänker med vänster hjärnhalva. Men min väg till att börja förstå mer om geometri har gått via en mindre logisk bana av lärande. Jag brukar, som motsatsen till många andra, tycka om att tänka på siffror som en stark koppling till abstrakt tänkande. Visst förstår jag att det är en väldigt oklar och filosofiskt svår sak att säga. Men det är någonting abstrakt i själva faktumet att en gammal grek en gång i tiden låg i sitt badkar och filosoferade för att sedan komma fram till vad vi nu förstås cementerar som vetenskapligt kunnande. Jag tror att själva vägen dit, lika gärna kan gå via ett abstrakt tänkande.

Varför just graffiti?
– Jag så länge upp till min bror som målade med sprayburkar när han gick i högstadiet och fick sedan se hur livet tog fart hör honom i takt med att just det intresset började växa mer och mer. Det fanns helt enkelt något extremt lockande i färgerna och formerna som ofta kommer fram i graffiti verkligen kan lysa upp en grå, dyster vägg och skapa en portal till ett helt annat universum.

Vad brukar du får för reaktioner och komplimanger på din konst?
– Det är faktiskt väldigt sällan någon ser vad det står, vilket också är själva meningen. Om det är något jag har svårt för med budskap är om det känns för uppenbart. Den mest luddiga sensmoralen är även den som är sannast på grund av sin komplexitet. Jag stoppar in saker så det inte riktigt syns. Vissa som studerar linjerna och formerna vill att jag ska förklara precis hur jag har tänkt med alltihop. Jag brukar istället bara vilja ge betrakatren en liten morot på vägen mot att sätta sin egen förståelse. Om man börjar föröska förklara något blir det sällan bra. Jag minns ju själv hur det var när jag satt med mina matteuppgifter och inte förstod någonting samtidigt som jag visste att min pappa kunde allt i det ämnet. Det kändes tråkigt att välja precis samma väg som någon annan för att förstå saker och sätta det i ett förståeligt sammanhang. Min pappa är ärigt talat ganska så opedagogisk, och han har gett mig en massa överkurser i matematik för skojs skull, men då gillar jag att istället föra mina egna graffiti-illustrationer i ämnet och för mig är det lika mycket matematik som att sitta och räkna ut tal med siffror. Den stora insikten jag kommit till är att matematik är konst. 

Karolina Wojcik har under sin tid som verksam konstnär tittat mycket på popkonst. Bland annat den tjeckiska jugendprofeten Alfons Mucha. En tjeckisk konstnär som genom sina affischer blev en internationell stjärna i början av 1900-talet.  Som karakteristiskt för jugendstilen genomströmmas hans bildspråk av blommönster och organiska böljande linjer. Många av Muchas symboliska bilder var av kvinnor och särskilt populära är hans reklam- och teaterplakat. 

– Han var inget annat än sjukt före sin tid i allt han gjorde. Inom graffitivärlden så har jag en favorit som heter Rime. Men om det är något som verkligen inspirerar mig så är det nog det barn och arbetat med pedagogik. Jag har gjort rätt mycket konstpedagogiska jobb och kan inget annat säga att de verkligen lyckas sporra mig i min egen kreativitet. Det mest fantastiska med barn är förstås att de inte är besudlade av vuxenvärlden. Det blir nåt väldigt rent och oskyldigt  att jobba med graffiti och barn. I ett av mina konstpedagogiska jobb jag tidigare hade på en skola så var det en kille som bara satt utanför klassrummet och deppade utan att göra något. Klassen hade fått en uppguft att måla ett visst motiv men jag såg hur han bara satt med huvudet i händerna och tittade på sitt tomma papper. Jag kom fram till honom och visade bilder på geometrisk enkelhet och stilren minimalism. Det var så ologiskt. Han tände till lite. Jag fick med honom ut, och så slutar det med att han står och spraymålar binära tal. Bildläraren berättade sedan för mig att han hade suttit i resten av högstadietiden och gjort geometriska linjära grejer. Han gillade helt enkelt inte den konventionella typen av en bildlektion. Det finns inga riktiga rätt eller fel. Det finns tekniker som underlättar vissa saker. 

Vad vill du uppnå/förmedla med din konst?
– Får jag en människa att bara stanna upp och tänka till lite har jag kommit hela vägen. Det spelar faktiskt ingen roll om betraktaren tänket negativt eller positivt. Det viktiga är att jag i slutändan har gjort något slags intryck hos den personen och det är det enda viktiga att uppnå. 

Se fler av Karolina Wojciks verk här!

Marlon Appelgren

Hitta din originalkonst på