2022-11-18
Andreas Johansson föddes 1968 i Luleå. Idag bor och verkar Andreas på Österlen och Västerbotten. För honom kommer skapandet inifrån. Med en bakgrund som frilansfotograf har det alltid funnits ett intresse för skapandet och det var på senare år som han lät målandet ta mer och mer plats i hans liv.
Till en början arbetade Andreas Johansson som frilansfotograf på en mäklarfirma. Intresset för foto och för att skapa har alltid funnits där. Som fotograf älskade han att analogt framkalla bilder och skapa med hjälp av sina händer. Och att bli styrd i sitt skapande var något som hämmade hans kreativa anda och det var där måleriet kom in som ett komplement. För tre år sedan sade han upp sig från rollen på mäklarfirman och satsade helt på måleriet.
– Fotandet var mer bundet och måleriet var mer fritt. Som fri konstnär hamnar man ju också mer i händerna på sig själv och sina egna processer. Man är ju sin egen uppdragsgivare, en helt annan typ av frihet och har det totala ansvaret för det jag gör. Det hänger ju på mig - allt, säger Andreas Johansson.
Andreas har fått ett förskottsarv som innefattar en lada, två bostäder och skog. Vilket gör att han haft möjlighet att göra en stor ateljé där han kan vara fri och skapa. Fascinationen för konsten har alltid funnits hos honom och skpanadeprocessen är något som Andreas brunnit för sedan ung ålder. Han beskriver det som att skapandet vid något tillfälle fick en början och att det aldrig tagit slut, det byter bara form. Konsten och måleriet har gjort att alla hans existentiella frågor som han under många år grubblat över har släppt. Han kastas inte längre mellan hopp och förtvivlan på samma sätt som tidigare. Och värnar om sin nyfinkehet, för att hålla kvar sin öppenhet och ärlighet. Därför namnger han inte heller sina verk.
– Jag vill inte bli placerad i ett fack. Jag namnger inte målningarna alls, de ska vara fria från ordens makt. När man sätter ett namn på något så är det ju ganska styrande och bestämt vad det ska vara, säger Andreas Johansson.
Under sin skapandeprocess har Andreas 3-4 målningar igång samtidigt. Och vill ha målningarna stående framme så att han kan avgöra om de är fullständiga eller inte. Han går helt enkelt på sin känsla för vad som är färdigt och vad som behöver lite till. Många gånger målar han om tavlorna helt och hållet, och det är det som skapar djupen i hans verk. Att blanda nya nyanser och skuggor som kommer fram bakom de nya lagren som tillkommer. Han vill ha respekt för tiden och vill ha tålamod med att låta målningarna mogna, det tror han är det som för honom funkar bäst.
– Det här skapandet har varit en del av mig sedan jag var i puberteten och det är för mig en nödvändighet att få hålla på med någon form av skapande. Målningarna är också ett hantverk och där man använder sina händer. Jag tycker om att skapa något konkret med händerna, säger Andreas Johansson.
Han känner att konsten är tidlös, och ännu i sitt liv har han inte känt att kreativiteten någon gång minskat under en längre period. För honom är det en del av en upptäckarvärld där man, om man bara är tillräckligt öppen och ärlig - kan utforska nya vägar.
– Datorer kan hänga sig, men penslarna laggar aldrig, jag kan ju måla fastän strömmen går. Det här är någonting tidlöst och jag kan hålla på med detta för resten av mitt liv. Det är något väldigt mäktigt och fascinerande med måleri. Man blir aldrig färdig, det är en evighetslång upptäcksfärd. Man kan skapa och blanda färger i all oändlighet. Samt alltid få fram nya nyanser och kombinationer, säger Andreas Johansson.
Många säger sig se olika saker som landskap, djur, människor och gestalter. Andreas tror att mycket handlar om vad åskådaren befinner sig i för sitation, känslor eller sammanhang när de ser konsten. En del kan bli glada och en del kan bli sorgsna. Oavsett så gör det Andreas glad att andra uppskattar konsten. Han tar det inte för givet att det kommer en dag imorgon, han tror att det fyller en stor del av hans nyfikenhet. Och det gör att han känner sig tacksam. Tacksam över att få hålla på med det han älskar och att leva ett öppet och ärligt liv.
– Vi måste tänka på att vara mer omtänksamma och omsorgsfulla mot varandra. Jag försöker vara det mot min konst också. Hur ska den säljas och vem ska jag samarbeta med. Jag tycker att det finns en vårdslöshet i samhället och den vill jag sätta mig emot. Långsamhetens lov istället för snabba cash. Jag vill skapa målningar som mognar fram, säger Andreas Johansson.
Klicka här för att se mer av Andreas konst.
Filippa Flood
Skribent