Vi ingår alla i ett evigt kretslopp – vi föds, lever och dör för att bli något annat, en ny kropp. Livet tar aldrig slut. Den här tanken har följt fotografen Lisbet Skärstam genom livet och format hur hon har sett på världen genom kameralinsen. Hon har sett liv och skönhet i döende tulpaner och sönderrostade plåtskivor och tack vare kameran har hon lyckats ge kropparna nytt liv som konstverk.

Återvinning är ordet som Lisbet Skärstam använder för att beskriva sina motiv och hur hennes fantasi sätter fart. Att ge nytt liv åt det som vid en första anblick kan verka förfallet är hennes absoluta specialitet. Hon brukar få höra hur hon ser detaljer och motiv som går andra förbi, att hon kan finna det ljuvliga i något oväntat. Hennes fotografier av rostmönster är ett vackert exempel på det, där får naturens egna detaljrikedom stå i fokus genom rostens resa över de olika ytorna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Intresset för fotografi föddes i en gammal läkarbok fylld med foton som Lisbet bläddrade i som barn. Läkarboken och föräldrarnas fotoalbum motiverade henne till att köpa en Afga-kamera för 25 kronor när hon fyllde tio år. Sedan dess har hon arbetat i takt med teknikens utveckling, från svartvitt analogfoto och diafilm till digitala systemkameror. Lisbets Afga är med andra ord utbytt mot en långt mer avancerad Nikon vid det här laget. En filosofi som har präglat Lisbets fotokonst är dock att skapandet sker i avtryckningsögonblicket. Alla moderna lösningar för fotoredigering undviker därför Lisbet för det mesta.

– Att skapa i avtryckningsögonblicket var fotografen Tuija Lindströms filosofi. Jag var på en fotokurs ledd av henne i Köpenhamn under slutet av 80-talet och den påverkade mig väldigt mycket. Det var en omvälvande och spännande vecka där vi fokuserade på självporträtt. Lindström menade även att alla konstverk är just självporträtt, vilket jag också har tagit med mig genom åren.

I sina egna fotografier fokuserar Lisbet mer på världen runt om henne än på sig själv, och hennes egen personlighet syns främst i de färgstarka motiven. Mönster och former är det som Lisbet främst väljer att rikta sin kamera mot. När hon finner inspiration hos andra konstnärer är det lika dant, oavsett om det är målningar, keramik eller textila arbeten – formen inspirerar Lisbet mest.

 

Den form som får ta mest plats i Lisbets fotografier är tulpanen. En mångfacetterad blomma, som kommer i flera olika gestalter och färger. Dessutom skapas än fler former och möjligheter när tulpanen börjar vissna och torka ihop. Lisbet fångar skickligt de olika livsskeendena genom att ta sig riktigt nära växten och dess detaljer. Tulpanernas former kan berätta om något högst mänskligt, som att några blad kan längta efter en stjälk eller ett annat blad. Lisbet menar att tulpanbladen kan visa att de saknar varandra, sträcker sig för att komma närmre, och att de till slut når fram.

– Tulpanen fascinerar mig verkligen och jag tycker att jag har fastnat i den formen. Kanske vill man komma vidare men det går ju inte att komma ur sin egen kropp. Det är väl på tiden att jag åker och tittar på tulpanerna i Nederländerna snart.