Tone Knibestöl viger grafisk design med konkretistisk konst för en modern publik. För henne är konsten en förlängning av jaget, något som hjälper henne att uttrycka sina idéer bättre när det inte räcker med att endast prata om det.

Att iaktta ett konstverk är aldrig en passiv gärning eftersom att åskådaren per automatik deltar i en interaktiv bearbetning av konsten, konstnären och alla individuella konnotationer som åskådaren själv har. Den konkretistiska konstnären Theo Van Doesberg talade om att man, genom att bearbeta ett konstverk, betraktar ett spel av repetitiva eller icke-repetitiva förändringar och att detta uttrycker en harmoni av relationer som utgör helheten av ett verk. Tone Knibestöls verk kan te sig intermedialt i och med kombinationen av text, geometriska figurer, och abstrakt konst. Det finns ett tydligt exempel i konstverket Bear You där bokstäver och punktuationer utgör ett konstnärligt sätt att skildra ögon och en mun. Hennes konst har återkommande och repetitiva motiv såsom bokstäver, läppar och moln. 

– Jag ser ofta en bild i mitt huvud och sen kanske det inte alltid blir jättetydligt eftersom det estetiska betyder mer än känslan. Jag är väldigt intresserad av att få fram ett budskap också men jag känner att jag inte hittat dit ännu.

Bear You

Som ung sökte hon till Berghs, Konstfack och Beckmans. Till slut valde hon Berghs utbildning inom grafisk design där hon upptäckte ett intresse för typografi och formgivning. Tone har länge jobbat som grafisk formgivare men det var inte förrän ungefär tre år sen som hon faktiskt gjorde beslutet att satsa på konsten. 

– Jag har alltid varit ganska driven med konsten och jag sökte mig till design, färg och form därför att det är det jag ville göra. När man jobbat tillräckligt länge i en bransch så kanske utmaningarna inte är lika starka så tänker man om man kanske skulle prova på det här med att måla. Det har alltid varit en dröm i bakhuvudet. 

– Men framförallt så är det ju lusten. Jag tycker att det är otroligt lustfyllt. Jag har otroligt mycket att lära och det blir en mycket brantare utveckling.

Grace

Hur gjorde du valet att börja på en ny karriärbana? 

– Jag jobbar bäst med en pistol mot tinningen. Jag bokade ett litet galleri och sen gick jag och köpte färg och penslar. Jag tänkte att nu ska jag ge mig in på den här banan. Satte upp ett mål: på fem år ska jag vara där jag vill vara. När man springer så ska man använda fötterna och aldrig huvudet, lite så känner jag inför jobbet också. Det är bara att sätta igång och om man inte gör det så händer det ju ingenting. 

Vi talar om vikten av disciplin kontra motivation och hur det finns en illusion av att konstutövare och författare väntar på motivationen innan man sätter igång. 

– Jag är nog i grunden lat. Den där första utställningen var för lite mer än 3 år sen och då var det mest vänner och bekanta som tvingades köpa all konst. Jag kan tänka att jag är inte där jag vill att ni ska se mig ännu, det kommer kanske hända om fem år men jag tänker att jag kör på.

När känner du att du måste överge ett verk?

Att sluta i rätt tid är en konst i sig – att veta när man är klar. Jag har en nytta av att jobbat med form och design att man också måste avsluta projekten inte bara påbörja. När man väl ändå bestämt sig att man är nöjd med ett verk då är det något som har försvunnit ur min sinnevärld, det ända jag tänker på är nästa grej. Man har inte tid att uppehålla sig med saker som redan är skapade. 

Tone känner starkt för sociala orättvisor och vill i framtiden kunna kombinera några utav dessa idéer med konstnärskapet. Hon nämner att i mediavärlden har allt att göra med idéer och koncept “Det börjar med en idé om hur jag ska kommunicera det så att det verkligen väcker intresse och nyfikenhet”.

The Mask

– Jag är kanske inte riktigt där ännu men mina tankar kretsar kring hur jag kan få fram det budskapet jag vill förmedla genom min konst utan att skriva någon på näsan eller vara påträngande, övertydlig eller enkelspårig. Jag funderar väldigt mycket på klimathotet, det som händer i världen, polariseringen och högerextremismen. Det kan bli övertydligt när mystiken ibland försvinner. 

Vi kommer överens om att det är en knivig uppgift att ta sig an men otroligt viktigt. Det är enkelt att känna sig desillusionerad när man upplever ett samhälle där människor fortfarande utesluts beroende på ens etniska bakgrund, samt det allestädes närvarande klimathotet.  

– Jag kan känna enorm sorg över artdöden. Det sorgligaste är att människan inte förstår att när djuren försvinner så försvinner vi för det är inte så att vi existerar i något vakuum. Jag tänker ofta på hur jag skulle kunna gestalta det i bilder.

– Den här samtiden vi lever i…  jag har aldrig levt i en värre tid tror jag. Det har aldrig varit värre under hela mitt liv. Nothing compares. Jag växte upp i 70-tals utopiat. Det är så mycket som kommer till ytan nu med Black Lives Matter och klimatet. 

 

Se mer av Tone Knibestöls konst här.