Gränsöverskridande samarbeten och reflekterande böcker skapar viktiga ingångar till Raimo Mattssons konstnärskap. Raimos kommande bok med Längtan utan saknad ger publiken ytterligare nycklar för att nå den bildvärld som konstnären rör sig i.

Det gångna året har, som för de flesta andra, varit speciellt för Ålandsfödde konstnären, musikern och författaren Raimo Mattsson. Ändå har publiken haft flera tillfällen att se hans konst både i Finland, där han är bosatt, och i Sverige. Under ett endagsprojekt på Stadsbiblioteket i Helsingfors i januari 2020 framfördes tonsättningar som skapats till hans texter och hans konst diskuterades. Under sommaren ställde han ut på Skeppsholmen i Stockholm vilket följdes av några mindre utställningar med höjdpunkten i Nystad i september där så gott som samtliga målningar såldes. Nu blickar Raimo försiktigt fram emot att kunna visa sin konst igen samt boksläpp till våren.

Raimo Mattsson under utställningen på Skeppsholmen, Stockholm. 2020.

Vad har dina texter för släktskap till din konst?

– Böckerna har jag upplevt vara ett bra komplement för att hitta fram till mitt konstnärliga uttryck. Det har också bidragit till spridningen av mitt konstnärskap. Jag strävar till att skriva som jag målar, utan bindningar till några uttalade ismer.

– Jag kallar mina texter för vardagsfilosofiska reflektioner. Det är som när jag målar; jag arbetar snabbt, men det tar ändå tid att forma det slutliga resultatet.

Hur menar du?

– Det är sällan det genast blir bra. Det är en process och jag får ofta börja om från början. Jag arbetar vanligtvis med flera verk samtidigt för att hålla rytmen, för att det inte ska stanna upp. Under arbetet kan det till exempel dyka upp effekter och teman som jag för över från en målning till en annan.

Vad är det som gör att du känner dig färdig med ett verk?

– Man lurar ingen genom att släppa ifrån sig något som inte är bra. Man kan inte bara göra halva resan, man måste nå ända fram. Det gäller egentligen allt man gör men det blir känsligare när det gäller konst och texter eftersom annars finns risken att konsten bara blir en bild och texten bara ord –  det blir bara yta, inget djup, inget mysterium att gå in i.

– Jag vill att mina målningar speglar ett slags lugn, harmoni, och det gäller även mina texter. Det har i mitt konstnärskap alltid funnits en slags längtan utan saknad – en slags hunger efter ett mer poetiskt uttryck, en strävan till något outtalat.

– När det gäller att bedöma sin egen konst så är förstås det egna omdömet och ärlighet av största vikt men det är även viktigt att omge sig med ärliga kritiker. I mitt fall är det min livspartner och hustru sedan 33 år. Hon möter ofta min konst med ett lutat huvud och handen förd till hakan, några välvalda och konstruktiva omdömen som kan vara nog så smärtsamma när man lagt ner tid och möda på en målning. Ärlig kritik kan vara jobbigt att ta till sig men samtidigt är det en förutsättning för att komma vidare och att nå fram. Konst får aldrig bli tillräckligt bra, eller som dansken säger ”gott nog”! För mig ska en målning förmedla en känsla av självklarhet för att vara färdig.

– Nuförtiden är vi allmänt ganska känsliga för kritik och vi blir lätt kränkta. Vi är ganska up-tight. Det är viktigt att komma förbi detta och spräcka denna svart-vita-åsikts-ytan för att se den gåtfulla vardagens alla kulörer, att inse att livet inte bara drabbar oss utan att vi alltid har en existentiell möjlighet att förhålla oss till saker och ting.

Ser du det som en bekräftelse på att du gjort det tillräckligt bra när du säljer din konst?

– Ja, jag vill ju tro att de köper målningen för att de gillar den, inte för mitt namn. Det är även många som återkommer och vill prata om vad de upplever i målningarna. Det kan vara en känsla av att ingenting saknas eller att det finns en hunger, rofylldhet eller andlighet i tavlan.

Och att skiljas från ett verk?

– Jag har aldrig under dessa år haft svårt att skiljas från en mening eller ett verk. Som den store tänkaren Konfucius sa: ”Det finns ingenting viktigare i livet än trädgårdsskötsel och inte ens det är särskilt viktigt.” När du gör något så ska du göra det helhjärtat, men när du går därifrån ska du inte längre tänka på det du gjort. Det här upplever jag ofta som ett naturligt förhållningssätt. Målningen är i focus, det är det mest intima jag håller på med när processen är igång, men när målningen är klar ändras betydelsen, den blir på sätt och vis allmän egendom.

Du har sagt att dina målningar är en meditation över det absoluta.

– Ja, som sagt så upplever jag verkligheten som väldigt gåtfull och jag vill lyfta fram den gåtfullheten. Vi är i regel ganska krassa i våra uppfattningar och snabba i våra bedömningar. Jag tror inte vi alltid är så öppna för den gåtfullhet och mystik som skulle kräva lite distans till oss själva. Att uppleva och ta in erfarenheter via konst måste få ta tid.

Vad tänker du om konst du ser idag?

– Jag började med musik i slutet av 70-talet och jag upplevde redan då att det ofta var viktigare att överskrida gränser än att skapa bra konst. Själv har jag inte haft behov av att chockera genom min konst. Jag vill att man ska kunna äta sin middag framför min målning och man ska kunna leva sin vardag tillsammans med den. Jag vet inte ifall det kan upplevas som konservativt eller banalt, men för mig är utgångsläget för mitt konstnärskap väldigt enkelt – What you see is what you get! Jag vill tro att hemligheterna i min målning är fullt nåbara just tack vare ett rent, stiliserat och tydligt uttryck.

Hur ser du på själva arbetet som konstnär?

– Någonstans ska man vara och något ska man göra. Det spelar ingen större roll om jag lägger nät, hugger ved eller målar en tavla. Att jag råkar uttrycka mig genom konst är inget märkligt i sig – inte konstigare än jobbet är för en passionerad elektriker eller en rörmokare. Jag anser att allt arbete man utför borde vara en väg in i ett flow, ett förverkligande av sig själv, ett växande till den man är. Det är arbetet som håller blodet pulserande, sinnena skärpta. För mig är konsten ett sätt att andas. Man andas in och man andas ut – för att ha framgång i det man gör måste man även kunna handskas med misslyckanden, man måste lära sig att alltid hitta vägar vidare.

Vad har varit viktigt för att ta dig dit där du är?

– Det mest avgörande i livet är ofta de där små sakerna, de små besluten, så är det även inom konst. Man kanske tvingas in i något som känns jobbigt men efteråt förstår man att det var där och då det hände. Livet ska inte vara något vi bara råkar ut för när vi är upptagna med annat. För mig började allt med rockmusik, att skriva texter och musik. Det höll jag på med i många år. Att jag i mitt konstnärskap idag målar tavlor är samtidigt en tillfällighet och en självklarhet. Jag kunde lika gärna ha varit arkeolog eller möbelsnickare och använt samma förmågor där. Ändå finns det en skillnad mellan att utföra ett hantverk och ett konstnärskap: ett hantverk blir bättre ju mer kunskap och erfarenhet du skaffar dig, men det är inte på samma sätt en målsättning vid skapandet av konst. Där får man nämligen inte stanna upp eller luta sig tillbaka. Det handlar inte om tekniken eller lärorna utan det handlar alltid om att gå vidare och huvudsaken ska vara att leva fullt ut, att glädjas och gråta att bibehålla känsligheten för både välbehag och smärta.

I maj 2021 ställer Raimo Mattsson ut sin konst i Sastamala och släpper sin kommande bok.

Läs mer om Raimo Mattsson på Artportable.

 

Fakta:

Raimo Mattsson (1965-) är hemma från Eckerö på Åland. Han bor i Åbo (Finland) där han verkar som bildkonstnär och lärare. Hans konst är påverkad av hans bakgrund som fiskarson på Åland. Sjöbodarna, träden, människofigurerna och de avskalade strandlinjerna är återkommande teman i hans konst.

Mattssons konst har ofta beskrivits med termer som ”mystik” och jämförts med ”diktens stillsamma tilltal”. Ur målningarna stiger ofta ett lugnande, inre ljus. Det har även uttalats om konsten att ”några minuter framför målningen är som en ordlös bön för oss, som inte annars har förmågan att be”.

Konstnären säger själv: ”Att leva är att våga ta steget ut, att stiga ur båten och tro på att vattnet bär. Det är ögonblick av beslut och mod. Det är ögonblick som gör det obekanta bekant, gör en främling till vän och som gör en fånge fri. I min konst vill jag fånga dessa ögonblick. Jag skalar bort förklaringar och bortförklaringar. Jag samlar på tystnader, tysta ögonblick, för att skapa världar av dem. Konst är för mig en övertygelse om att allt går, allt finns! Konst består av ögonblick, avgörande halvnoter eller knappt hörbara fraseringar. Konst är det tysta, korta, obetydliga penseldraget och nyansvalet. Det är en kommatering och en paus mellan orden som ingen lägger märke till, men som på ett avgörande sätt håller ihop alltsammans. Det är i tystnaderna man finner de långsamma ögonblicken som gör den stora skillnaden.”