Konstnär
Tobbe Malm växte upp i bruksorten Norberg. Samhället och dess strukturer formades av den tunga järn och gruvindustrin. Sprängningar under jord flera hundra meter ned dygnet runt skakade marken och byggde ett myller av tunnlar. Järnmalmen fraktades till masugnen och specialtåg transporterade sen det flytande stålet vidare till förädling. Masugnen släktes 1981 och den sista gruvan stängdes samma år. Överallt i Malms hemby finns spår av gruvdriftens brutala ingrepp i naturen. Gigantiska hål i marken, betongbyggnader som krakelerar, rostigt järn som spretar upp ur marken, spår av transportvägar och konstruktioner som sakta bryts ned. Resterna vittnar om en brutalitet som blir otroligt vacker nu när naturen tar tillbaka och bäddar in ”såren” i mjuk grönska.
Det senaste åren har Malms historia varit en stor källa till inspiration och föremål för utforskning vilket numera starkt präglar hans arbeten.
Tobbe jobbar ofta figurativt med material vi känner igen från industrin som tex armeringsjärn och i hans skulpturer finner vi ofta återbrukat material han plockar från skrothögar eller på loppis, ting som ger kontrast i färg och form och som är med på att berätta en historia.
Bærums Verk, Norge
Verksgata 6a Bærums Verk
Autodidakt.
Svets, smide. Metall och återbruk av material
Industri, politik, möten med människor och situationer
Under vintern och våren har jag jobbat med serien Jougdabergfolket som hämtar inspiration från anteckningar om mitt släktskap från slutet av 1700-talet. Det är en fantastisk historia om pigan och drängen och tillika äkta paret Kerstin och Hans Bengtsson som gav sej ut på vandring långt ut i den svenska fjällvärldens ödemark för att slå ner sina bopålar.
Allt de ägde var ett par kor och lite kläder. Korna var inte van vid att gå i fjällen så vandringen till Jougdaberget tog lång tid. Själva resan gestaltas i form av en ko som paret själva bygger och reser med. Genom skulpturernas position, rörelse och riktning vill jag gestalta en känsla av mod, styrka, utmaning och nyfikenhet.