Logo Artportable

Konstnären Ulrika Hegårdh: ”Konsten kommer ur min kärna”

2022-03-07

Det fanns inte någon bestämd tidpunkt då Ulrika Hegårdh började skapa. Redan som liten kände hon att orden inte räckte till och började då uttrycka sig genom bilder. Enligt henne är det ett sätt att vara på, en frizon där hon har möjlighet att utforska och äga sina känslor och upplevelser. 

För Ulrika Hegårdh är konsten ett sätt att filtrera sin omgivning. Någons kroppshållning på en busshållplats, energin mellan två människor eller känslan i en vardagssituation kan bli inspiration till hennes nästa målning. 

– Att skapa är ett av mina grundämnen. Jag tar in mycket intryck från min omgivning som jag sedan behöver filtrera på något vis. Redan som sexåring upplevde jag en obehaglig operation och efter det gjorde jag små teckningar på revor av papper som än idag säger mer än jag någonsin skulle kunna uttrycka i känsloord. Kanske är det just det som är det magiska med bild.  Ett uttryck som når bortom orden. Då jag ofta upplever att världen inte är redo för mina ord och tankar, blir det mildare med bild. En frizon att dissekera, exploatera och utforska en känsla eller upplevelse och fullständigt äga den, för i konsten är allting tillåtet.

 

 

Två år på konstskola blev startskottet för att ta bildskapandet på allvar. Med konsten som vardag utvecklades Ulrika både i skapandet och i livet. 

– Konsten blev som ett reningsverk där duken är mitt filer, och efteråt står jag renad och lättad.  

Mänskliga kroppar eller varelser figurerar ofta i verken som går i samstämda toner. Reaktionerna är övervägande positiva trots att vissa kan uppleva motiven som starka.

– Jag tycker det är kul när det finns något dubbelt i motivet som inte är helt självklart, genom en tvetydighet i ett ansiktsuttryck, kroppshållning eller färgval. Det ger utrymme för egen tolkning och betraktarna får tillfälle att reflektera eller anknyta till sig själva och fånga upp något som de inte kunnat sätta i ord eller bild. Min önskan är att min bild kan vara en tröst, tillhörighet, anknytning eller helt enkelt något ”göttigt”.

 

 

Ulrika själv bor i Mölndal men på frågan var hon kommer ifrån har hon svårt att svara.

– Jag har flyttat runt mycket i livet och kanske är det så att det rotlösa syns i min konst. Det finns en längtan efter trygghet och en längtan efter att knyta band. Jag har jobbat på att hitta ett hem i mig själv i stället för på en viss plats. 

För Ulrika är det framför staffliet hon upplever att hon är som mest sig själv. Där behöver hon inte formas efter samhällets normer eller bära sociala masker. Hon kan vara människa, precis så som hennes erfarenheter modulerat henne. 

– Ibland skapar jag rakt av utifrån var jag befinner mig i livet. Kanske är det en känsla som ligger och skaver eller så har det kommit upp ett minne. Ibland hinner jag fram till staffliet innan bilden formats och jag kan leta och känna mig fram i att bara börja. Jag betraktar känslan och översätter den i bilder för att få reda på mer. Andra gånger är bilden klar och tydlig redan innan första penseldraget. Det är nästan de svåraste och mest frustrerande stunderna. 

 

 

Vilka känslor och stämningar tycker du är viktiga att få fram i dina verk?

– Kanske det som man inte vågar prata om. Det konstiga, det smärtsamma, det lustfyllda. Ibland kan jag tänka att konsten är provocerande för vissa men jag hoppas att den är det på ett lekfullt vis. Jag har ingen avsikt att vara burlesk eller osmaklig men min konst är ofta naken och ärlig. Konsten är som en del av mig, som en kroppsdel eller som luften i lungorna. Den kommer helt enkelt ur min kärna. 

Vilka tekniker använder du dig av? 

–För mig är det en utforskande resa att använda olika tekniker. Jag kan hantera akryl på samma sätt som olja, men resultatet blir annorlunda på grund av känslan i hur jag använder verktyget. En skör akvarell stödjer en viss typ av sinnesstämning och motiv, medan en kraftig akryl ger utlopp för ett helt annat uttryck. Det som har styrt teknikvalet är var jag befunnit mig i livet. Oljemålningen är min ursprungsform och jag kommer att återkomma till det ju mer egen tid och bostadsyta jag får. Under småbarnsåren tillkom akvarellen och akrylen. Den resan har varit både utmanande och utvecklande. 

 

 

Konsten har följt med Ulrika genom livet och kommer att fortsätta göra det framöver.

– Utan konsten är jag inte hel. Jag kan identifiera stunderna av själslig vila och närvaro. Det är alltid med en pensel/penna i handen. Efter en tuff livsresa har jag på senare tid på allvar tagit reda på vilka tårtbitar jag vill göra större och vad som måste rensas bort för att bli den människa jag vill leva med. Sagt ja till mig själv och öppnat dörren, visat mig naken och ärlig. Här får du mina tankar, reflektioner och känslor på duk och papper. 

 

                                          Konstnären Ulrika Hegårdh - Fotograf J Karlsson (hagler.se) 

 

Matilda Wirström

Skribent

Hitta din originalkonst på

link to artportable