Logo Artportable

Fotografen Tommie Lindström om skaparglädjen: ”Halva grejen är att få kontakt med människor”

2022-02-22

Som trettonåring fick Tommie Lindström sin första kamera, en Agfa klick 1. Han gick ut och fotade flera rullar film. Sedan dess har han fotat allt från bröllopsfoton till gatufotografier. 

 

Glädjen över att fota och få dela med sig av sina bilder är viktig för Tommie Lindström. Genom sin kamera fångar han stort som smått, gärna detaljer och människor. 

– Jag gillar detaljer väldigt mycket. Det är kul att hitta det lilla i världen, det man inte ser direkt; något som folk känner igen men inte på en gång. Fotar jag en dörr kan jag till exempel plåta nyckelhålet och är det bilar blir det kanske registreringsskylten eller ett handtag. 

 

   Tommie Lindström Portfolio

 

Efter att som ung ha visat sina bilder för en bekant fick han höra att han hade talang. När han senare skulle välja praktik blev valet enkelt och han gjorde sin praktik på en fotoateljé. Han trivdes bra med fotoyrket och började jobba på en reklamfirma i Stockholm, gick på fotoskola och jobbade för flera olika tidningar och magasin. 

Under sina år hos Götlins Fotografiska, där han jobbade med Kungliga Hovfotografen Curt Götlin, fick han med sig mycket kunskap om ljussättning och det gamla hantverket som han tog med sig in i sitt eget fotografi.  

– Foto handlar om att läsa ljuset, hur det faller och kommer in i bilden. Saknar bilden ljus blir den platt och utan karaktär. När man jobbar mycket med blixt är det lätt att man dödar ljuset. Jag jobbar hellre med stativ och lång tid för att fram ljuset jag vill ha. Det bästa ljuset är det naturliga ljus som faller in genom ett fönster. 

Efter att ha jobbat ett år på Stil ateljé som fotograf och fotat minst 50 brudpar, 200 konfirmander och 300 barnporträtt följde tre år på Kursverksamhetens fotoskola. Där var Christer Strömholm lärare och rektor och de ägnade sig mycket åt att fota reportage och leta motiv.

 

 Piren i Sopot - Tommie Lindström

 

Tommie Lindström har svårt att definiera exakt varför han fotar men att han har ett öga för människor är tydligt. 

– Jag älskar gatufotografering och människor i olika miljöer, det är väldigt roligt. Fotografering är att leta sig in och få okej på att fota människor, det är halva jobbet. Man måste få kontakt med de man ska fota. Ibland går jag i gång på saker jag ser och ibland kommer bilden från en idé jag har haft från början. En gång hade jag en tanke om att fota en handske med en äggula i. Efter att ha letat länge hittade jag den perfekta handsken slängd utomhus. Jag tog hem och fixade till den. Sedan vet jag inte hur många ägg jag knäckte för att hitta den rätta gulan men till slut så fick jag till det. 

Efter att Tommie har tagit en bild låter han den alltid mogna innan han gör någonting med den. 

– Det är sällan jag gör en bild av ett foto direkt. När jag verkligen ser det och ser att det fungerar, då kan jag göra en förstoring. Så ställer jag den hemma och ser om den håller hela vägen eller om jag tröttnar på den. Ibland kan det vara så att man tycker att det är bra bara för att upplevelsen när man tog det var speciell, att det fanns en särskild känsla knuten till det. Tar man till exempel ett foto på den man är förälskad i kanske bilden är det vackraste du sett. Men när förälskelsen tar slut så har den tappat intensiteten och glöden. 

 

   Sand Diago - Tommie Lindström

 

– När jag började fota fanns knappt bildkonst, man kunde sätta upp en poster med häftpistol på väggen men man hade inte inramade foton på samma sätt som idag. Ingen betalade så mycket pengar för ett foto. Idag kan jag väcka glädje hos folk genom mina foton och det är roligt när de vill ha mina bilder uppe. Det var inget jag kunde se framför mig när jag började.

När Tommie bodde i Gamla Enskede anordnade han en egen liten fotoutställning.

– Jag bodde i ett hörn så ute på vägen fanns två elskåp, ett på varje gata. Till slut blev jag så trött på dem så jag tänkte att jag sätter upp lite bilder där i stället. Jag höll på under fyra års tid att sätta upp och byta bilder då och då. Vi hade en uteplats precis innanför häcken så där stannade folk ofta och bedömde bilderna och där satt jag som en fluga på väggen och lyssnade. Det var roligt och väldigt uppskattat.

Några av hans förebilder är Henri Cartier Bresson och hans foton av människor i olika miljöer. Även Lennart Nilssons reportagebilder på 50-talet är en inspirationskälla. 

– Det finns framför allt en underbar serie med en barnmorska i fjällen och ett härligt reportage om Frälsningsarmén i Stockholm under raggartiden på 50-talet. Med en så mycket sämre kamera som de hade på den tiden är det otroligt imponerande. 

 

 Tommie Lindström Portfolio

 

Nu för tiden fotar Tommie digitalt och är något av en Nikonfantast.

– När jag var ung och reste runt och tog bilder behövde man en kamera för svartvitt och en för färg och för att byta film fick man ha med sig en mörkrumspåse. Nu är det så otroligt smidigt. Idag finns en automatik som många gånger är bättre än fotografen. Det är lätt att hamna i teknikträsket. Att tro att tekniken får dig att ta bra bilder är som att tro att du kommer kunna åka skidor bara för att du köper den bästa utrustningen. Det är viktigt att komma ihåg att det är du själv som gör jobbet.

Utöver bilderna han hängde på elskåpen har han ställt ut på flera olika ställen. Första gången i Enskede år 2005 och flertalet gånger i Stockholm. 

– Om man inte tjänar pengar på sin utställning så stärker man i alla fall sitt ego. Det är härligt när någon tittar på bilderna. Jag har haft ett brokigt liv och ofta suttit på bilderna. Hemma har jag hur mycket som helst men man måste göra ett urval. 

Allt går dock inte att fånga på bild. 

 – Ibland är verkligheten så fin att känslan inte går att fånga på bild. Känslan man får i en skidbacke till exempel – den går inte att fånga. Vissa bilder vill jag bevara i mitt minne i stället för att lyfta kameran.

 

Se fler av Tommie Lindströms verk här!

 

Matilda Wirström

Skribent

Hitta din originalkonst på

link to artportable