Måndagen den 15 april såg vi elden och röken spridas mellan de två klocktornen, vi höll andan när spiran föll. Men vad gav egentligen branden för konsekvenser för den medeltida katedralen Notre-Dame?

Notre-Dame formgavs av Maurice de Sully och började byggas år 1163 under kung Ludvigs VII:s regeringstid. Snickarmästare valde ut de finaste träden till bjälklaget från urskogen i Île-de-France. Träden genomgick sedan en 50 år lång process innan det gick att inleda konstruerandet av katedralen, ett arbete som tog ytterligare 200 år. Notre-Dame är klassat som ett världshistoriskt monument av FN och har omkring 12–14 miljoner besökare om året.


Foto: Michel-Euler

Trots att branden tog drygt 15 timmar att släcka, konstaterade Paris räddningstjänst tidigt att de viktigaste föremålen gick att skydda.

– Att rädda så många konstverk som möjligt prioriterades, uppgav Emmanuel Grégoire vice borgmästare.
På grund av denna taktik har reliker från Kristi törnekrona uppgetts vara intakta, klädesplagg som bars av kung Ludvig IX och de karaktäristiska rosettfönstren har även dem gått att rädda. Resterande konstverk som omhändertogs kommer att undersökas och förvaras just nu i City hall.

Foton: Getty images 


Foto: Anne Hidalgo

På grund av den pågående renoveringen har flera värdefulla föremål har klarat sig. Veckan innan branden förflyttades 16 statyer från katedralen för att rengöras och är således intakta.

Vittnen till branden återger hur klockorna plötsligt började ringa som ett tröstande rop till katedralen. Nu står det klart att även klockorna klarat olyckan. Katedralens 10 klockor har alla har blivit namngivna av olika helgon, den största klockan Emmanuel väger 23 ton. Ingen av klockorna är original, då originalklockorna smältes till kanonkulor under franska revolutionen.


Foto: Francois-Mori

Notre-Dame är skapad i gotisk stil. Katedralen pryds av hundratals mytologiska varelser som kallas gargoyler. Ännu är det inte bekräftat huruvida skulpturerna är intakta men på grund av antalet gargoyler så finns det stor chans att flera går att rädda. Enligt katedralens talesperson André Finot var de flesta av gargoylerna redan i så dåligt skick att de ansågs farliga för allmänheten och var således redan inkluderade i den pågående renoveringen.
En av anledningarna till att Gargoylerna ursprungligen placerades på katedralen för att avleda regn, men den viktigaste uppgiften skulpturerna hade var att hålla ondska borta. Figurerna som kan ha både människo- och djuransikten är konstruerade för att se skrämmande och deformerande ut. Hur den mest kända skulpturen – Stryge har klarat branden vet man ännu inte. Skulpturen som egentligen inte är en gargoyl, eftersom den inte är konstruerad för att skydda katedralen från vatten, är placerad längst upp i katedralen och vakar över staden med huvudet i sina händer.


Foto: Jawed-Karim

Den metaforiska elden och den faktiska elden
I Viktor Hugos historia om Ringaren i Notre-Dame sätter Quasimodo eld på katedralen. Sagan skrevs som en kommentar gällande att Notre-Dame hade lämnats i så dåligt skick.  På grund av sagans metaforiska eld inleddes en restaurering av katedralen på 1800-talet. Det ledde till Viollet-le-Ducs spira – den gotiska katedralen ansågs vara alldeles för lågmäld och ålderdomlig och spiran var ett sätt att modernisera byggnaden.

Idag går åsikterna isär om huruvida spiran ska återskapas eller inte eftersom den inte är i samma stil som katedralen. Kritik har även riktats till Macron eftersom han gått in med en stor summa pengar, en miljard euro, och lovat att ha återskapat katedralen inom fem år, inför OS. Kritiker menar att pengar och en snabb restaurering går emot hantverket som skapat katedralen. Arvet Notre-Dame bevarar är den långsamma process som ofta skapar symboliskt värde . Elden har ännu en gång orsakat en gemensam sorg och påminner om en tid som inte går att återskapa.