Marie Ragnhults verk fyller betraktaren med behag, lycka och glädje. Den intensiva period av koncentration som krävs för skapandet är också en källa till konstnärens egna välmående.
– När jag upptäckte akvarellen och hur färgerna bar sig åt på pappret öppnades ett enormt äventyr, säger Marie Ragnhult.

Marie Ragnhult liknar tillståndet när hon målar vid en löpare som ställer sig i startblocken inför ett lopp. Tiden står still och hon befinner sig i ett “här och nu”. När koncentrationen sviker växlar hon teknik från akvarell till blyerts för att inte tvingas pausa skapandet.

– Blyerts och akvarell blir omväxlande tekniker beroende på det tillstånd jag befinner mig i. Om känslorna tar över för mycket kan jag inte fokusera på akvareller. De stunder när jag inte har styrkan som behövs för att måla akvarell så finns tecknandet som ett lugn, en meditation.

Marie utvecklar sig ständig och det stora intresset för färg och material är en nyckel bakom framgångarna i konstnärskapet.

– När jag upptäckte akvarellen och hur färgen bar sig åt på pappret öppnades ett enormt äventyr. En del färger är tröga, en del färger springer fort i ytan när de får vatten, en del är väldigt gryniga och en del är kristallklara. Jag målar ofta lager på lager och använder tuber eftersom de släpper färgen direkt när jag rör dem i vatten. Ibland möter jag färgen med vatten som bara glider emot så att inte färgen springer så fort.

– Det är också väldigt viktigt vilket papper jag har. Under det senaste året har jag testat en rad olika papper. Men nu är jag tillbaka till mitt vanliga papper. Jag tycker bäst om om ett fabrikat som heter Arches, 300 grams vikt – känslan i det pappret känns som jag.

För att hitta inspiration till nya verk kan Marie ha flera bord framme i ateljén. Hon blöter ett antal papper, tejpar fast dem på borden och använder större penslar för att ösa på färg. Efter att ha lagt på ytterligare lager har Marie fått fram något att utgå från.

– Då slipper jag vita-pappers-skräcken. Det är samma som för de som skriver. Det kan bli lite kramp i det om jag känner att jag inte är helt i balans. Har papperet börjat användas en aning är det lättare att måla ytterligare på det. Osäkerhet och rädsla syns på papperet när man målar. Är det lite nedkladdat känns det mindre farligt och vita-pappersskräcken släpper.

Detaljrikedomen i Maries verk kommer från noggranna studier. Gör hon en insekt så vill hon att den ska vara korrekt – en kunnig person ska den kunna säga att den är helt rätt.

– Jag använder delar av bilder och vill gärna att det ska bli anatomiskt rätt i en blomma eller en människa, därför använder jag foton. Senast har jag jobbat med en teknik där jag fotograferat skuggor av växter som jag sedan omarbetar i ett program på min Ipad. Jag fotograferar väldigt mycket men i slutändan ser ingen att jag använt fotografiet som förlaga.

Resultaten visades nyligen under en utställning som anordnades av Norra Hallands konstförening på Kungsbacka Kulturhus. I bilderna finns berättelser och speglingar av yttre och inre liv.

– Det kan vara känslor av ensamhet och att försöka hitta en känsla av lugn och ro i själen. Jag försöker hitta känslor som jag mår bra av och som skapar harmoni.

Eftersom Marie är en högriskperson har hon påverkats av Covid-19. Hon har exempelvis inte kunnat hålla kurser under det senast året och den sociala och kulturella stimulansen har blivit mindre.

– Det har varit lite trögt. Jag har tecknat en del eftersom det känts lättare. I skaparprocessen är jag helt frikopplad från världen och glömmer allt om Corona. Sedan har jag inte kunnat gå på utställningar, teater eller någonting. Det har påverkat mig.

Marie Ragnhults konstnärskap sträcker sig över 40 år. Hon slutade aldrig rita som barn – som de flesta gjorde i mellanstadiet, började målarskola när hon var 19 och har varit verksam sedan dess.

Maries nästa utställning är i Artportables Showroom.