För Miro Pintaric blev upptäckten av de naivistiska målarna från hennes hemtrakter i Kroatien en upplevelse som kändes som ”att komma hem.” Uttryckssättet kom till under hennes första livskris i 30 års-åldern och denna stil använder hon på duk, glas och keramik.

Måleriet har alltid funnits i ditt liv men när du var trettio förändrades din stil drastiskt och du började måla mer naivistiskt. Kan du berätta mer om den förändringen?

Jag har målat så länge jag kan minnas och motiven har varit allt mellan himmel, hav, stilleben, naturbilder, porträtt och kroki . Jag var ett rätt så tyst barn och idag förstår jag att konsten var mitt sätt att uttrycka mig på, mitt sätt att få klarhet i det som rörde sig i mitt liv och min familjs liv, ett liv som var rätt så dramatiskt de första nio åren. Vi kom därefter till Sverige och här började ett nytt liv, ett bättre liv. 

Runt trettioårsåldern mötte jag en kris och då väcktes ett behov av att uttrycka mig på ett mer naivistiskt sätt. Det var mycket känslor som ville ut och detta blev vägen. Jag hittade vid denna tid ett kompendium med kroatiska målare som slog an hos mig. Jag är född i Slatina och den regionen är känd för sina naivistiska konstnärer, som bland andra Ivan Generalić vars verk kan ses på Metropolitan Museum of Art. För mig blev denna upptäckt ett uppvaknande. Att gå in i en kris handlar också om att titta tillbaka på sitt liv och när jag gjorde det såg jag den naivistiska stilen. Sedan dess har det fortsatt att utvecklas. Jag har ställt ut många gånger samt medverkat i två jurybedömda utställningar, ”BLEKINGAR” år 1995 samt 2002.

Hur skulle du beskriva din naivistiska stil och hur du arbetar med den?

Jag inkorporerar realistiska inlägg men håller mig mest på den naiva sidan. Lekfullt och enkelt är ledorden. Genom stilen har jag intresserat mig mycket för vem jag var och vart jag kommer från. Konsten hjälpte mig att hitta glädjen i allt detta. Jag målar inte gärna när jag är dyster för konst är för mig så starkt förknippat med glädje. 

”Alla har en inneboende längtan efter något som är stort och vackert”

Kan du berätta mer om symboliken i dina verk, var kommer motiven ifrån?

Ur det mörka man hamnar i då och då kan det komma så mycket glädje och ljus, och då vill man uttrycka det. Det blir som en slags rensning av själen, allt blommar ut. Det finns så mycket att uttrycka. De finns många symboliska element i mina motiv. Blommor och fåglar skapar alla en sammanhängande känsla för livets flöde och glädje. Jag sätter ofta titlar på mina verk eftersom det blir ett spännande sätt att förstärka det jag vill förmedla. Titlarna fångar något som är centralt för bilden jag målar. Dans, sång och glädje binder ihop mina verk. Ett verk har jag döpt till ”Sången vi minns”, och för mig betyder det att vi alla har en inneboende längtan efter något som är stort och vackert. Det kan visas i en text, ett musikstycke eller en målning. 

Vilka tekniker använder du för att skapa dina verk? 

Jag målar både på duk och glas och använder mig av akrylfärg. Jag skapar även en del keramik. Keramiken är ett helt annat uttryckssätt och ett grovt arbete, men också väldigt lekfullt. En serie med små statyer som jag gjort heter ”Hyllning till papporna” och den uppskattades enormt. När jag skapar på duk, brukar jag lägga upp flera tunna skikt där akryl blandas med vatten. Sedan lägger jag på lager på lager utan vatten. Ibland arbetar jag snabbt, ibland låter jag det ta tid. I mina glaskonstverk tycker jag personligen att det naivistiska kommer fram ännu mer. De kroatiska målarna som inspirerat mig brukade måla på just glas eftersom det var svårt att få tag i papper ute på landsbygden på den tiden. Glaset har även fördelen att det kan belysas på spännande sätt. Det är tre olika uttryckssätt som jag använder mig av och har ett behov av dessa.

Du driver galleri och är även bildlärare. Berätta mer om detta arbete! 

Ja, för cirka fem år sedan öppnade jag galleri hemma i huset. Jag kände att jag ville det och var trött på att bära runt tavlor och packa upp och packa ner hela tiden. Jag skapade istället ett eget utrymme här hemma där jag kan visa upp tavlorna. Nu fem år senare är är jag öppen för att ställa ut på andra platser men välkomnar också besökare till mitt galleri. I påsk ordnar jag utställning där och kommer även medverka på konstrunda. I sommar kommer mina tavlor att visas på Pika Pika i Båstad. Jag är även aktiv i KRO och HKG, konstgrupper som figurerar runt mitt område Ivösjön i nordöstra Skåne. 

Parallellt med det konstnärliga skapandet arbetar jag som bildlärare på en gymnasiesärskola som heter Norrängsskolan i Hässleholm. Arbetet är otroligt kreativt och spännande. Bra kollegor och elever ger så mycket. Denna balans mellan 70% bildlärartjänst och resterande tid arbeta med den egna konsten är en bra kombination som jag trivs med.