Omslagsbild: ”Inferno”.

Från väldigt detaljerat till mer fritt och abstrakt – tack vare en lärare i konst hittade hon sitt eget uttryck och beskriver det som att när hon målar, då lämnar hon sin egen kropp för en stund.

– Det är färgen och penseln som gör jobbet, hjärnan är på ett sätt inte med.

 

Kor och hölass – det var vad som omgav Kerstin Nyman under uppväxten. Något hon trivdes med men samtidigt fanns en annan värld som lockade. Kerstins farfar var en skicklig konstnär, något hon uppskattade och som hon på senare år insett värdet – i form av inspiration – av.

– Jag har alltid var intresserad av bild och form. Då tyckte jag att farfar gjorde fina grejer men förstod inte riktigt hur fina förrän jag blev vuxen.

Hon skrev och målade mycket, och det blev självklart att hon vid lärarutbildningen lade till en kurs med inriktning bild och form.

– För mig har målandet varit ett sätt att uttrycka mig på. När jag var lärare till 20 flyktingbarn använde vi mycket bilder för att kommunicera.

 

”Passing by”.

 

”Lightning”.

 

Kommer du ihåg när du tänkte ”wow, det här vill jag jobba med”?

– Det har nog alltid funnits där. Det finns egentligen inget speciellt tillfälle då jag kände så. Jag ville utbilda mig till konstnär, men när jag växte upp gjorde man inte det. Mina föräldrar tyckte att jag skulle utbilda mig till något som jag kunde leva på.

Hur skulle du beskriva din konst?

– Olja och akryl är mina uttrycksmedel. I mina bilder söker jag hitta balansen och det rätta färgspråket. Det mynnar sedan ut i halv-abstrakta landskap, stadsbilder och figurer. Jag vill skapa bilder som förmedlar stämningar och väcker tankar. Fantasin ska leda betraktaren. Jag tycker det är viktigt att lämna det öppet för betraktaren att kunna tänka och tolka själv. Det är också därför som jag inte sätter ledande titlar på mina målningar.

Läs mer om Kerstin Nyman här.

 

 

Din konst har utvecklats från väldigt detaljerad – till mer abstrakt. Hur kommer det sig?

– Ja, det stämmer. Förut målade jag föreställande bilder. Jag avbildade föremålen och färgerna exakt. Sedan gick jag en kurs hos en man som jag verkligen beundrade, han målade fritt och spontant. Jag gick hos honom i fyra år och det dröjde ett tag innan jag förstod vad han menade med färgspråk – hur färgerna spelar med varandra. Till slut vågade jag lägga undan penseln i tid. Då lärde jag mig de snabba penseldragen och att ta vara på det spontana. Det är det som ger liv i bilden skulle jag säga.

 

”Early spring”.

 

”Cold as ice”.

 

Vad lärde du dig mer under den perioden?

– Han lärde mig också att inte måla saker för sig, att färger ska läggas som ytor bredvid varandra. Till slut förstod jag även det, och började då måla på hela duken samtidigt. Det var lite som att börja om. Men jag tror att det har varit bra att ha med sig grunden, hur man tecknar en människa och så vidare. Man måste veta detta för att sen veta vad man ska ta bort.

Hur går det till när du skapar?

– Ibland lägger jag upp några färger på en tom duk. Jag brukar ha högst tre färger i grunden och kompletterar med andra färger i slutfasen. Ett verk får inte innehålla för många olika färger. När jag jobbar är det som att jag hamnar i trans. Det är färgen och penseln som gör jobbet, hjärnan är på ett sätt inte med.

Vilken häftig känsla, hur känns det?

– Ibland kan jag komma tillbaka, titta på det jag målat och  tänka ”oj vilken bild det blev, har jag gjort den?”. Det är lite konstigt faktiskt, men häftigt, ja.

 

Kerstin Nyman, konstnär.

 

Du har lyxen att få ha två ateljéer – många hade nog varit avundsjuka?

– Ja, det är härligt. Jag har en inne i Luleå, här är jag på vintern. På sommaren flyttar jag ut till sommarateljén där jag från maj till oktober. Det är även där jag kommer att ha årets konstrunda.

Vad jobbar du med just nu?

– Jag och en kollega åkte upp till Storforsen nu när det var mycket snö. Där såg vi hur isen och snön har format vattnet. Jag gillade det abstrakta landskapet, färgerna. Det har hittills blivit några målningar med inspiration därifrån.

Du har varit i Paris och målat – hur roligt?

– Det var två år sen. KRO – Konstnärernas riksorganisation, har en lägenhet där som man får hyra. Den ligger i Marais, ett område som många andra konstnärer bor i. Ungefär 300 konstnärer från olika länder hyr och verkar där. Det var en underbar miljö att finnas med utställningar mest hela tiden. Jag träffade mycket folk och knöt kontakter som jag har kvar än idag. Det var en riktig upplevelse att leva i konstnärernas Mecka för en tid.

– Det var också roligt att ställa ut i Luleå 2004. Det är något speciellt med den första separata utställningen. Det kändes stort.

Vad roligt! Blir det någon utställning i år?

– Ja! I slutet av oktober kommer jag att ställa ut på Norrbottens läns museum. Det kommer att vara en separat utställning under tre veckor.

– Sista helgen i maj är det konstrundan här uppe. Det brukar vara spännande och det är många besökare som kommer ut till min ateljé. Oftast kan jag också bjuda på en solig och varm sommardag där ute.

 

”Moving on”.

Kontakta Kerstin Nyman – här.