Henrik Pätzke växte upp med starka band till två kulturer vilket haft stor påverkan på hans skapande. Med ena foten i Berlin och den andra i Stockholm fick han många intryck från olika håll som han försökt omstrukturera inom sig till något han kan stå för. I Sverige hade han ofta en känsla av att höra hemma någon annanstans medan han i Berlin känt ett starkare band. 

I sextonårsåldern förändrades livet för Henrik då han kollapsade till följd av en blodsjukdom. Han fick börja om på nytt och bygga upp sitt liv igen. Under denna period växte tankarna kring konsten och önskan att kombinera det med känslorna kring sina två kulturer och upplevelserna som medföljde sjukdomen. Han kände ett behov att att få tänka ut idéer och fullfölja dem. Alla tankar som ”kan jag?” stängde han ute och han tror att detta är vägen till att våga skapa konst i sin renaste form. ”Sjukdomen gör att jag måste vara strukturerad och hålla ordning. Kanske är det i konsten som jag får utlopp för friheten?”, säger Henrik. 

”Återanvändning har följt med mig hela livet, tanken att dra nytta av och göra något av det som annars skulle försvinna.”

I sina verk arbetar Henrik med ståltråd som han vävt genom träpannåer för att skapa ett skelett och sedan flätas garn in för att bygga upp kroppen. Den mänskliga komponenten här är att alla människor har ryggrad. 

”De idéer jag får skriver jag ner, så det blir mycket textarbete, särskilt kring materialfrågor. Jag tar tillvara på material som blivit överflödigt och inkorporerar det i mina konstverk. En gammal matta som skulle slängas blev ett textilverk, ett bra exempel på hur ”skräp” kan omvandlas. Återanvändning har följt med mig hela livet, tanken att dra nytta av och göra något av det som annars skulle försvinna.” I en annan serie konstverk har Henrik använt gamla CD-skivor som skulle slängas. Han klippte sönder dem för att arbeta med dem som mosaik. ”Det handlar om att tänka nytt och använda på andra sätt”, berättar han. 

Ytterligare ett genomgående tema i Henriks konst är mänsklighet. Mångkulturell mänsklighet och det värdemässiga hos människan. När han arbetar låter han färgen och materialet sätta ramarna, för att sedan söka efter mänskliga former som han kan framhäva. Trots att mänsklighet är ett tema han återkommer till gång på gång vill han inte att det ska ta udden av hans experimentlust. ”Jag vill alltid skapa och komma vidare tekniskt sett”, säger Henrik. 

Henrik låter mänskliga former dyka upp i motivet på egen hand.
Han förstärker sedan intrycket.

Det fanns länge vissa färger som Henrik hade jättesvårt att arbeta med, färger som kändes obehagliga. Sen utmanade han sig själv att måla med dessa färger och när de blandades med resten av hans kulörer och smälte in blev de inte så obehagliga som han hade tänkt. ”Känner man obehag för något, kan man omformulera obehaget och blanda det med behagliga element. Obehag som blandas med skönhet skapar en enhet och blir en ny form för mig”, säger Henrik. ”Jag måste chocka mig själv för att fortsätta. Ju mer jag kan överraska mig själv desto nöjdare blir jag eftersom det är viktigt för mig att göra nya upptäckter”. 

”För att utveckla världen måste man börja med sig själv.” 

Henrik har sedan tidig ålder arbetat med textil som tema. Han har sytt mycket och experimenterat med hur textil kan användas, både i kläder och konstverk. Han har ofta vänt på tyg och istället använt avigsidan. ”Jag kan vara proper och korrekt men jag tycker det kan vara skönt att vända på saker och ting, testa nytt och experimentera. Varför ska det vara som det alltid har varit?”. 

Utställning på Glasgow International i Skottland.

Under en utställning i Skottland på Glasgow International skapade Henrik en textilupplevelse där han bjöd in besökarna att bli en del av konstverken. De fick möjlighet att vistas inuti konstverken, ett koncept som blev väldigt framgångsrikt.  

Efter flera konstår i konstskolor i olika delar av Sverige har Henrik försökt ta reda på hur han ska angripa sin konst. ”Jag vill påpeka och påvisa mitt sätt att se på världen, mitt sätt att se på skapandet. Jag vill presentera mitt sätt att se och mitt sätt att leva”, säger Henrik. ”För att utveckla världen måste man börja med sig själv. Man kan inte bara lyssna på andra utan man måste finna sin egen väg”.